Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar ingen förändring i den arbetslöses läge.
Han kan icke leva av abstrakta sanningar
oeh framtidsmöjligheter, han behöver något
att stoppa i magen i dag. Det är i dag
problemet föreligger, och det är i dag något
måste göras, om något kan göras.
Det första och mest naturliga krav, som
de arbetslösa ha rätt att ställa till de
arbetande, är att dessa ieke utföra övertidsarbete,
men tvinga arbetsköparna att ta in ny
arbetskraft i stället. Likaledes att de som ha
arbete icke åtaga sig extra anställningar,
men lämna dylika inkomster till de
olyckligare lottade arbetslösa kamraterna.
Det har under debatten om arbetslösheten
sagts, att det exempelvis på ”Kullager” i
Göteborg ofta arbetas ända upp till tolv
timmar. Här föreligger ett uppenbart
so-lidaritetsbrott från de arbetandes sida emot
de arbetslösa. Dylika tillfällen äro nog ieke
så sällan förekommande. Vi ha exempelvis
typograf yrket, inom vilket det i Stockholm
utföres mycket övertidsarbete. Det var
åtminstone förhållandet före jul. Då gick
det massor av typografer arbetslösa i
Stockholm, oeh klassolidaritetens första bud
borde bjuda, att det i stället för övertidsarbete
anställdes ny arbetskraft. Man kan ieke ha
rätt att förundra sig över, att bitterheten
växer hos de arbetslösa, när de få bevittna
hur de, som redan ha arbete, även utföra
övertidsarbete och därmed beröva de
arbetslösa arbetstillfällen. Och dylika
förhållanden göra sig nog gällande icke blott inom
metall- oeh tryckeribranschen, men inom en
hel del olika arbetsområden. Här är således
ett fält, där organisationen kan ingripa och
vara vaksam.
Inom de industrier, som drabbas av brist
på beställningar eller avsättning och
därför skrida till inskränkning av
produktionen, företages denna inskränkning på olika
sätt. Inom en del industrier föredrar man
att avskeda en del av arbetarna, i andra
föredrar man att ieke avskeda, men
inskränka arbetstiden för alla. I det senare
fallet fördelas arbetet på ett likartat sätt
på alla arbetarna inom industiren, som
likartat bli drabbade av de dåliga tiderna. I
det förra fallet får en del behålla sitt
arbete, medan andra dömes till arbetslöshet;
de arbetslösa få i detta fall i högre grad
bära depressionsperiodens börda än de som
fortsätta sitt normala arbete.
Ur klassolidaritetens synpunkt är den
ordning, som likställer alla, att föredraga. Alla
få då kanna det kapitalistiska systemets
förbannelse på samma sätt.
Samhörighetskänslan stärkes, och det uppstår ingen
antagonism mellan sådana, som ha arbete och
sådana, som icke ha, då alla på samma
sätt fatt sin arbetstid och därmed sina
inkomster beskurna. Vore det icke ur
klasssolidaritetens oeh därmed ur klasskampens
synpunkt fördelaktigare att på alla de
områden, där en sådan ordning är möjlig att
åstadkomma, försöka genomföra
densamma?
En nedsättning av arbetstiden skulle
säkerligen även bereda flera arbete. Det
vill säga, den skulle hjälpa till att fördela
arbetet. Ty man medger ju nu, att en
tillfällig nedsättning kan vara ett verksamt
palliativ. Om så. är, då är det av vikt,
att man icke blott nöjer sig med att påpeka
detta, men att man också propagerar för
det, för att man till slut skall kunna gå till
aktion för det.
En allmän propaganda i klassolidaritetens
namn för nedsättning av arbetstiden som
medel till avhjälpandet av en del av
arbetslöshetens onda maste förenas med en skärpt
propaganda för att en nedsättning av ar
betstiden i första hand skulle genomföras
på sådana områden, där arbetstiden
överstiger åtta timmar.
Man får under alla omständigheter icke
underskatta den fara, som ligger i en
fortsatt overksamhet. Man får icke blunda för
möjligheten av en klassklyvning mellan
arbetande arbetare och arbetslösa arbetare oeh
alla de konsekvenser en sådan bristning av
klassolidariteten kan medföra. Frågan
måste sättas under allvarligare debatt. Man
har hittills mycket sysselsatt sig med vad
man ur nationalekonomisk synpunkt icke
kan göra; det är då på tiden, att man
börjar att överlägga om vad som han göras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
