Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör helt och hållet skilja de tvenne
formerna. Jag tror att förhållandenas
nödvändighet påbjuder användandet av båda
formerna, av än den ena, än den andra
formen samtidigt, med hänsyn till miljon
oeh den ekonomiska utvecklingsgrad, som
uppnåtts i samhället, eller att såväl den
kol-lektivistiska som den kommunistiska
formen samverkar under hänsynstagande till
varje individs såväl utförda arbete som
behov.
Om vi i politiskt avseende vill nå fram
till organiserandet av samhället utan
politisk makt (stat, regering, parlament etc.),
så ha vi i ekonomiskt avseende en
motsvarande uppgift i avskaffandet av
löneslaveriet medelst expropriation av kapitalet
och utbytandet av den privata
äganderättens regim med den gemensamma
äganderättens under förvaltning av
producentgrupper eller
fackföreningssammanslutnin-gar.
Kollektivismen frambringar ständigt
under sina skilda former löneslaveri, fastän den
befriar sig från kapitalismen. Ty i
kapitalismens ställe sätter den något annat,
något, som kan vara kooperation eller
kommunal eller statlig administration allt efter
som det är socialdemokrater eller
auktoritära kommunister som bestämma. Å andra
sidan skall icke kommunismen med sin
formel: ”åt var oeh en efter hans behov” kunna
vinna tillämpning innan de radan nämnda
betingelserna förverkligats.
Man ser att det för mä ninskorna uppstår
en nödvändighet att anpassa sig till
lönc-arbetets pinsamma form, då denna icke helt
och omedelbart kan försvinna med
kapitalismens försvinnande.
Man upptäcker också, att det kollekt i
vis-tiska systemet genom tillämpandet av sin
form: ”åt var oeh en efter hans arbete”
i eke tillförsäkrar alla mänskliga varelser
(män, kvinnor, gamla oeh barn som icke
kunna arbeta, etc.) livets nödvändiga
existensminimum, men överlämnar en del av
dem åt tillfälligheten eller
barmhärtigheten och ovissheten för morgondagen. Det
är sant att ett nyLt samhälle, även om det
ännu icke är kommunistiskt, måste
tillgodose behoven hos de gamla, barnen, de arbets
-odugliga, de arbetslösa (även om
arbetslösheten är av kort varaktighet). För dessa
varelser upphör icke behovet eller rätten till
livet, därför att de icke utöva ett yrke eller
utföra ott arbele. Men de hänvisas
vanligen till de offentliga
barmhärtighetsinrättningarna, som äro långsamma, byråkratiska,
otillräckliga för att fylla de behövandet
verkliga behov, samtidigt som de
förödmjuka de hjälpsökande.
Förutsatt atl hjälpen till dessa
människor baseras på en helig rätt — rätten att
leva — och icke på filantropiska
institutioner, även om dessa skulle ha en
socialistisk etikett, så menar jag att alla
mänskliga varelser, arbetsdugliga eller icke
arbetsdugliga, böra få sina behov fyllda från
samma sociala rikedomskälla, d. v. s. att de
industriella och agrikulturella företagen, de
olika offentliga verken och inrättningarna
böra på samma sätt förse alla med det
nödvändiga, icke blott arbetarna utan även
arbetarnas barn, de ålderstigna och de som
äro oförmögna till arbete.
På detta sätt skulle det icke blott skapas
en direkt och rapp distribution av
rikedomarna, men man uppnådde samtidigt en
administrstiv förenkling genom
överflödiggörandet av alla hjälpinstitutioner, vilkas
administrativa omkostnader måste belasta
samhället till ingen nytta.
Man måste således bestämma sig för den
minst komplicerade, den mest ekonomiska
oeh decentralistiska planen för
reorganise-ringen om man vill avskaffa lönesystemet
och fylla alla individers närmaste behov utan
att därför avlägsna sig från dagens
nödvändighet och från den förestående sociala
rekonstruktionen.
K tt blandat koll ek ti vi st iskt-konimunis -
tiskt system skulle kunna få en praktisk
till-lämpning genom att det till varje arbetare
utlämnades en anvisning, representerande
det nödvändiga minimum, som behövdes för
att föra ett liv i enlighet med den nya
civilisationens krav oeh i förhållande till de
rikedomar, samhället disponerade för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
