Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift utvidgad, och med nuvarande
permanenta kristillstånd växer denna
uppgift från månad till månad i direkt
positiv betydelse för den kapitalistiska
ekonomin i alla världsdelar. Det är
sant, att statsmakten även i
kapitalismens barndom måste utöva ett direkt
inflytande på den kapitalistiska
ekonomin, den s. k. protektionistiska
perioden, men detta var i alla fall bagateller
mot nu, då statsmakten blandar sig
direkt in i systemets inre förhållanden,
bestämmer över in- och utförsel,
arbetar systematiskt med tullar och
exportpremier, bestämmer ofta över själva
produktionen av bestämda varuslag och
deras mängd och bestämmer
varupriserna — ett fullkomligt ekonomiskt
krigstillstånd mellan nationerna.
Den privata kollektivkapitalismen
kan ej längre bemästra krisen, och det
härskande finanskapitalet både kräver
och tvingar statsmakten till att med
politiska medel tillvarataga dess intressen
på alla håll: mot hemlandets arbetslösa
massor, mot de arbetande
industriarbetarna och bönderna, mot hemlandets
hantverkare och småkapitalister, såväl
som mot alla finansgrupper utanför
det egna landet.
IV.
De totalitära diktaturstaterna som
den kommande periodens
statsform.
Japan, men i synnerhet Tyskland och
Italien, äro typiska uttryck för denna
nya slags nationalstat. Alla de
medgivanden kapitalismen kunde tillåta sig
under sina välmaktsdagar ha dragits
in. Tanke- och yttrandefrihet, politiska
rättigheter med partier och partipress,
parlamentarisk representation och
facklig organisationsrätt äro upphävda.
Tvångsarbete har införts med
statsbe-stämda svältavlöningar. De arbetslösa
sändas som arbetssoldater för den
nationella upprustningen till
fortifika-tionsarbete. Bönderna sättas under
kontroll och på ranson. All
nyhetsförmedling, undervisningen och religionen äro
ställda under statens domvärjo. Endast
ett parti härskar, men partiet som
sådant härskar i realiteten inte över
något, med ledarnas absoluta allmakt är
partiet ingenting annat än en utvidgad
poliskår, som skall vaka över det
trillande folket och se till att ledarnas
order följas. Nationens politiskt utövande
makt bestämmes av dess finansfurstar
med partiledarskapet som arbetande
redskap för sina intressen. Betecknande
är också att finansfurstarna finansierat
diktaturpartiernas makterövring, och
att detta först ägde rum, då man insåg
att systemet kunde räddas endast
genom att erövra världsmarknaden med
militärt våld.
Det är sant, att kapitalismen i sin
barndom på många ställen införde
liknande regimer och att arbetarna och
bönderna, detta till trots, steg för steg,
lyckades erhålla s. k. politiska och
demokratiska rättigheter. Men
förhållandet är ett helt annat nu än förr.
Den gången kämpade sig
kapitalismen fram till större kraft och
livsduglighet. Nu kämpar den för livet mot
döden. Och därtill kommer det som har
avgörande betydelse, att just det
”folkstyre” — demokratin — som arbetarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
