Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetslo s§et sfrågan.
Av Jof)n Jonsson.
UTE VID STOCKHOLMS
SKOGS-kyrkogård har nian under de senaste
åren utfört mycket betydande
nyanläggningar. Man har där bl. a. schaktat bort
tiotusentals kubikmeter jord och grus ur en
grop om era 5 m. djup. Den som haft
tillfälle att se huru dylika arbeten brukat
bedrivas vid våra. moderna anläggningar har
inte undgått att chockeras av de
arbetsmetoder, som kommit till användning vid
nämnda arbetsplats. I stället för motordragna
vipp vagn ar på räls, vilka skulle varit
självklara på varje annan anläggning av denna
omfattning, har man här lagt ut landgångar
i långa stigningar från botten på den 5 m.
djupa gropen ut till tippen. Gamla utslitna
;;ubbar på 60 å 65 år ha stretat på dessa
landgfmgar med sina tunga kärror, för vilka
det måst spännas en man extra, som i ett
rop hjälpt till att draga kärran uppför
stigningen. Ända sedan den tid då räls och
motordragna tippvagnar börjat komma till
iinvändning, torde man icke ha sett sådana
arbetsmetoder tillämpas vid en så stor
anläggning som denna. Man spärrar
ovillkorligen upp ögonen och frågar sig vad
anledningen till detta markanta steg bakåt ifråga
om arbetsmetoder kan vara. Be lyder det
måhända, att vi i likhet med så många andra
kulturfolk före oss nått vår utvecklings
kulmen och nu redan befinna oss på en hastig
tillbakagång till primitivare förhållanden?
Onödiga farhågor! De arbeten som här
utföras äro inga riktiga arbeten utan s. k.
nödhjälps ar bet c n, vilka Stockholms stad
oegennyttigt anordnar för att bereda arbete
och inkomst åt de många arbetslösa.
Årbetena ifråga äro alltså egentligen av
filan-rropisk art och utgöra den största och
dyrbaraste frukt, arbetarna hittills fått av det
”demokratiska genombrottet” för åtta år
sedan. Visserligen behöver Stockholm sin
Skogskyrkogård; staden har ju vuxit ut
ofantligt och de gamla gravområdena äro
redan upptagna. Men nu råkar det förhålla
sig så, att det ”demokratiska genombrottets”
riksdag anslagit vissa medel till statsbidrag
åt sådana kommunala arbeten, vilka i syfte
att bereda sysselsättning åt de arbetslösa
igångsättas litet tidigare än vad
kommunerna ursprungligen beräknat göra.
Villkoret, för att erhålla detta statsbidrag har
bl. a. varit det, att arbetslönen vid
anläggningarna ifråga icke får överskrida ett visst
lågt tilltaget maximum, nämligen 80 proc.
av medellönen för grovarbetare i den fria
marknaden. Som arbetsköparne i
allmänhet, kommunerna icke undantagna, aldrig
visat sig obenägna att av egen drift reducera
arbetslönerna så mycket som möjligt, så kan
man förstå, att ingen kommun skall
underlåta att söka göra de flesta av sina arbeten
till nödhjälpsanläggningar, alldenstund den
därigenom inte blott erhåller arbetskraft till
avsevärt lägre priser än de vanliga utan
också får särskild ersättning av staten för
sitt ädelmod att underbetala arbetskraften.
T. o. m. det rika Stockholms stad med sin
socia ld emokratiska stad sfullmäktigemaj oritet
har fallit för frestelsen från statens guld
och låter med lätt hjärta sina arbetslösa
under förbannelser över den usla betalningen
reda de gravar, i vilka ingen rättänkande
person torde få ro, om han skulle få veta
till vilka skändliga svältlöner de
iordningställts.
De som hoppades att det stora
demokratiska genombrottet 1918 skulle medföra en
förbättring i arbetarnas ekonomiska
förhål-,landen, torde vid det här laget känna sig
tämligen besvikna. I och med
nödhjälpsarbe-tenas igångsättande har det t. ex. under den
demokratiska regimen introducerats en ny
förut okänd löneberäkningsprincip, som be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
