Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktiska (moral- eller socialfilosofiska)
förnuft genom införandet av ett
ändamålsenlighetens begrepp. I en av ”satserna” i
hans avhandling ”Idé till en allmän historia
i världsborgerligt syfte” (1784) säges: ”Man
kan i stort sett betrakta mänsklighetens
historia såsom förverkligandet av en naturens
dolda plan, vilken åsyftar att åstadkomma
en såväl i inre som oek, såvitt for detta
ändamål nödigt, i yttre måtto fullkomlig
samhällsordning, såsom den nödvändiga
förutsättningen för att människan skall kunna
utveckla alla sina anlag”, — en sats som f. Ö.
är en av de socialiserande nykantianernas
förnämsta utgångspunkter.
Max Adler, nymarxismens eldige oeh
ofÖr-ekräckte nykantian, slår oförbehållsamt fast
att varje utveckling är ”en teleologisk
process”. Men denna teleologi är inneboende i
det kausala skeendet. Att framlägga detta
”kausal-skeende”, såsom det tar gestalt i
ideal och värdesättningar, det är ”uppgiften
för en sociologi som utvecklingslära”. Så
lyder i det stora hela hans teleologiska
program. Marxismen förnekar viset icke
idealen, tvärtom går den ut på att ådagalägga
det sociala skeendets ”vehikel”, det är
hjälpmedel, (skulle detta tilläventyrs motsvara
Gumplowicz’ Notbehelfe) men fiamställt i
dess historik-ekonomiska villkorlighet
(Be-dingtheit), att m. a. o. visa ”hur bestämda
ideal framträda, hur andra äro till
undergång dömda oeh hur idealets mening
förverkligar sig i samhällets olika ekonomiska
intressegrupper”. Från denna ståndpunkt
synes det icke mer ehimäriskt, att
”objektivt bestämma den sociala dynamikens mål”.
Men då är det nödvändigt att använda ”den
så kallade materialistiska
historieuppfattningen efter dess levande geist men icke i
bokstavsmassig inskränkthet” (Bornirtheit).
Kausalitet och teleologi, orsakstvång och
ideal gå på det praktiska livets område hand
x hand med varandra, det torde vara Ådiers
filosofiska grundtext. Arthur Engbergs
rubrik å sin artikel i Tiden: ”Nödvändighet
oeh frihet” är de försvenskade orden för do
båda termerna kausalitet och teleologi,
varmed Adler rubricerat sin lärda stora
avhandling om dessa ”tanketing”.
En praktisk varianL på dessa filosofiska
motsatser är Engels, av hans partivänner
nästan som genialiskt betraktade uttryck om
samhällets ”språng ur nödvändighetens rike,
in i frihetens rike”, d. v. s. hoppet från det
kapitalistiska samhället över till det
socialistiska. Uttrycket är genuint hegelskt. Men
därmed skall trots friheten icke ”den
ekonomiska determinismen” vara avförd.
Friheten har blott fått en ny mening.
”Människorna veta i sitt nya rike vad de ha att
göra oeh hur de under givna förhållanden
höra verka: frihet är insedd nödvändighet”
(Bucharin, anf. ct., s. 66), det är den
ekonomiska determinismens nya utläggning.
Uttrycket ”frihet är insedd nödvändighet” är
direkt hämtat från Hegels skattkammare,
det är hans egen definition på frihet.
Utrymmet förbjuder ett ingående mer i
detalj på denna passus i den marxska
utvecklingskedjan. Marx har sagt några klassiska
ord om ”frihetens sanna rike” (uttrycket är
Fichte’s), vilka ord Hammacher
karakteriserat som ”kanske det skönaste som Marx
har skrivit” och vilka Arthur Engberg
benämner ”oförgängliga”.*
Jag nämnde i förra artikeln att den
dialektiska metoden, varpå Marx faktiskt
uppbyggt sin historieteori a priori är på
upphällning. Den tar också slut med
uppnåendet av det ”frihetens sanna rike” Marx ser
som slutmål- i den dialektiska
historieprocessen i och med det att klasser upphört att
* Dc klassiska orden lyda (i Engbergs
översättning) : ”Frihetens rike tar i själva verket först vid,
där det arbete som bestämmes genom nöd och yttre
ändamålsenlighet upphör. Bet ligger alltså enligt
sakens natur hinsides den i egentlig mening materiella
produktionens sfär. "Liksom vilden måste kämpa med
naturen för att tillfredsställa sina behov, uppehålla
och reproducera sitt liv, så måste även den
civiliserade, och han måste det under alla samhällsformer
och alla möjliga produktionssätt. I och med sin
utveckling vidgas detta naturnödvändighetens rike,
emedan behoven vidgas. Men samtidigt vidgas de
produktionskrafter som tillfredsställa dessa.
Friheten på detta område kan endast bestå i att den
socialiserade människan, de associerade
producenterna, rationellt reglera denna sin stoff växling med
naturen, bringa den under sin gemensamma kontroll
i stället for att behärskas av den såsom av cn blind
makt och fullgöra den med minsta möjliga
kraftförbrukning och under de för sin mänskliga natur
värdigaste och adekvataste betingelserna. Men detta
förblir alltjämt ett nödvändighetens rike. Hinsides detta
börjar den mänskliga kraftutvecklingen, som är sitt
eget självändamål, frihetens sanna rike, som
likvisst kan uppblomstra endast på detta
nödvändighetens rike såsom sin basis.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
