Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall neutraliteten
upprätthållas?
Av Olle Janson
Att söka få en bättre samstämmighet mellan
organisationens antifaseistiska paroller och
den allt annat än antifaseistiska inställning,
som just nu döljer sig bakom bejakandet av en
dåligt definierad neutralitetsståndpunkt,
torde i dag vara en av SAC:s angelägnaste
uppgifter. Tydligt är att tidigare gjorda
uttalanden inte längre motsvara de stegrade
kraven på tydlighet och konsekvens.
Fascismen har på några år omgestaltat
Europas karta. Spanien, Österrike,
Tjeckoslovakien och Albanien äro etapper i försöken att
helt fascistisera Europa. Överallt var det de
radikala arbetarna, som sökte resa motstånd,
överallt var det arbetarrörelsens krossande,
som blev den fascistiska expansionens
omedelbara och viktigaste följd. Som syndikalister
följde vi utvecklingen med uppmärksamhet
och ingen sökte ivrigare än vi att klarlägga
fascismens rätta väsen och mana arbetarna
till motstånd.
Vid nazismens genombrott i Tyskland var
SAC den enda organisation här i landet som
i handling sökte utföra internationalernas
bojkottparoller. Minister Sandler med sina
maningar om återhållsamhet och passivitet
stämplade vi med rätta som en typisk representant
för det ynkliga släkte som i land efter land
underlättat reaktionens framträngande genom
fegt uppträdande. Neutraliteten var också då
ett slagord med vilket man sökte dölja en
bristande internationell solidaritet. Med denna
de reformistiska förrädarnas neutralitet bröt
SAC år 1933 i insikt om den överhängande
faran för alla länders arbetarrörelser.
Ar 1935 utbröt Abessinienkriget. Under
det de reformistiska organisationerna läto
sig lockas till deltagande i sanktionsskojet,
vilket förhindrade massornas egna aktioner och
underlättade det italienska rövartåget, ställde
SAC parollen om arbetarsanktioner. Parollen
stod helt i linje med SAC :s
klasskampsuppfatt-ning, men innebar ändock något nytt. SAC
tog parti i ett pågående krig mellan två stater
och rekommenderade aktioner endast mot det
fascistiska Italien. Nödvändigheten att
krossa fascismen eller att åtminstone försvåra dess
framträngande var då som alltid motivet.
Yi krävde av staten att den skulle hålla sig
borta från stormakternas skoj i Geneve men
någon åstundan att som organisation stå
neutral, vara passiv inför Abessiniondramat, fanns
inte inom SAC.
Då Spanienkriget utbröt år 1936 och den
skändliga noninterventionspolitiken sattes
in mot det spanska folket, reste SAC kraven på
rättvisa åt Spanien, vapen åt Spanien. Yi
kunde argumentera för våra krav med
hänvisning till noninterventionens ensidiga
verkningar. Ingen syndikalist kunde doek vara blind
för att svenska vapenleveranser till det
republikanska Spanien skulle kunna medföra fara
för t. o. m. krigiska konflikter med de
fascistiska stater, som betraktade en seger för
Franco som nödvändig för egna intressens
tillgodoseende. Om SAC haft möjligheter att skaffa
vapen för Spanien skulle dock inga faror
kunnat hindra leveranserna. Det var aldrig
en lättsinnigt omfattad paroll, som man
propagerade för det den var utsiktslös och inga
risker medförde. SAC har inte fattat sin roll i
klasskampen så att organisationen skall kämpa
till dess den siste spanjoren stupat.
Med SAC:s inställning till Abessinienkriget,
det spanska dramat och aktionerna mot det
nazistiska Tyskland i färskt minne är det
överraskande att i dessa dagar möta
uppfattningar inom SAC, som nästan helt värdera våra
utsikter att föra en klassmedveten oeh därmed
antifascistisk politik här i landet efter de
risker det ena eller andra bjuder. Man tar på’fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
