Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det politiska området. Anarkisterna måste
vara verksamma på det sociala livets alla
områden oeh utsträcka sin propaganda till
alla samhälleliga lager. Denna åskådning
leder slutligen dithän, att den anarkistiska
rörelsen ovillkorligen får karaktären av ett
politiskt parti. Egentligen har denna
anarkistiska riktning, som i Mal a te sta och Luigi
Fabri har sina mest framträdande
representanter, ingenting att invända mot
partibeteckningen, varvid ordet parti visserligen
icke får fattas i det parlamentariska
partiets trånga mening.
Huvudskälet för att dessa rena anarkister
anse anarkistiska särorganisationer vara
nödvändiga vid sidan av de syndikalistiska
organisationerna är det, att de
syndikalistiska organisationerna, enligt deras
uppfattning, äro bundna vid dagskampen och icke
i stånd att föra de förberedande striderna
för den sociala revolutionen. Men låt oss
vända på saken och fråga: äro de rent
anarkistiska organisationerna bättre eller
över huvud taget i stånd till att föra
förberedelsestriderna för den sociala
revolutionen ?
De anarkistiska organisationerna stå
utanför den samhälleliga produktionsprocessen.
Den sociala revolutionen kan icke begränsas
till det politiska området, utan måste
framförallt gripa in på det ekonomiska området,
eljes blir den ett rent politiskt system, eller
blott ett ombyte av personer. De viktigaste
uppgifterna vid revolutionens utbrott äro
besittningstagandet av jord och grund,
transportmedlen, gruvorna, fabrikerna o. s. v.,
besättandet av företagen och fortsättandet
av produktionen för täckandet av folkets
behov och framförallt för att kunna stilla
hungern. Lyckas detta, då behöver man icke
frukta för revolutionens utgång. Men vem
kan göra detta? Anarkisterna? Så långt de
verka i de ekonomiska organisationerna —
ja. Men soin organisation för en politiskt
och kulturellt revolutionär propaganda stå
de fjärran från det omedelbara ingripandet.
De nödgas således taga till uppgift, alt
ingripa i den ekonomiska
rcvolutionsproces-sen. Men därmed måste de upphöra att
vara rena anarkister, och deras
organisationer komma då med eller mot deras vilja att
få en anarko syn dikali stisk karaktär. Därför
äro proletariatets revolutionära ekonomiska
organisationer de organ, som äro kallade
att vidtaga förberedelserna för ett slutligt
ingripande och kallade till genomförandet
av den sociala revolutionen. Man ser alltså,
att den sociala revolutionen behöver
revolutionära ekonomiska organisationer. Om man
således i första rummet syftar till den
sociala revolutionen, då kan man icke komma
ifrån att ägna bildandet av revolutionära
ekonomiska organisationer, med andra ord
syndikalistiska organisationer, den största
upp mä rks am he t.
Därmed skall man naturligtvis icke
från-kanna de rent anarkistiska organisationerna
varje värde. T’var tom! De ha att uppodla
den allmänna revolutionära upplysningens
ofantliga fält, de kunna utveckla cn
intensiv propaganda, så att det frivilliga
slaveriets anda försvinner, och folket blir
uppfostrat i antiaktoritär anda. De måste som
dödsfiender angripa kapitalismen och staten
och mana människorna till revolution. Även
under själva revolutionen tillfaller dem
dessa uppgifter: att väcka och egga folket
oeh mana till kamp mot varje ny
makthavare. Inga herrar och inga slavar —- det är
deras lösen i dag som alltid. Och därför
äro också anarkisterna välkomna i de
syndikalistiska organisationerna. De skola även
där uppträda för den principiella friheten,
där Sötövöverallt eljest. Om de rena
anarkisterna konservativt hålla fast vid, att
deltagandet i dagskampen hindrar
syndikalismen att sysselsätta sig med förberedelser till
den sociala revolutionen och med
revolutionär aktion som går “ut över det nuvarande
samhällets ram, då kan det genmälas, att de
blott behöva verka för, att "icke så blir
förhållandet. Men detta kan naturligtvis icke
ske utifrån, men blott inifrån; inne i de
syndikalistiska organisationerna. Och
därför kunna vi ropa till de rena anarkisterna:
gå in i de syndikalistiska organisationerna,
ty blott därigenom kunna ni verka för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
