Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen till avgrunden
Av Rudolf Rocker
Det finns väl knappast något annat skede i
vår moderna civilisations historia, som
uppvisar motsvarigheter till de stormangrepp
den hårt förvärvade andliga kulturen och
mänskliga samvetsfriheten i våra dagar
utsättas för. Nog kunna vi se av historien, att så
gott som alla folk haft att genomgå
reaktionära tidsskeden då framåtskridandets idéer och
deras bärare utsatts för fruktansvärt våld och
vettlös förföljelse, men vanligen ha sådana
reaktionära yttringar begränsats till vissa länder
och samtidigt fått en naturlig motvikt i andra,
vars liberala och demokratiska strävanden
varit alltför starka för att tillåta reaktionär
hegemoni. Inte ens den tidsperiod som
representeras av den ”Heliga alliansen” med dess
bedrövliga tilltag och verkningar efter
Napoleon-krigen, och varav alla Europas länder hade
påtagliga känningar, kan här anföras som en
motsvarighet. Yad den gången inträffade och
satte spår överallt var något, som hade helt
andra förutsättningar och till sitt väsen visade
helt annat innehåll än vad som präglar den
nutida, världsomfattande fascistiska reaktionen.
De beslut som vidtogos av ”Heliga alliansen”
kommo till vid hemliga förhandlingar mellan de
europeiska regeringarna och sattes i
verkställighet genom deras polisorgan. Här står man
inför en punkt där våra dagars fascistiska
reaktion grundligt avviker från alla sina
förelöpare. Fascismen är en ny form för
samhälls-rotad reaktion, vilken utnyttjar medel som
skapats av den moderna demokratin och just
däri har sin egentliga styrka vid dirigerandet
av större folkrörelser. Fascismens ledande
demagoger ha fått igång en massrörelse bland
folkets breda lager genom en förkunnelse som
har prägeln av politisk religion, och vilken
utesluter frihet för massan att tänka och
handla. Den produkt som därmed
åstadkommits, den förblindande och våldsbetonade
fascismen, framstår vid jämförelse med tidigare
oinskränkta härskaridéer som en särdeles
egenartad rörelse. Och inför denna nya företeelse
stå de så kallade demokratiska regeringarna
lika rådvilla, som tidigare de envåldshärskande
furstarna inför den första franska republikens
unga demokratiska strävanden. Och denna
handfallenhet får sin förklaring däri, att av de
demokratiska och liberala idéer man menar sig
företräda finns ingenting annat kvar än en
grotesk vrångbild som visar hur förtorkad den
andliga öknen blivit.
Genom oavbrutet växande inflytande, som
ständigt visar snabbare tempo, fullföljer man
monopoliseringen på alla områden som omfatta
de naturliga eller genom mänskligt arbete
producerade samhälleliga tillgångarna. Ett
ekonomiskt beroende har uppstått som på det
skarpaste strider emot de ursprungliga grundsatser,
vilka överensstämde med en idéutveckling efter
liberalismens linjer. Den politiska och sociala
demokratin har grundligt fördärvats, och det
med sådan inre följdriktighet att utvecklingen
måste leda hän mot återfall i nytt, oinskränkt
maktvälde. Det mest färdiga och fulländade
uttrycket för denna tendens är den prydliga
bild totaliststaterna uppvisa. Världskriget blott
påskyndade denna utvecklingsprocess, och den
redan i roten anfrätta regeringsdemokratin har
inte längre någon motståndskraft.
Den socialistiska rörelsen hade kunnat bliva
en faktor av betydelse vid hejdandet av den
politiska utveckling vi slutligen stå mitt uppe
i, om den inte själv dragits in i den
farliga virveln genom ödesdiger låt-gå-taktik,
som bidragit att skapa en fara, fullt jämförlig
med en allmän naturkatastrof. Under den
första stora kampen för socialismen var Proudhon
egentligen den ende, som djupast fattade
socialismens historiska betydelse. Med stor
skarpblick insåg han, att den franska revolutionens
verk blott innebar ett halvgjort arbete och att
den uppgift som förelåg 19 :e århundradet var
att fortsätta och fullfölja verket att leda
Europas sociala utveckling in på ny väg. Den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
