Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorna i den
Den sista akten i det spanska sorgcdramat
lider mot sitt slut. Hur många
sorge-dramer har inte detta folk spelat med i under
århundradenas gång! Blod och sand —
lidande oeh umbärande — ha varit dramats
oföränderliga rekvisita, vilket sorgespel som
än gått fram över de tiljor, som icke endast
föreställa världen utan också utgöra den -—
lika verklig som födelsen ocli döden, och lika
overklig som himlens eviga blå, som spänner
sin opal i solens hota guld eller mörknar i
månens och stjärnornas bleka glans ...
Två och ett halvt år ha gått sedan dramats
upprinnelse. Och när epilogen kommer (om
det nu blir en epilog, kanske övergår det i
stället i en prolog till ett nytt drama, det
ännu aldrig slutförda om folkens oeh
mänsklighetens frigörelse från ofrihet och förtryck)
skall den på epilogers vis ge oss dramats
lärdom. Den om alltings mening och mål —
eller kanske om livets storhet och skönhet mitt
uppe i tyranni, gemenhet oeh ondska.
Att det spanska dramat angår oss alla, veta
vi vid det här laget, och ingen har väl kunnat
undgå att gripas av dess mänskliga tragik och
rysa som i frossa, vämjas inför grymheter
mot vilka tjurfäktningarnas brutalitet och
blodighet äro barnleksaker. Mycket har varit
fruktansvärt och skakande i detta skådespel,
men ingenting har så upprört våra sinnen
som den blodiga ocli mördande striden mot
kvinnor och barn, mot en försvarslös
befolkning och obefästa städer och byar. Och som
i de gamla klassiska dramernas slutakt, så
falla huvuden som ax för lien. Men det
klassiska dramat gav aldrig rum för de excesser,
som nu gå ut över dem, som på egen mark
kämpat för rätten att leva sitt liv stolt och
fritt från förtryckarnas herravälde.
Vilka ha varit mer förtryckta än de spanska
kvinnorna? De ha inte bara lidit under det
ekonomiska oeh politiska förtrycket, de ha
tryckts av den kyrkliga moralens
livsfientlig-het, av århundradens tradition, som förmenat
kvinnorna den frihet, som varit den fattigaste
spanjors förstfödslorätt. Ett kort ögonblick
har deras mörka skönhet blommat under
kärlekens hela sol, för att snart förbrännas av
armodet och uttorkas av de många
barnsängarna. Men även sedan den yttre skönheten
vissnat, så mycket mera märkbart, därför att
den varit så bländande, har en andlig skönhet
givit deras gestalter kraft och den okuvliga
viljan givit dem deras livsmod.
Men nu har i snart tre år de spanska
kvinnornas livsmod pressats till bristningsgränsen.
De expansionshungriga fasciststaterna ha
prövat sina nyutexperimenterade, massmördande
vapen på den spanska civilbefolkningen. I
den amerikanska tidskriften ”The American”
framhåller Arthur Grahame i en militärkritisk
artikel över den amerikanska
”billion-dollar”-upprustningen, att Nazityskland har ett nytt
slags komprimerade luftbomber av sådan föi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
