Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De spanska kvinnorna ha visat ett
beundransvärt, stoiskt mod under de krigets år som
gått. Mitt i alla ohyggligheter ha de stått
på sin post, i hemmet, i arbetet, i kampen.
De ha intagit männens platser i fabriker och
företag, de ha grävt barrikader, de ha kämpat
för sitt och sina käras liv och för rätten till
ett liv i lycka. Arbetarklassen i andra länder
har givit dem ett ekonomiskt stöd, men den
har icke förmått ge det stöd, som skulle säkrat
folkets seger över fascismen. Det spanska
folket har isolerats, utestängts från den hjälp
som varit nödvändig för att förhindra vad
som nu skett och sker —- att den
internationella fascismen vinner ny mark och slår nya
människomiljoner i bojor.
Triumfen är snart fullbordad. ”Vid
triumfbågen”, en dikt av Héléne Apéria, tolkar
triumfen i detta slag av segrar:
”Strax vid triumfbågens gråa sten
slog bomben ned och dess blixtsken ven.
Barnet, som lekte där, slogs ihjäl,
gråsten tog kroppen, rök dess själ.
Stumt invid ’segerns massmonument,
ligger det där som om ingenting hänt,
håller en boll, cn kär klenod,
kroppen skälver, är dränkt i blod.
Eskadern, som segrat, flyr därifrån,
härligt och stort är vingarnas dån.”
Spanjorens kärlek till friheten kommer ändå
aldrig att kunna besegras, lika litet som
arbetarklassens dröm om socialismen kan dö.
Den kommer att spira på nytt i mäns och
kvinnors sinnen, liksom kärleken i människomas
hjärtan. När gräset växer ur den bloddränkta
jorden och kvinnorna föda nya barn, skall ny
kraft strömma till och den eviga, obesegrade
drömmen om friheten veckla ut sin kalk för
människornas längtande ögon och hungrande
hjärtan. Ty sådant är livet. Det förintas
och förnyas.
Emmy Melin.
(Forts, från sid. 79)
egen skull? Nonsens, London City är
profitpolypen utan samvete, som placerar sina
värden där de ge klingande valuta oavsett
strukturella samhällsförhållanden. London City är
Francovänlig därför att de engelska
kapitalinvesteringarna i Spanien hotades genom
arbetarnas expropriering av jord och fabriker.
Men London City är också demokratisk i
hemlandet, därför att en ytterligt forcerad
upprustning gick lättare att genomtrumfa under
parollen: ”Försvar mot fascismen”. London
City var villig att sälja Tjeckoslovakien till
Tyskland, därför att det ökade osäkerheten i
världen; ökade krigsskräcken och därmed
upprustningen, vilket i sin tur betydde ökad
vinstmarginal för finansplutokratin.
Och sådan som London City är, sådan är all
kapitalism, det är den kapitalistiska naturen
och den förnekar sig aldrig. Men
arbetarrörelsen, den internationella, antimilitaristiska
arbetarrörelsen liar blivit en svansviftande byracka
åt rustningskapitalet, och en våg av vanvettig,
otidsenlig nationalism drager över världen.
Och ändock! Kommer denna allt offrande
undfallenhet för jätterustningama att bli till
försvar för demokratien, folkfriheten och ar-
betarrörelsen? Allt tyder på att så inte blir
förhållandet. Kommunister, socialdemokrater
och andra folkfrontsentusiaster taga för givet,
att det kommande kriget — som de också taga
för givet — blir ett krig mellan fascism och
demokrati, eller närmare konkretiserat: mellan
Italien, Tyskland och Japan plus en del
småstater i beroendeställning å ena sidan och å
den andra Frankrike, England, Ryssland och
Amerika.
Är denna spelställning riktig? Visserligen
kan den vara möjlig, men den är långt ifrån
säker. Men ett är i varje fall säkert: Om det
blir krig, så komma koalitionerna att
sammansättas efter helt andra bevekelsegrunder än
frasen : demokrati—diktatur. Om därför
England, Frankrike och Amerika liålla samman i
ett nytt världskrig, så är det inte därför att
dessa länder äro demokratiska, utan för att
de ha gemensamma imperialistiska intressen att
bevaka; intressen, som fasciststat.erna vilja
komma över.
Är det sant att ett lands politik i stort sett
bestämmes av dess ekonomiska intressen,
och att de, som kontrollera landets
nationalförmögenhet också i verkligheten äro de egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
