Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytta kan C. G. T. ha av dessa
organisationer, vilka till sammansättning och
uppgift äro fullständigt anti-proletära. Varje
arbetareorganisation måste bekämpa båda
dessa institutioner.
Åttatimmarsdagen har verkligen blivit lag
i landet. Men det finns icke cn enda
arbetare, som icke skall försäkra er, att det
blott är en lag på papperet. Och dess
erövring — dess praktiska och faktiska
erövring — är för närvarande ett problem
for dagen i Frankrike, som det var före
kriget.
Beträffande de Övriga kraven så befinna
vi oss i dag lika fjärran från deras
förverkligande som någonsin.
Minimiprogrammet ar mer än. en
förbrytelse, begången av ledarna i C. G. T.: det
är ett oerhört missgrepp som definitivt och
för lång tid framåt har brutit
arhetareklas-•sens motståndskraft.
För en kort tid gav C. G. T :s politiska
inflytande densamma ett stort anseende hos
de proletära massorna. Man hoppades att
minimiprogrammet mycket snart skulle bli
förverkligat och arbetarna strömmade till
C. G. T :s dörrar för att skriva in sig.
Knappast ett år efter vapenstilleståndet räknade
C. G. T., som 1914 hade 600,000 medlemmar,
icke mindre än 2 miljoner anslutna.
Entusiasmen och den återvaknade aktiviteten
befann sig på höjdpunkten. De första
månaderna 1919 talade man om den kommande
1 maj. C. G. T., som kände sig starkt med
sitt min i m iprogram och sitt deltagande, via
Jouhaux, i fred skonferensen, syntes
återvinna sin aktivitet från tiden före kriget. För
första gången utkommo inga tidningar i
Paris den 1 maj. Arbetsnedläggelsen denna
dag var imponerande. Men regeringen
vakade. Den kastade sina poliser mot
demonstranterna. Blodet flöt, dödade och sårade
samlades upp på olika håll... Klasskampen
hade åter börjat. Vilken bastant örfil till
<3em, som talat om ”arbetarcklasscn i
nationens sköte”, till dem som organiserat Vunion
sacrée! Freden med Tyskland hade ännu
icke blivit undertecknad, men den franska
regeringen hastade med att förklara krig
mot arbetarna, vars blod den ännu i går
krävde för kampen på vä ridsimperialismens
bataljfält.
Stackars C. G. T. med sitt minimiprogram.
Händelserna översvämmade den.
Strejkerna ökades. Gruvarbetarna proklamerade
generalstrejk i juni 1919. 300,000
metallarbetare voro i strejk ungefär vid samma tid.
Sk oarbeta rn a, skräddarna,
banktjänstemännen — Överallt klasskamp som struntade i
minimiprogrammet och konferenserna, där
generalerna presiderade. C. G. T. måste
handla eller också förlora sitt revolutionära
värde. Ovand vid aktion, fÖHskansad
bakom sitt program om social lagstiftning, som
ersatt dess program om direkt aktion från
tiden före kriget, uppträder C. G. T.
vacklande och osäkert. Försvaret för de pågående
strejkerna är svagt oeh framträder mera i
ord än i handling. Det är sant att C. G. T.
talar om cn gemensam aktion tillsamman
med de engelska och belgiska
fackorganisationerna, men heller inte mera. Det är sant
att C. G. T. förbereder en ny 1 maj — en
arbetarnas mobiliserings dag — och
fastställer denna dag till den 21 juli i samråd med
de engelska och italienska organisationerna.
Den kallelse till generalstrejk, som
utfärdades av C. G. T. den 3 juli blev mottagen
med hänförelse av hela den franska
arbetareklassen. Enligt C. G. T:s egna
förklaringar skulle det kommit till stånd en
fullkomlig arbetsncdläggrlsc denna dag. Men
omedelbart före den 1 maj återkallade C. G, T :s
administrativa kommission
generaltsrejks-kallclsen, skrämd av rörelsens omfång, rädd
för det ansvar den icke ville påtaga srig.
Strejken utsattes till ett senare datum...
som aldrig blev fastställt. En rörelse, som
artade sig att bli storslagen, blev på detta
sätt undertryckt. C. G. T. tog till flykten.
Den bemäktigades av en ny
fackförenings-politik — det allmänna intressets politik,
som från och med nu mer och mer slälldt i
emot arhelareklassens revolutionära politik.
På kongressen i Lyon (15—20 september
1919) beslutade C. G. T. under inflytande
av den ständigt vaksannna minoriteten att
in extenso upprepa Amiensresolutionen och
icke tala om minimiprogrammet. Den
försökte tillfredsställa minoriteten genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
