Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagar, polis och militär, domstolar och
fängelser, håller den andra klassen knektad, ar
denna ratt till livet i allmänhet berövad den
arbetande oeh närande klassen.
Ett våldförande på detta samhälles lagar
är ju visserligen från juridisk synpunkt
”brottsligt” men i och för sig icke
ohederligt. Ett upphävande av desamma är en
nödvändighet oeh varje målmedveten
socialistisk strävan måste inriktas på denna
destruktiva uppgift, eftersom dessa lagar
hindra människorna att komma till sin rätt.
Respekten och omvårdnaden om ”lagarnas
helgd” och deras ”upprätthållande under
alla omständigheter”, i dag ett livsintresse
för den ekonomiskt härskande klassen, är
naturligtvis för de behärskade ett intet mot
den obetingade skyldigheten till respekt för
det mänskliga liv, som i dag är till utan
egen för skyl lan och värdighet.
På det rent materiella området framträder
rättfärdigheten i detta framför allt i det av
den syndikalistiska rörelsens ställda kravel
på en återföring i producenternas — d. v. s.
i allt nyttigt och för det helas väl
medarbetande folks ägo.
Det finns säkerligen ingen så
intellektuellt urbota individ, som vill påstå sig ha
skapat jorden, och därför har krav på
ensamrätten till densamma.
Men det finnes tillräckligt många
tanklösa, som icke dess mindre tillerkänner den
eller den enskilde individen, den eller det
bolaget, ensamrätten till denna jord, under
förnekandet av andras lika rätt till
densamma.
Ar det ett axiom, som är ställt över varje
diskussion, att ingen skapat jorden, att den
givits människorna att leva på och av, att
den jämte sol och luft, som heller ingen
människa skapat, är grundvalen for det
mänskliga iivet, med vilken annan rätt än
våldets kan då någon privat äganderätt
finnas till denna jord? Ut ifrån detta
odiskutabla faktum kunna de privata ägarna till
denna allmänegendom, heller inte
preten-dera på annan respekt för deras endast på
juridiska spetsfundigheter grundade lagar
än vad en tillfällig feghet från de
utestängda klasserna kan förläna.
Om i dag något eller några av våra
största monopolistiska kapitalistbolag kunde i
ett magasin innestänga solen och i eisterner
insuga all luft, proklamerande, att sol och
luft var deras privata egendom, vilken de
visserligen voro villiga att i bestämda mått
sälja till en värld, som inte kunde leva dessa
element förutan, så skulle med all
sannolikhet folket resa sig i våldsam förbittring mot
dessa tjuvar, som därför att de hade makt
därtill, lade beslag på den egendom som var
allas och alla hade lika rätt. till. De lagar,
som dessa bolag till äventyrs i hast skulle
kunna få antagna av ett lydigt parlament
och i vilka deras legitima ensamrätt till sol
oeh luft garanterades, skulle massan utan
vidare trampa under fotterna. Och med rätta.
Men vad vi här ha framhållit som ett
tankeexperiment beträffande ett par av
naturens elementer, det har redan länge varit
verklighet beträffande ett annat: jorden.
Och de under ihärdigt arbete av generation
efter generation av människor kollektivt
skapade produktionsmedlen, varmed de
mänskliga behoven skola tillfredsställas, ha
på samma sätt rövats av kapitalisterna.
Och människorna äro dumma nog att böja
sig i slaviskt respekt för de lagar, som
giva ett fåtal ”rätten” till denna gemensamma
egendom. Oeh det är väl, som vi ovan
anfört, endast människornas feghet, som ännu
avhåller dem från att radikalt upphäva
denna ”rättsliga” orättfärdighet.
Syndikalismen, såväl som den äldre
socialismen, är en social protest mot denna
orättfärdighet. Oeh genoin sin strävan att
åt producenterna återerövra produktions^
medlen, vilket i här angiven mening innebär
ett återbördande av den rätt till existens
och liv människorna en gång blivit berövade
genom den privatkapitalistiska
produktionsordningen, torde denna rörelse utgöra den
största garanti för att denna rättfärdighet
skall återupprättas.
De kapitalistiska monopolisterna ha
således i den syndikalistiska rörelsen en svuren
fiende. Och i den mån deras kapitalistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
