Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka. Samma moraliska upplösning, som
gjorde den borgerliga demokratin räddningslöst
förlorad inför fascismens anlopp, hade satt
märken på den socialistiska rörelsen och
förlamade själva motståndsinstinkten hos de
djupa leden. Den ständigt omkring sig
gripande degenerationen hade långt i förväg förtärt
den bästa kraften, och viljan till motstånd var
redan död när det gällde att på allvar sätta
hårt mot hårt inför den överhängande faran.
Den som förbisett eller inte ville se till det
inre sammanhanget, måste förbli
oförstående inför det nuvarande läget i Europa.
Eabulerandet över en kommande
uppgÖrelse-kamp mellan demokrati och fascism, har ett
ganska magert underlag. Yid uppfinnandet av
politiska slagord spela förutsägelser av nämnt
slag visserligen en roll. Men de djupare
orsakerna till de sociala företeelserna skymmas,
och därmed ges än sämre förutsättningar att
komma till en riktig föreställning om dem.
Man kan emellertid anses vara ense om, att
det är Europas demokratiska regeringar som
i alla avseenden befordrat fascismen till den
internationella maktställning den i dag
åtnjuter. Och det är ett känt förhållande, att den
ryska diktaturens orubbliga anhängare
numera ställa sig eniga med samma hotade
demokrati, som de endast för några år sedan
så ivrigt fördömde. De ila till demokratins
hjälp, men varje med en smula insikt begåvad
människa bör kunna göra klart för sig, att
härvid pågår ett spel om helt andra insatser.
I verkligheten röra sig de stora politiska
händelser, som under senaste åren försatt
Europa i skräck och ångest och hålla hela
världen i andlös spänning, långt mindre om
kamp mellan idéströmningar. Yad det närmast
rör sig om är de maktpolitiska
motsättningarna mellan imperialistiska grupper, vilka sträva
efter att dominera Europa och andra delar av
världen. De demokratiska grundsatserna ha
inte avhållit England och Frankrike från att
på det skamligaste sätt förråda Spanien och
utlämna ett hjältemodigt folk till den
mörkaste reaktion. Utan invändningar har man
tillåtit Österrikes nazifisering och med
brutala våldsmedel har Hitler förhjälpts till att
bestämma den tjeckoslovakiska republikens
öde, trots att denna stat hade för sin existens
att tacka de högtidligt edfästa fördragen som
upprättats av demokratiska stormakter. Efter
de avslöjanden som sedermera vidtagits är det
numera möjligt att bestämt fastslå, att Hitler
aldrig vågat inlåta sig på några försök av
nämnd betydelse om han ej i förväg varit
säker på den konservativa engelska regeringens
samförstånd.
Allt detta talar för att den fascistiska
reaktionen aldrig skulle kunnat utveckla sig till
sin utomordentliga styrka och snabba
aktivi-tetsförmåga, om ej den borgerliga demokratin
och den socialistiska arbetarrörelsen befunnit
sig i ett tillstånd som utesluter varje
förutsättning för effektivt motvärn. Denna
genomgående svaghet har helt naturligt inte kunnat
döljas, och den har i hög grad gynnat
fascismens, som man menar, överraskande
utbredning. Men det var framförallt världskriget
med sina förhärjande moraliska och
ekonomiska följder, som verkat starkt pådrivande att
föra oss framåt mot den nya epok av
maktför-hävelse, som är inne. Utan världskriget skulle
näppeligen denna process ha kommit att
uppvisa så barbariska och våldsbetonade former.
Det är krigets fruktansvärt demoraliserande
efterverkningar vi i dag överallt kunna
iakttaga.
Genom krig blir de bestående tingens
tillstånd på en gång så bräckligt, att den
borgerliga ordningens grundvalar vackla och
de inre samhällsfogarna hota att gå upp. Inget
krig kan föras av ett land utan att påverka
även landets normala funktioner. Och ju
längre ett krig varar eller vinner i omfattning,
desto mera förhärjande blir dess inflytande
på människornas etiska medvetande, desto
mera demoraliserande förnimmas också
följderna i deras rättsuppfattning. Det stora
världskriget var blott en ny bekräftelse på
denna gamla historiska sanning.
Inte ens de mest liberala stater förmådde
avstyra att kriget gjorde sig till diktaturens
fader, som med våld tvingade alla levande
krafter att lydigt underkasta sig. När romarna
gjorde diktaturen till statsform, så skedde det
därför att den romerska statens maktpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
