Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och överlåter ät varje organisationsenhet att
bestämma över sig själv i eg nu
angelägenheter, vilket icke innebär att de enskilda
organisationsenheterna ha rätt att separera från
eller fatta beslut, som stå i strid med
överenskommelser, som gemensamt träffats
mellan de sammanslutna
organisationsenheterna.” (Kurs. av red.)
I S. A. C:s handbok får denna princip
en ännu mera kategorisk tolkning. Det
heter där, att organisationsenheterna ”äro
självbestämmande och självstyrande”, oeh
det förklaras, att ”självbestämmanderätten
han aldrig bli föremål för kongressbeslut”,
Denna princips fundamentala betydelse
för S. A. C :s organisatoriska byggnad såväl
som praktiska verksamhet ligger i öppen
dag.
När S. A. C:s Arbetsutskott därför för
en tid sedan nekade ett distrikt
agitation sans lag, om denna agitation skulle
bedrivas genom viss namngiven person vars
kvalifikationer som agitator äro obestridliga,
så föreligger det ielte ringaste tvivel om, att
det usurperade en makt som icke tillkom
det, att det tog ett steg till centralisering av
makten och till självbestämmanderättens
borttagande från medlemmarna och
organisationsenheterna.
Självbestämmanderättens princip krävde i
detta fall otvivelaktigt, att den
distriktsstyrelse, som distriktets medlemmar usett till
skötandet av agitationen skulle ha rätt att
tillsätta agitator. A. U. berövade
organisationsenheten denna självbestämmanderätt,
genom att föreskriva, att agitationen skulle
utföras av annan person om distriktet ville ha
några pengar från den centrala kassan. A.
U :s beslut kan. ickc försvaras med att det
icke fanns pengar, ty det ställde pengar till
disposition for annan agitator. Det kan
heller icke motiveras med att den
ifrågasatte personen icke var kompetent, ty hans
kompetens sättes icke i tviv etern ål.
Däremot har A. U. sedermera offentligt
förklarat, att den grundat sitt beslut på den
ifrågavarande personens ”kon spira ti va
verksamhet”.
Och här ha vi just centralismens fara!
Skall den centralistiska princip vinna hävd
inom S. A. C., att var och en medlem, som
hyser annan åsikt om dc inre förhållandena
(eller en avvikande mening i ett eller annat
avseende, vilken mening han med den frie
medlemmens fulla rätt söker att vinna
gehör för) än A. U. eller annan
förvaltnings-institution, skall kunna deklasseras oeh
brännmärkas och utestängas ifrån
propagandaverksamhet, när den centrala
organisationens kassa skall medverka, då ha vi
kommit farligt långt på centralismen väg. Ty
därmed tillerkänna vi de centrala
förvaltningsorganen rätt att tillse, att agitationen
uteslutande be drives av personer som falla
dessa förvaltningsinetitutioner i smaken.
(Gudarna vete om icke också detta opus
kommer att stäm plus som ”konspirativ
v erks amh et”!) Med I emmarn a berövas d å
den rätt till bestämmande i egna
angelägenheter, som är en av syndikalismens
axioma-tiska principer.
Det kan kanske här vara plats att erinra
om, att en vid den sista kongressen
framlagd motion, att A. U. skulle göras till
någon slags examina tion smyndighet gent emot
agitatorerna, avvisades obarmhärtigt som
varande allt för löjlig.
Det är uppenbart, att om en organisation
har tagit självbestämmanderätten till en
grundläggande princip, så försiggår det
en usurpation av makten, när en
förvaltande institution berövar
medlemmarna denna rätt. Detta är odisputabelt. Om
denna usurpation skett på ett så tidigt
stadium i den syndikalistiska organisationens
tillvaro, att det redan på grundval av denna
usurpation utbildats en praxis — så mycket
värre. Sa mycket större anledning att
organisationen går till en självransakan. Att
försvara denna osyndikalistiska praxis med
en hänvisning till att stadgarna bestämma,
att A. TJ. äger att ”fatta, beslut i frågor, där
stadgar oeh handlingar icke lämna besked”,
är synnerligen malplacerat, eftersom det
just finns handlingar som lämna besked.
Det finns nämligen en principförklaring,
som säger, att syndikalismen är
”motståndare till mahtcenträlisationens princip och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
