Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraftigare kamp mot kapitalismen, och
denna vilja till kamp skapar en
utvecklingslinje i vars slutpunkt generalstrejken ligger.
Därför ha generalstrejkerna kommit som
en oblid verklighet trots alla ansträngningar
från politikerna att förhindra desamma.
*
Generalstrejken i England blev en frukt
av den här antydda utvecklingen av
klasskampen. Visserligen har i England drivits
en smula syndikalistisk propaganda för ett
tiotal år tillbaka, som senare, kom tillbaka i
skop-stewart-rörelsen, men det skulle vara
allt för skrytsamt att tillskriva denna
mycket begränsade propaganda ett sådant
resulta t.
Så-ledes kommer generalstrejkerna som en
frukt av organisationsarbetet och av den
växande klasskampen. Det ligger då i
sakens natur, att generalstrejken icke genast
uppträder som en ”social generalstrejk”,
eller en omstörtande generalstrejk. Den
framträder helt naturligt som en
generalstrejk med starkt begränsat syfte inom
ramen av det bestående.
Redan av detta faktiska förhållande
framgår det med all önskvärd tydlighet, att
generalstrejken icke med någon inre
nödvändighet måste vara revolutionär till sitt
omedelbara syfte, även om varje
generalstrejk säkerligen bidrager att verka
revolutionerande på arbetarna, och i så måtto
alltid är revolutionär. Men den behöver
således icke nödvändigt sikta till en
omedelbar omstört ning, även om generalstrejken
i oeh för sig säkerligen bidrager till att
föra oss närmare omstörtningen.
Den engelska generalstrejken hade icke
det ringaste revolutionärt i sitt syfte. Den
var fullkomligt industriell. Den var en
vanlig lönekamp i förstorat mått.
Men det ligger något i själva
generalstrejkens karaktär, som förr eller senare
leder tiU en revolutionär situation. Genom
generalstrejken bringas arbetarna i konflikt
med staten på ett sådant sätt, att därur
måste framspringa allvarliga situationer.
Visserligen är varje strid mellan kapital
oeh arbete också en strid mot staten. Det
finns knappast den lilla strejk, där icke
staten ställer polis till skydd för arbe t
svilliga, och är strejken av något större
omfattning rycker även militären fram i
ötridslinjen. Bakom den av strejkande
arbetare angripne kapitalisten står alltid
staten med sina lagar, sin polis oeh sina
domstolar färdig att beivra varje handling,
som kommer i konflikt med den skyddsmur
staten byggt till den privata egendomens
helgd. Varje strejk är tvingad att taga
hänsyn härtill. Staten är alltid
arbetsköparens bundsförvant fast den icke alltid
är synlig.
Förhållandet blir uppenbart för alla, så
snart det gäller ett område, där det
”allmänna intresset” är hotat. Vid spårvägs-,
järnvägs-, post-, telegraf- och renhål
lnings-konfliktcr etc. ser man ofta staten uppträda
som aktiv deltagare i striden på
arbetsköparens sida. Och ofta är ju staten själv
arbetsköparen i dessa strider. Därför
behöver dock icke dessa strider ha något
egentligt revolutionärt innehåll.
Allvarligare blir saken, då det blir fråga
om en generalstrejk. Här mobiliserar
genast staten alla sina maktresurser emot de
strejkande arbetarna. Så gjorde också den
engelska staten, som till och med läto
undantagslagarna träda i funktion. Det är
icke nödvändigt, att det sitter en
reaktionär regering för att så skall bli
förhållandet. Till och med den MacDonaldska
”arbetareregeringen” lät undantagslagarna
träda i kraft under de stora trafikkonflikter,
som kommo till stånd under dess regim.
Staten uppträder nu som den store
organisatören av strejkbryteri. Så gjorde
oekså den MacDonaJdska ”ar be t a rerege ringen ’7.
Det är uppenbart att arbetarna, som äro
vanda at t reagera mot allt strejkbryteri,
även reagera mot det av staten
organiserade. De. reagera olika i olika länder allt
enligt traditioner och temperament. De
kallsinniga engelska arbetarna förhollo sig
lugna under de nio dagarna deras strejk
varade; i helt få andra länder skulle
arbetarna ha uppträtt på ett så passivt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
