Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den franska syndikalismens
förfallsp eriod.
Av Alexander ScQapiro.
iii.
Detta minimumprogram, som
blev uppläst från tribunen vid ett raÖte,
som organiserats av C. G. T. den 24
november 1918, började med att förklara, att med
”hälsandet av de ryska, österrikisk-ungerska
och tyska revolutionerna krävde C. G. T. att
den franska demokratien icke skulle vara
dem underlägsen beträffande sociala
reformer (cn realisations sociales); den krävde i
konsekvens därmed återupprättandet av alla
de konstitutionella friheterna:
församlingsfrihet, yttrandefrihet, avskaffandet av
censuren, en hel och full amnesti for alla och
utlänningarnas frigivande från
koncentrationslägren”.
C. G. T. hade således blivit tvingad till att
erinra sig. att Vunion saerée (samarbetet
med ficndcklasscn) icke hade bringat
arbetarna någonting. C. G. T. skämdes inför de
förverkligade revolutionerna och vände sig
till den franska regeringen och begärde att
åtminstone och till följd av dessa
revolutioner skalle den konstitutionella friheten
återupprättas. Det är därför ingalunda
förvånande, att minoriteten fortsatte att väsa,
när C. G. T. ådagalade cn sådan svaghet.
Men förslaget till Pariserkongressen
krävde mer än ett återvändande till den.
konstitutionella friheten: ”C. G. T. fordrade, lika
mycket för demobiliseringens skull som för
det snara återställandet av
krigsproduktio-nen till fredsproduktion, upprättandet av
ett ekonomiskt nationalråd (Conseil
Econo-mique National) jämte ekonomiska
distrikts-råd ... som. skulle fastställa de allmänna
reglerna för demobiliseringen och
bestämmelserna för återupptagandet av den ekonomiska
verksamheten.. .”
Bland de konkreta krav, som
minimipro-grammet uppställde, kunna vi notera i po-
man såg deras sätt att omtala Luxbolagets
inköp av en stor verkstad i Berlin. Intet
enda borgarblad nämnde ett ord om de
ödesdigra verkningar, som detta köp kunde få
för Lux’ arbetare i Stockholm, om dessa
av ena eller andra anledningen såge sig ur
stånd att arbeta för samma låga IÖner som
Berlins arbetare. ”Lus blir nu oberoende
av arbetsförhållandena på en enstaka
arbetsplats” hette det triumferande i
borgarpressen. ”Om det uppstår något hinder vid
endera av bolagets fabriker i Stockholm, Paris,
London eller Berlin, så flyttas bara
tillverkningen över till de övriga tre” förklarade
man vidare. Och detta tyckte borgarbladen
vara alldeles utmärkt. När det gällde de
svenska kapitalisternas profit, då var det
alltså bra, att det fanns utländska arbetare
att spela ut mot de svenska. Sådan är
kapitalisternas ”patriotism’’.
Men för arbetarna är — oberoende av
patriotiska hänsyn — den nya ordning, som
Lux infört, ett hot mot deras elementäraste
livsintressen. Hädanefter komma lönerna
vid koncernernens fabriker att bestämmas av
lönenivån på den plats, där lönerna äro
lägst. Strejker och fackliga aktioner bli så
gott som ineffektiva, såvida det inte går att
etablera internationellt samarbete. I den
situation som alltså uppstår, när
kapitalismen hunnit det stadium i utvecklingen, där
Lux m. fl. bolag nu befinna sig, finne det
endast ett sätt att effektivt tillvarataga det
arbetande folkets intressen: nämligen
genom arbetarnas övertagande av
produktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
