Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomföra det blodbad oeh den ruin, som
kriget åstadkom”.
Denna röst klingade ännu ensam i öknen.
Men likväl hade det knappast förgått tre
månader efter det dessa ord hade skrivits,
då man på den konferens som C. G. T.
sammankallade den 15 augusti 1915 — det
första försöket efter krigsutbrottet att
sammankalla de syndikalistiska förkämparna —
redan räknade en minoritetsopposition på
17 röster emot de 81, som majoriteten
uppnådde. Men med avseende på landets
industriella produktion representerade dessa
17 röster ieke mycket. Medan majoriteten
behärskade landets ”nervknutar”:
järnvägarna, livsmedelsindustrien, gruvorna,
textilen etc., kunde minoriteten endast räkna på
en enda gren av vital betydelse —
metallindustrien. Denna svaghet avskräckte i eke
minoriteten, som for till konferens i
Zim-merwald i september 1915 oeh oekså hade
till avsikt att. fara till konferensen i
Kien-thal i maj 3916, om den i eke förvägrats
pass, för att sammanträffa med
internationalister från andra länder och överlägga om
medel för propaganda mot kriget.
En mera djupgående syndikalistisk
pånyttfödelse gjorde sig kännbar i landet
omedelbart efter den ryska revolutionen i mars
1917, när den hatade tsarismens fall
fyllde de franska arbetaremassorna med nytt
hopp. De ryska händelserna förändrade
förhållandena och arbetarerörelsen i Frankrike
skulle snart få känning av de första
återverkningarna av dessa händelser.
Den 23, 24 och 25 december 1917 kom
C. (x. T :s första kongress under
krigsperioden till stånd. Denna kongress — eller
snarare konferens på grund av
representations-svårigheterna från de av centralmakterna
besatta områdena — avhölls i
Clermont-Ferrand. Majoriteten — den Jouhaux7ska
riktningen — oeh minoriteten — den
Merr-lieimska riktningen — drabbade där
samman. Å ena sidan var det ”arbetareklassen
i nationens- sköte”, den demagogiska formeln
för samarbetet mellan klasserna, och å
andra sidan stod kravet från den ryska
oktoberrevolutionen, som vältaligt anvisade
den väg som måste följas, en revolution som
majoriteten ville ignorera. Ett förslag till
uttalande framlades på kongressen, ett
förslag som försökte sammanföra dessa tvenne
så vitt skilda ideologier och undansmussla
den ryska revolutionen genom att närma sig
president Wilsons demokratiska formel. Vi
återge här den viktigaste passusen i denna
resolution:
”Konferensen erinrar om följande
formel, som är president Wilsons oeh den ryska
revolutionens och som alltid varit oeh
fortfarande är den franska arbetareklassens:
inga annexion er, folkens
självbestämmanderätt, återupprättandet av deras oavhängighet
oeh territorial a integritet i de nu
ockuperade länderna; gottgörelse av de åstadkomna
skadorna, inga krigskontributioner, inga
ekonomiska krig efter fientlighetemas
upphörande; frihet på haven oeh sunden; tvungen
skiljedom för reglerandet av de
internationella tvisterna, upprättandet av nationernas
förbund.”
Minoriteten förenade sig slutligen med
denna majoritetsresolution på den
betingelse, att dess eget förslag skulle bli intaget i
den broschyr, som C. G. T. skulle utgiva.
Men denna minoritetens anslutning var
blott formell, ty omedelbart efter
konferensen i Clermont-Ferrand konstituerade sig
minoriteten som Comité de Defence
Syndi-caliste (Kommittén för syndikalismens
försvar) oeh sammankallade till en egen
kongress, som ägde rum i Saint-Etienne i
början av 1918.
Hedan i Clermont-Ferrand förklarade
minoriteten i den deklaration, som den
uppläste på konferensen, att ”C. G. T:s
majoritet har föredragit att offra enigheten för
Vunion sacrée” (samarbetet med
fiendeklassen). Resolutionen från denna konferens
förmådde på intet sätt dölja de diametralt
motsatta åsikter, som gjorde sig gällande
inom C. G. T. En tillväxt i
strejkverksamheten gav minoriteten vind i seglen och på
dess kongress den 19 och 20 maj 1918 i
Saint-Etienne deltogo 120 ombud
representerande 200 fackliga organisationer.1 En
resolution antogs i vilken arbetarna i stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
