Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vikiska partier inom dess gränser, men dessa
partier bli med tiden tama oeli sluta i
folkfrontens moraliska och politiska elände. Den ryska
diktaturen slutar i nationell självupptagenhet
och omsorgen om egna inre angelägenheter.
Den har inga aspirationer att bli angriparmakt.
Men den ryska diktaturen hlev farlig för
Europa på ett helt annat sätt, nämligen som
exempel för ett nytt politiskt styrelsesystem.
Den ryska diktaturen bildar skola
som politiskt system
Den ryska totala partidiktaturen ger i sin
klassiska renhet uttryck för tanken, att makten
över nationens jord, naturliga rikedomskällor,
levande arbetskraft och tekniska
produktionskrafter skall koncentreras till en politisk
ge-naralstab under partiets kontroll.
Ingen politisk styrelse har tidigare i
historien besuttit en sådan makt och militariserad
slagkraft.
Exemplet frestar ingen nation, som lever i
ekonomisk balans, men det blir frestande för
nationer i ”nöd”.
Ur kriget och de kvävda revolutionerna
framstod icke blott en rad ”befriade”
småstater, vilka iså kapitalismens grundval skulle
skapa inre och yttre betingelser för sin existens,
utan också stora nationer, vilka beträffande
råämneskällor och avsättningsmarknader
saknade de nödvändiga förutsättningarna för sitt
nationella kapitals livsprocess.
De här nämnda historiska förhållandena
ble-vo de förutsättningar, som gjorde det ryska
exemplet efterföljansvärt och präglade den
politiska utvecklingen i Europa under de sista
två årtiondena.
Genom det italienska fascistpartiets
triumfmarsch till Rom i november 1922 sker nästa
allvarliga förskjutning i Europas politiska
styrelsesystem. Italiens demokrati försvann till
fördel för den totala partidiktaturen.
Självfallet gjorde demokratin motstånd,
tu-senden och tusenden av offer för fascismens
våldsregim berätta därom, men det måste
erkännas, att de sociala förhållandena voro
sådana, att större delen av folket förhöll sig
passivt och demokratins motstånd var
vanmäk-tigt.
Italien träder härmed in i historien vid
sidan av den ryska diktaturen. De tvenne
diktaturerna likna varandra beträffande det
arbetande folkets fullständiga förslavande under
diktaturens våldsregim och hänsynslösa
utsugning, men icke i sitt förhållande till övriga
nationer.
Den italienska diktaturen framträder ieke
som en strävan efter statskapitalism, utan som
en nationell makt- och kraftkoncentration för
erövrandet av de råvarukällor och marknader,
som mer och mer blivit nödvändiga för
nationens fortsatta bestånd som kapitalistisk
nation.
Från den ryska diktaturen lånar den
italienska fascismen maktkoncentrationens lära, men
för att tjäna en erövringsuppgift som är ett
allvarligt hot mot andra folks frihet, fred och
landområden.
Samtidigt med att den rena diktaturen
framträder i Italien, glider en av världskrigets
utpinade nationer, Bulgarien, som aldrig i
egentlig mening haft en demokratisk författning,
in under halvdiktaturens karakteristiska
styrelseform.
Samma tendens kan påpekas beträffande de
baltiska småstaterna, vilka väl hade fått sin
nationella frihet, men kapitalistiskt sett,
saknade ekonomiskt existensgrundlag. Redan 1922
äro folkmassornas politiska rättigheter i
Litauen, Lettland och Estland problematiska
pap-persbestämmelser, medan överklassen inbördes
strider om makten.
Betrakta vi Europas politiska karta i slutet
av 1922 ha både diktaturens svarta färg och
halvdiktaturens mörka schatteringar betydligt
utvidgat sina områden på demokratins
bekostnad, så som kartan från denna tid visar.
Siffermässigt ställa sig förhållandena på
följande sätt:
Diktatur 21,948,000 kvkm. och c:a 184 milj.
människor.
Halvdiktatur 1,349,000 kvkm. och cirka 43
miljoner människor.
Demokrati 3,762,000 kvkm och c:a 267 milj.
människor.
Ännu står sig den demokratiska
styrelseformen till synes stark och väl förankrad i det
ekonomiska livet. Men...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
