Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om de vilja vinna en generalstrejk, även om
den har ett begränsat syfte, så måste de
övervinna det av staten organiserade
strejk-bryteriet. De bringas slutligen i konflikt
med staten på det mest eftertryckliga oeh
handgripliga sätt. De i ära sig att i staten
se den sl uti i ge fienden, och de bli på detta
sätt befriade från sin nedärvda
föreställning om staten som något sa cr o san k t, något
heligt, som icke får angripas. Staten
framträder i generalstrejken med nödvändighet
som a rbetarek lassens bittraste motståndare.
Staten ställer sig i denna klasskamp på
”andra sidan barrikaden”. Det är en
förträfflig och synnerligen hälsosam läxa, som
staten ger arbetarna under generalstrejken.
Den kommer arbetarna att betrakta staten
som den fiende deri är, och den tvingar
arbetarna att inrikta sin kamp även mot
staten. Och här ha vi kommit fram till det
moment, då de ursprungligt fredliga och
fredligt syftande generalstrejkerna verka
revolutionerande på arbetareklassen.
Men klasskampens utvecklande till detta
stadium, då staten avpuppar sin verkliga
karaktär som arbetareklassens fiende och
kommer fjällen att falla från ögonen även
på de blindaste bland massorna, ha vi
också nått fram till det stadium, då
generalstrejkerna småningom tvingas att antaga en
våldsam karaktär. Och en revolutionär
karaktär.
Hand i hand me.d den in v unna
erfarenheten går propagandan. Arbetarna inhösta
allt grundligare förståelse av, att om den
vill besegra kapitalismen, så måste den
också besegra staten.
Staten, som å sin sida noterar sig den
alltmera tillspetsade situationen, griper, i
enlighet med sin natur, till allt
hänsynslösare vapen för att betvinga arbetarna, och
tvingar arbetarna att i sin ordning gripa
till allt effektivare åtgärder. En och annan
lektion från ”arbetarcregeringar” kommer
arbetarna att inse, att statens natur är
densamma, vilket politiskt parti som än sitter
vid regeringsmakten. Det kan möjligen
vara en gradskillnad men ingen artskillnad i
statens uppträdande under olika
partiregeringar. Massorna förlora allt mera avgjort
tron på parlamentarismen ocb drivas av
tingens egen logik över till den direkta
aktionen. De komma icke längre att taga
hänsyn vid de stora sammandrabbningarna,
som komma att föras mer och mer
hänsynslöst från båda sidor. Ett eller annat
fascistiskt interregnum kan möjligen i något
land avbryta utvecklingens gång, men blott
for att göra proletariatet så mycket mera
revolutionärt.
Så skapar klasskampens egen utveckling
förutsättningarna för den soeiala
generalstrejken — för revolutionen.
Den sociala generalstrejken kan icke bli
en passiv arbetsnedläggelse. De som tro,
att den allmänna arbetsnedläggelsen utan
vidare skall göra slut på det borgerliga
samhället, måste skyndsamt revidera denna sin
uppfattning. Det borgerliga samhället har
ådagalagt en livskraft, som icke bry tes av
en fredlig generalstrejk. Icke fanns det
tecken till dödssymptomer efter en fyra
veckors generalstrejk i Sverge 1909! Den
sociala generalstrejken måste övergå till
ex-propriering av produktionsmedlen och
sam-hällsrikedomarna, kanske också delvis börja
som fabriksockupation. Men här slutar
passiviteten oeh börjar våldet. Om vi
någon gång hoppats på en fredlig övergång,
så finns det ingen anledning a.tt bevara
denna förhoppning, nu 6edan vi sett hur
kapitalismen bygger fascistiska regimer som
sista förskansning.
*
Under debatten om generalstrejken på
nittiotalet ibland de franska syndikalisterna
och anarkisterna uppträdde det en riktning,
som hävdade, att man icke skulle tillgripa
en generalstrejk för begränsade syften, men
att man skulle samla alla krafter till en
avgörande strid, till en. social generalstrejk.
Det förefaller, som om denna synpunkt
började spöka inom våra egna led. Man har
uttalat sig på ett sådant sätt, som man
hyste den uppfattning, att det vore
meningslöst att kasta sig in i en generalstrejk,
om icke denna generalstrejk hade den
sociala omvandlingen till syfte. Man borde
således icke bry sig om att tillgripa en ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
