Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fakta och
kommentar
Rysk, tysk och svensk
lag om
tvångsarbete.
Den 29 december 1938
offentliggjordes i Ryssland
dekret-lagar som berörde arbetet. De
skulle träda i kraft den 1
januari 1939. De voro
undertecknade av Molotov som ordf.
i folkkommissariernas råd, av
Stalin som sekreterare i det
kommunistiska partiets
centralkommitté och av Sjvernik som
även är sekreterare i den ryska
landsorganisationen. Denna lag
leder till införandet av
tvångsarbetet.
För arbetarna införes en
arbetsbok med utförliga och
noggranna anteckningar om
arbetarens förhållanden. I boken
införes uppgift om var
arbetaren har varit sysselsatt, hur
länge han varit sysselsatt på
varje ställe, vilka utmärkelser
som kommit honom till del.
Arbetaren blir berättigad till
understöd vid temporär
arbetsoförmåga först efter en
sammanhängande anställning på sex
månader. För att komma i
åtnjutande av semester måste
vederbörande ha arbetat minst
elva månader i samma företag.
Kvinnorna påstås ha
missbrukat sina förmåner vid havande-
skap. Kvinnlig arbetare måste
därför ha varit anställd vid
samma företag minst sju
månader för att komma i
åtnjutande av understöd under två
månader i anslutning till
förlossningstiden. Det heter:
”Det finns samvetslösa
människor som genom bristande
noggrannhet i arbetet, genom
omotiverat uteblivande,
försenad ankomst till arbetsplatsen,
ändamålslöst kringströvande i
företaget under arbetstiden och
andra kränkningar av
företags-reglementet liksom genom
upprepat egenmäktigt ombyte av
företag undergräva
arbetsdisci-plinen och tillfoga industrin,
transportväsendet och hela
folkhushållet svåra förluster.”
När före världskriget inträffade en
naturkatastrof, jordbävning eller översvämning
som våldsamt kostade många människor livet,
då uppväcktes överallt naturlig medkänsla som
drev människorna att lämna bistånd. När
under kriget tidningsläsarna i alla länder
dagligen under fyra år kunde följa med
underrättelserna som utvisade, att varje dag tusentals
människor slaktades kallblodigt under
grymmaste omständigheter och efter konstens alla
regler, planmässigt och målmedvetet, då sjönk
värdet av ett människoliv till lägsta pris och
skapade den känslolöshet, kortsynthet och
likgiltighet som är så allmänt karakteristiskt för
vår tid.
Men dessutom utbredde kriget ett slags tro
på det oundvikliga ödet, tron att
samhällsproblemen endast kunna lösas på ett sätt som
innebär brutalt våld, samt att varje strävan att
uppklara tvistiga frågor genom fredliga
förhandlingar och ömsesidiga fördrag borde
utskämmas som känslopjunk och under all
värdighet. Och i det avseendet är fascismen
allenast en naturlig fortsättning på den
onaturliga, brutala och barbariska inställning som
kriget odlat. Tager man därtill i betraktande
de fruktansvärda ekonomiska följder kriget
medför i varje land, dess undergrävande av
all ekonomisk säkerhet för den enskilde under
dagar som komma, den oerhörda nöden bland
de breda massorna, medelklassens undergång
och den gemena rovlystnaden hos en liten
minoritet som omsätter folkens elände i
klingande mynt, då har man en vidare förklaring
av orsakerna till det nuvarande katastrofala
tillståndet.
Visserligen är den ekonomiska krisen en
trofast skugga till det kapitalistiska systemet,
men under normalare förhållanden än nu
utgjorde arbete en regel och påtvingad
overksamhet undantag. Men nu har arbetslöshet
övergått till att vara regel och arbete undantag!
I en sådan situation, då människan inte längre
kan räkna med någon framtid, inställer sig
tron på det stora undret. Varje demagog som
förstår att utnyttja ett sådant läge och
förespegla den lättrogna massan underverk, kan
också alltid räkna med att få den stora
massan på sin sida. Och när därtill alla
reaktionära element stå på samma sida, är inget
allvarsamt motstånd att befara.
Det är sådana omständigheter tillsammaus
som fört fram till det nuvarande tillståndet,
och dess detaljer ha vi numera tillräckligt inpå
ögonen för att inte undgå dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
