Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDIKALISM OCH ANAR K O SYND IKALI SM
41
ska rörelsens gunst. Filosofiskt sett kan
blott ett absolut väsen vara sig självt nog,
oeh. även detta väsen står i förhållande till
omvärlden, som trots allt existerar. Men så
ha icke ens de självtillräckliga
syndikalister-na menat det. De ville blott säga
socialdemokraterna, anarkisterna och senare
bolsje-vikema: vi behöva eder icke, vår rörelse är
sig själv nog oeh räcker för allt, för
klasskampen och för genomförandet av den
sociala revolutionen.
Om man med syndikalism menar en ren
fackföreningsrörelse och ingenting annat, då
räcker denna faktiskt icke, ty den blotta
fackföreningsrörelsen har inget självständigt
socialt ideal. Om man däremot därmed
menar den revolutionära syndikalismen, då har
åberopandet av självtillräckligheten redan
sitt berättigande gent emot partierna, vilka
vilja göra syndikalismen sig underdånig.
Frankrikes syndikalister betjänade sig av
självtillräcklighet steorien gent emot
bolsje-vikerna, som i sin maktlystnad grep efter
C. G. T. U., vilken syndikalistiska
organisation även kom i dess våld. Är detta
avvisande även på sin plats gent emot den
anarkistiska rörelsen?
Besvarandet av denna fråga bringar oss
till en jämförelse mellan syndikalismen och
anarkismen, till anarkosyndikalismen.
Anarkosyndikalismen.
Syndikalismen oeh anarkismen har båda
gemensamt den direkta aktionens
kampmedel. Syndikalisterna äro för den direkta
aktionen, emedan de äro emot varje
parlamentarisk verksamhet och vilja förverkliga
lösenordet: arbetarnas frigörelse måste vara
arbetarnas eget verk. Anarkisterna appellera
till de enskilda och egga dem till deras egen
frigörelse, vilken naturligtvis icke kan
läggas i händerna på andra.
Syndikalismen oeh anarkismen äro båda
för det förtryckta och utsugna folkets
ständiga kamp mot sina herrar: båda äro för
den permanenta klasskampen.
Syndikalis-tema förklara strejk, bojkott, obstruktion
och sabotage, och anarkisterna understödja
alla dessa kampmedel och uppmana
arbetarna att avända sig av dem.
Syndikalister och anarkister är
antimili-tarister. De syndikalistiska organisationerna
måste rycka grundvalen undan fotterna på
militarismen och krigen genom att vägra att
framställa vapen och krigsmaterial. De
måste förbereda strejken, eventuellt
generalstrejken som medel i händelse av
krigsutbrott. Anarkisterna bistå dem i detta
strävande ocli arbeta för de enskildas oeh
massornas vägran att göra militärtjänst.
Syndikalismen och anarkismen äro för
generalstrejken som inledning till den
sociala revolutionen. Denna generalstrejk
måste föras av de revolutionära syndikalistiska
organisationerna och understödjas av
anarkisterna.
Har generalstrejken blivit genomförd,
måste man skrida till uppbyggandet av det fria
samhället. Även här mötas syndikalisterna
och anarkisterna, då båda vilja genomföra
reorganiseringen av samhället icke blott
utan statens medverkan, men med
utestängandet av staten. Även om båda
ursprungligen utgå från olika förutsättningar,
komma de dock båda till samma resultat.
Anarkismen är på förband motståndare till
staten, syndikalismen blir det genom sin
praktiska verksamhet oeh genom
konsekvenserna av sin taktik. Den fria kommunen är
anarkismens ideal. Att bygga upp den fria
kommunens ekonomiska grundval och att
skapa det frivilliga samarbetet mellan alla
kommuner i ekonomiskt avseende är en
uppgift för syndikalismen. När den soeiala
generalstrejken brutit ut, då träda de
syndikalistiska arbetarebörserna i verksamhet: de
fastställa livsmedelsbehovet, behovet av
fÖr-nödenhetsartiklar, av bostäder etc. och
enligt detta behov ordnas produktionen genom
de av arbetarna övertagna företagen. Vad
som fattas i den egna kommunen anskaffas
genom förmedling av industriförbunden och’
arbetarebörserna, liksom det, som
produceras i den egna kommunen men fattas i andra
blir avsänt till de behövande orterna. Denna
praxis för fyllandet av behoven utestänger
varje statsingripande, så att anarkisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
