Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på efter freden. Den 29 mars (1919)
anfölls Mussolini på följande sätt:
”Mussolini, som är täckt med blodet av
landets bästa män, kan fortsätta sina fega
insinuationer. Det skall icke lyckas honom
att narra någon. När denna period
förflutit tanka vi att demaskera denna blandning
av galla oeh missgärningar. Vi skola
berätta varifrån han erhållit medel till sin
tidning, ”producenternas lidning”! (Efter
kriget hade Mussolini ändrat undertiteln
på sin tidning. I stället för att kalla den
socialistisk, kallade han den
”producenternas tidning”), och vi skola påvisa arten av
den oegennytta varmed han förde sin
demagogiska kampanj.”
Oeh den 3 maj fortsatte samma tidning
sina anfall:
”Vi ha anklagat Mussolini för att ha
mottagit patriotiska checker från den franska
regeringen. Mussolini har besvärat sig
häröver, oeh det är hans rätt. Vi skola göra
vårt genom att bevisa vilken dag, vilken
timma och ur vilka händer Mussolini
mottog pengarna. Vi skola spika fast denne
vulgäre äventyrare inför den allmänna
opinionen genom alt avslöja hans vanvett och
hans brottslighet. Vi äro, herr .Mussolini,
i besittning av bevis för vad vi sagt och
skrivit!”
I Frankrike talade man någon tid
därefter lika klart. Mussolini hade- då redan
blivit allsmäktig. Parisadvokaten. Torres,
advokat vid Co nr d’Assises de la Seine,
uppträdde inför domstolen som försvarare för
Bonomi, som hade dödat fascisten
Bonser-vizi. Torres är en mycket känd och
framstående advokat, som åtnjuter stort
anseende. Torres förklarade under
rättegången, att Mussolinis interventionism icke, var
något annat än ett privat geschäft. Det
var ingen soiu protesterade, ieke ens den
av italienska ambassaden hetal te advokaten
Hautrant, som bevakade den dödade
partens intresse. Det var fastställandet av ett
faktum inför domstolen, där hela
världspressen var representerad.
En tid efteråt intervjuade jag Torres för
en tillfällighetsskrift, som de italienska emi-
granterna utgav i Paris. Och han förklarade
mig följande:
”Det var en tid i början av kriget, då
Socialistiska partiet i Italien var enhälligt
mot cn intervention oeh den franska
rege,-ringen sysselsatte sig med detta
förhållande. Man examinerade frågan vid en
ministerkonselj, och man anvisade, medel för alt
med pengar övertyga några italienska
politiker om krigels nödvändighet. Mussolini
var då på tal. Pengarna fördes till Italien
av M. Dumas, sekreterare hos Guesde, Det
var då den intervention! st i ska ”11 Popo lo
d’Italia” utkom. Detta är en äanning, som
ingen har dementerat.”
Det har således här gällt ren köpenskap,
köp av politiker för främjande av
intervention. Mussolini har sålt- sig mot
klingande duka ter.
Det finns ännu ett vittne, en kvinna. I
detta sammanhang är det av mindre vikt
alt erfara av vilka motiv denna kvinna
drivits att röja intima saker och ting som
under normala förhållanden icke utsläppas till
allmänt beskådande. Det gäller ett
dokument som finns placerat hos en notarie i
Turin, Camillo Toppatti. Det är
inregistrerat som nr 51413 hos denne ämbetsman.
Det är undertecknat av madame Irene
Das-ler, född i Trient. Se här vad detta
dokument innehåller:!
,JJag förklarar mig i nära två år ha fört
ett äktenskapligt samliv (ifrån våren 1914)
tillsammans med Be ni to Mussolini, med
vilken jag har en son, som lagligen erkänts
av fadern och av mig själv blivit anmäld
hos de civila myndigheterna i Milano.
Jag intygar, att vid den tid, då
Mussolini lämnade ’Avanti’, befunno vi oss i en
fattigdom, som kom oss att besluta oss för
att fara till Amerika, ett projekt som vi
sedermera övergå vo.
Den smula pengar jag var i besittning
av förbrukade vi för vårt uppehälle.
Efter startandet av ’I1 Popolo d’Italia’
förbättrades knappast vår ställning och
våra bekymmer fortsatte.
Men efter Mussolinis återkomst från en
resa till Geneve i januari 1914 eller 1915,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
