Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medvetet, förbise, när han deklarerar sin
ekonomiska uppfattning på följande
snillrika sätt:
”Jag anser, att om en förbättring av
levnadsstandarden hos ett folk, en klass eller
en individ skall nr allmän synpunkt kunna
hälsas med tillfredsställelse, så skall
framgången vara vunnen därigenom, att
vederbörande ökat den nytta han gör. En
ekonomisk framgång, som har sin grund endast
däri, att man lyckats roffa till sig en större
del av den allmänna produktionen,
lämnande så mycket- mindre åt andra grupper att
nöja sig med, må ju vara glädjande för
dem, som lyckats i sin kupp, men kan
rimligtvis ej fordra sympati hos dem, som få
betala fiolerna. Detta alldeles oberoende
av, om den agerande är en arbetare, en
börsspekulant eller en stråtrövare.’7
Man skall göra ökad nytta för att kunna
kräva högre lön, det är alltså hr Forsbergs
regel. Men ha nu inte arbetarna uppfyllt
detta krav? Är inte avkastningen pr dag
och arbetare ofantligt mycket större f. n.
än vad den var för 40 år sedan? Helt visst
är den så. Men då böra ju oekså
arbetarna, enligt hr Forsbergs egen regel, ha
rätt att kräva högre lön än förr. Härtill
invänder antagligen hr Forsberg, att det är
de tekniska framstegen, som möjliggjort den
högre avkastningen, och naturligtvis anser
han, att arbetarna ieke på något sätt
bidragit till teknikens utveckling. Som
ingenjör vill han nog göra gällande, att denna
helt är att tillskriva hans eget skrå. Men
det är nu en känd sak, att ofantligt många
uppslag till uppfinningar och tekniska
förbättringar kommit från arbetare, fastän
dessa mera sällan varit i tillfälle att själva
utarbeta och fullfölja sina idéer, beroende
på de dyra och omfattande experiment,
som erfordras härför. En arbetare, som
funnit en utväg att förbättra någon detalj
t. ex. i separatorns konstruktion, har ingen
möjlighet att självständigt exploatera en
sådan idé, ty han kan ju inte starta ett nytt
företag för ändamålet och inte heller kan
han alltid finna användning för sitt
uppslag vid ett annat företag, vars konstruk-
tioner ofta äro sådana, att den projekterade
förändringen inte kan komma till
användning. Då uppslaget dessutom
nödvändiggör en hel del kostbara exeriment, har
uppfinnaren inget annat att göra än att vända
sig till sina förmän i hopp att åtminstone
få någon ersättning för sitt uppslag. Den
Överordnade fullföljer uppslaget, men lagar
vanligen så, att han själv får hela äran och
nyttan därav, och så kommer det sig, att
så många ingenjörer — oeh överingenjörer
med förresten — ståta med en rad av
uppfinningar, som ej skulle sett dagen, om
intelligenta oeh vakna arbetare inte givit dem
uppslaget därtill.
O vederhäftigheten i påståendet att
arbetarna roffat till sig en alltför stor andel i
produktionsresultatet framgår bäst, om man
jämför detta uttalande med det tidigare
konstaterandet av, att verkstadsindustrien förr
hade det lika svårt som nu. Ty vilka
grupper är det väl som orättvist blivit lidande
på arbetarnas påstådda rofferi? Är det
långivarna, som efter kristiden draga
räntor på oerhört mycket högre belopp än
någonsin förut? Knappast! I stället ha vi
här en inkomsttagargrupp, som drager
större vinster från företagen utan att göra
någon motsvarande ökad nytta. Eller är det
kanske tjänstemännen f Men dessas andel i
produktionsresultatet måste nu vara mycket
större än förr, alldenstund tjänstemännens
antal i förhållande till arbetarnas, ökat i
stället för minskat. Att det slutligen inte
heller kan vara aktieägarna, som förlorat,
framgår a’v det faktum, att dessa, enligt hr
Forsbergs egna påståenden, inte erhöllo
större vinster förr än nu. Återstår så den
stora obestämbara ”allmänheten77. Men en
allmänhet, vari varken arbetare, tjänstemän
eller kapitalister medräknas, blir nog ingen
fet gås att plocka för herrar’ stråtrövare.
Att arbetarna verkligen göra ökad nytta
för den ökade lön de erhålla, torde framgå
som en oundviklig konsekvens redan därav,
att produktionsresultatet pr arbetare — den
förkortade arbetstiden till trots — stigit
oerhört under de förflutna 40 åren. Det är
väl då ingenting annat än enkel rättvisa om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
