Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter skörden finns det en sifedesreserv för
tre månader, men från januari faller denna
reserv till sex veckor. Bomull finns det
aldrig större upplag av än för tre månader,
ofta endast för sex veckor. Sammaledes ar
förhållandet med en hel del halvfabrikat,
som äro nödvändiga, för vissa industrier.
Med ett ord — det industriella England
lever med sina obetydliga reserver så att säga
ur hand i mun.
Men England är icke det enda land som
lever på detta sätt. Alla folk leva på
samma sätt under det nuvarande kapitalistiska
tillståndet. De är icke länge sedan
Ryssland genomgick en serie svåra hungerår
under vilka tiotals miljoner av befolkningen
ledo hårt. Och ännu befinner sig en
tredjedel av Rysslands och Sibiriens befolkning i
ständig nöd och fattas till och med bröd
under tre eller fyra månader av året — utan
att tala om bristen på alla andra saker, om
deras grova och primitiva redskap, om deras
halvt utsvultna kreatur, om bristen på
gödningsämnen och — bristen på kunskaper.
Då det med ett ord ar ett faktum, att en
god tredjedel av invånarna i alla Europas
länder lider brist på kläder och allt annat,
kommer revolutionen med nödvändighet att
leda till en ökad konsumtion. Efterfrågan
på alla slags varor kommer att Ökas medan
samtidigt produktionen kommer att
minskas och till slut kommer man fram till ett
tillstånd av allmän hunger, där man lider
brist på allt, så som fallet för närvarande
är i Ryssland. Det finns blott ett medel för
undvikandet av ett sådant förhållande. Vi
måste alla förstå, att så snart en
revolutionär rörelse bryter ut i ett land, den enda
förnuftiga lösningen består däri, att
verkstädernas och fabrikernas arbetare,
bönderna, alla medborgare själva, redan från
rörelsens början, taga hand om landets
ekonomi, att de organisera sig och inrikta sina
ansträngningar på en hastig ökning av all
produktion. Men de skola icke bli
övertygade om nödvändigheten härav förr än alla
den nationella ekonomiens allmänna
angelägenheter och problem, vilka nu av gammal
tradition äro reserverade åt en hel mängd
ministrar och kommittéer, framläggas under
en enkel och lättfattlig form för varje by
och varje stad, för varje fabrik och verkstad,
som deras egen angelägenhet, och när
fabrikerna och verkstäderna, byarna och
städerna överlämnas åt dem för att av dem
förvaltas.
*
På detta sättet leder oss studiet av
folkens verkliga liv oundvikligen till den
slutledning, att alla folk böra anstränga sig att
hos sig självt åstadkomma en mäktig
utveckling, att genomföra en fullkomning av
jordbruket å ena sidan — medelst en bättre
bearbetning av jorden — och samtidigt en
fullkomning av tillverkningsindustrien. Det
är härigenom man skall finna en underpant
till framgång och seger för kampen för
arbetets befrielse från det kapitalistiska oket.
Det kan icke i framtiden finnas plats for
folk, som äro bestämda till att tjäna andra
folk. Det är häri och i förståelsen av att
det är omöjligt att genomföra en social
revolution genom en diktatur, som man finner
hörnstenen ±ör den sociala nybyggnaden. Att
bygga utan denna är att bygga på lösan
sand.
Reformatorerna ha under de trettio,
fyrtio senaste åren fäst foga uppmärksamhet
vid denna sidan av livet. I dag, efter det
senaste krigets grymma lärdomar, måste det
emellertid stå klart för varje tänkande
människa och framförallt for varje arbetare,
att sådana krig, och till och med ännu
grymmare, komma att bli oundvikliga så
länge vissa länder betrakta som sin uppgift
att skapa sig rikedomar genom
producerandet av färdiga produkter och sins emellan
dela de efterblivna länderna, för att dessa
senare skola leverera råstoff, medan de förra
upphopa rikedomar på de andras bekostnad.
Oeh än mera. Vi ha rätt att påstå, att
samhällets återuppbyggande på en
socialistisk bas skall förbli omöjligt så länge
tillverkningsindustrien och, till följd därav,
fabriksarbetarnas välstånd, som förhållandet,
är nu, bygges på utsugningen av- bönderna
i det egna och i andra länder. ’
Man får ickc glömma att det numera
icke blott är kapitalisterna som exploatera
andras arbete och som äro ”imperialister”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
