Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ekonomiskt oförsiånd. Arbetarna kräva i
allmänhet bara existensminimum, såsom den
gräns, varunder lönen icke far gå.
Därmed avse de att förhindra, att arbetslönerna
under den hänsynslösa och oreglerade
konkurrensen mellan nödställda arbetslösa
tryckas ned till en oskäligt låg gräns. Det är
intet bevis på bristande, insikt om dc
ekonomiska lagarnas verkningar om arbetarna
underkänna svälten såsom den bästa av
löne-regulatorer inom ett ekonomiskt system,
där lönenivå, köpkraft och arbets tillgång
äro så dirkt oeh intimt hopkopplade med
varandra som. under nuvarande
förhållanden. Tvärtom! Arbetarna veta att den
arbetslöse i sitt nödläge accepterar vilken
svältlön som helst utan hänsyn till de
ekonomiska konsekvenserna därav. Därför
handla arbetarna ekonomiskt riktigt, då de
kräva en dräglig existens som lön för sitt
arbete. Skulle de i stället ha gått med på
lönereduceringar i det oändliga bara för att
lijälpa sina respektive arbetsköpare till
beställningar på konkurrenternas bekostnad,
så skulle de därmed ha givit, prov på en
långt allvarligare oförmåga att fatta det
ekonomiska samma,nhanget i löneproblemet.
Resulatet av ett sådant uppträdande bleve
blott, atL beställningarna fortfarande kunde
gå till verkstäder, som kommit på
efterkälken på grund av dålig ledning och
undermålig organisation. Arbetarna skulle få
slita hårdare för sin lön än vad de skulle
behöva om arbetet successivt överfördes till
de bäst organiserade företagen. Om det
t. ex. i Sverge skulle uppträda en
konkurrent till Separator, som tack vare sina
överlägsna metoder bleve i stånd att erövra en
allt större del av nämnda företag.s marknad,
så skulle det na.t.urligtvis vara huvudlöst av
arbetarna vid Separator att gå med på
lönereduktioner bara för att sätta sin
specielle arbetsgivare i stånd att hålla lika låga
priser som konkurrenten. Det är tack vare
fackföreningarnas krav om existensminimum
vid alla arbetsplatser, som det varit möjligt
att skapa en relativ balans i det illa
avvägda kapitalistiska produktionssystemet,
vilket utan detta reglerande ingripande
skulle svänga, ännu våldsammare än nu
mellan högkonjunkturens febrila arbetsbrådska,
oeh krisperiodernas ohyggliga arbetslöshet»
Ty denna senare skulle indirekt förvärras,
genom den minskning i massornas
köpkraft, som måste bli följden av
lönereduktioner, som arbetarna under trycket av de
arbetslösas panikartade och oreglerade
underbud skulle komma att acceptera. Del är
en lycka atl fackföreningarna icke följt de
borgerliga ekonomernas råd, alt söka skapa
arbetstillfällen genom att underbjuda
var-andra. Det är långt bättre, att de hålla
fast vid en skälig minimilön oeh därefter
Överflytta arbetskraften till de
arbetsplatser, där man på grund av överlägsenhet i
den tekniska organisationen erhåller dc
flesta beställningarna.
När företagen förr i tiden drevos med
förlust, så voro arbetsköparna lika benägna
som nu att skylla på för höga arbetslöner
som orsak till sina svårigheter. Likväl hade
man inte den gången fackföreningarna att
ställa till svars for allting. Men i likhet
med hrForsberg ansågo den gamla tidens
fabrikanter arbetarna såsom stråtrövares
gelikar, om de icke ville gå med på
sänkning av sina usla löner, så snart företaget
på grund av undermålig teknisk utrustning
och gammalmodig organisation gick med
förlust. Om fackföreningarna icke ingripit,,
skulle konkurrensen helt ha kommit att
utkämpas på löncmarknadens område och de
tekniska förbättringarnas väg skulle kanske
totalt ha åsidosatts. Att detta påstående
inte är baserat på en tom teori utan på en
handgriplig verklighet, därom torde vi
kunna Övertyga oss genom att studera S. K. F :s
senaste årsberättelse, vilken inom
industriella kretsar törde tillmätas samma
vitt-nesgillhet som hr Forsbergs
födelsedags-kria. I nämnda styrelseberättelse omtalas
nämligen, att Kullagerfabriken exporterar
de gammalmodiga men icke utslitna
maskinerna till länder, där billigare arbetskraft
gör det möjligt att med fördel använda
nämnda maskiner tills de fÖrbrukals. Ingen
människa inbillar sig väl, att S. K. F.
skulle skaffat nya moderna maskiner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
