Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitalflykt — en kapitalismens direkta
aktion.
Det var också ett annat triumferande
segerrop Daladier utstötte för några dagar sedan
i deputeradekammaren: ”Guldströmmen till
Frankrike fortsätter. Skattkammaren är säker
på att kunna möta alla krav. Bankruttens och
inflationens spöke har nu avlägsnats från vår
väg.”
Daladier kunde till detta triumferande foga,
att franska staten för 1939 anslagit 50
miljarder fränes (nära 5 miljarder kr.) till den
franska militarismen.
”Guldströmmen vänder tillbaka!” Detta
innebär bl. a., att finanskapitalet har vunnit en
seger. I alla fall för tillfället.
Kapitalflykt är en av finanskapitalets
former för direkt aktion. Kapitalet mobiliserar
de rörliga medlen. Miljon efter miljon, miljard
efter miljard flyr till utlandet och kapitalbrist
anmäler sig. Statens, kommunernas och det
ekonomska livets finanser hotas. 1928
störtades den första norska arbetarregeringen
genom kapitalflykt. Några år tidigare hade
samma metod använts mot de australiska
arbetarregeringarna. I Frankrike är medlet ofta
använt. Efter ett fascistiskt statskuppshot 1934
samlades alla vänsterelement till försvar i
Folkfronten. Folkfronten övertog
regeringsbestyren. Regeringen Blum begärde
parlamentets fullmakt till att genom utfärdandet av
förordningar med lags kraft sanera statens
finanser. Dessa förordningar skulle i väsentlig
grad riktas mot finanskapitalet. Parlamentet
vägrade bevilja Blum hans fullmakt. Men
finanskapitalet nöjde sig icke härmed. Det
organiserade kapitalflykt i stor skala. Man anser
att 160 miljarder franc flydde ur landet.
Frankrike hade svårt att uppbringa lån. Den
engelska finansen solidariserade sig med den
franska mot folkfrontsregeringen. Trycket blev
så starkt, att Blum måste avgå. I hans ställe
kom Daladier. Nu var det Daladier som
begärde parlamentets fullmakt att utfärda dekret
med lags kraft och giltighet. Också han skulle
sanera statens finanser. Vad icke
folkfrontsregeringens Blum hade fått, det fick Daladier,
ty han var kapitalets, det patriotiska
fanflyk-tiga kapitalets man. Daladier utfärdade
dekret och regerade utan parlamentet. Parlamen-
tet gavs permission några månader. Det
innebar också, att under denna tid demokratin
praktiskt taget var suspenderad och diktaturen
satts i högsätet, men en diktatur som
demokratin accepterat. Och Daladier dekreterade.
De arbetande massorna skulle betala fiolerna.
Och det blev åter trivsamt för det
profithungriga, fanflyktiga kapitalet. Guldströmmen
började vända. Den vände tillbaka till
Frankrike. Och Daladier kunde triumferande
konstatera i början av maj: det är bara i ett
företag med 13 arbetare man strejkar; guldet
strömmar tillbaka till landet; vi ha beviljat 50
miljarder till militarismen allenast för 1939.
Kapitalismen har segrat för tillfället!
Demokratin praktiserar diktatur mot
arbetarna.
Konstatera vi, att kapitalet har segrat, så
innebär det också, att arbetarna lidit nederlag.
För tillfallet. Det är reaktionen som sitter i
högsätet — för tillfället.
I juni 1936 gjorde de franska arbetarna
betydande erövringar genom sina
oekupations-strejker: 40 timmars arbetsvecka; 14 dagars
betald semester; betydande löneökningar.
När Daladier kom till makten var hans
första åtgärd att angripa dessa erövringar.
Arbetarna svarade den 30 november 1938 med en
24 timmars generalstrejk.
Oekupationsstrejkerna 1936 hade tillkommit
på arbetarnas eget initiativ på arbetsplatsen.
Organisationens inblandning var ett samlande
av krafterna, men den övade också ett
dämpande inflytande. När Daladier började hota
arbetarna, började dessa åter röra på sig.
Oekupationsstrejkerna uppträdde åter. Ett
tillstånd av gerillakrig inträdde. Arbetarna
uppträdde hotande. Organisationerna ingrepo ■—
återigen dämpande. Proklamerandet av 24
timmars generalstrejk var ett medel för
organisationsapparaten att få hand om ledningen och
övervinna gerillastriderna och
ockupations-strejkerna.
Men generalstrejken emot regeringen var i
denna form meningslös. Den var ingen kamp,
på sin höjd en demonstration. Det. föregivna
syftet var att skydda arbetarnas erövringar,
framförallt 40-timmarsveckan mot angrepp
från regeringen. Men regeringen kunde natur -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
