Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfredsställa. De eftergifter, som diktaturen
gjort för ett begränsat individullt jordbruk
med privatdisposition över avkastningen vid
sidan av kollektivbruket, ha av
kollektivbönderna utnyttjats till utvidgning av
privatjordbruket utöver de fastställda gränserna, och
detta till en sådan grad, att man nu skrider
till tvångsingripande emot detsamma. Det är
uppenbart, att privatjordbrukets tendens
kunde bli ett allvarligt hot mot statskollektiven.
Men även beträffande de officiella
initiativen synes råda en viss dualism. Samtidigt
som diktaturen vidtar åtgärder till skyddandet
av statskollektiven, vidtar den å andra sidan
åtgärder till utvecklandet av det individuella
jordbruket. Detta sker förnämligast i
Fjärran Östern. Syftet med denna politik är väl i
första hand att kolonisera de väldiga
områdena där borta för att stärka försvaret av
landets gränser. En viss täthet i befolkningen är
naturligtvis förutsättningen för att kunna
upprätta en egen försörjningsbas för arméerna i
gränsdistrikten åt Japan. Skapandet av en
självständig storindustri och krigsindustri
kräver också en viss befolkningstäthet. För att
befrämja utvandringen från de tätare
bebyggda europeiska distrikten till Fjärran Östern
ställer man jord för individuellt brukande till
förfogande och liela tåg av jordbrukare från
kollektiverna fara nu till Fjärran Östern för
att överta de individuella jordbrukarlotterna.
Tidigare drog man sig icke för
tvångsförflyt-tande av den kollektivbrukande befolkningen.
Att man nu övergivit denna metod och i stället
lockar med individuella besittningar tyder å
ena sidan på, att statsmakten icke finner det
klokt att gå fram allt för bryskt mot
bönderna, vilket i sin ordning tyder på, att bönderna
hålla på att bli en makt, med vilken den
härskande klassen måste räkna; å andra sidan
visar det en tendens i utvecklingen i riktning
mot privat besittning, privat tillägnelse och
privat förmögenhet, således en tendens till
upplösning t. o. m. av den ”socialism”
(statskapitalism), som varit den ledande principen,
till mera borgerliga former.
Att statskollektivismen eller
statskapitalismen förr eller senare måste sluta med
nederlag är klart nog, ty människorna finna sig icke
i evighet i att vara slavar eller livegna under
staten. Vid en jämförelse mellan den
sjudande, jäsande, skapande verksamhet som
manifesterades i de spanska kollektivbruken, gent
emot den slöhet och arbetsovilja, som
nödvändigtvis måste följa med det ryska
tvångssyste-met, bekräftas bara på nytt socialismens
överlägsenhet gent emot kapitalismen, även när
den uppträder i form av statskapitalism. Det
är bara ett nytt belägg för partidiktaturens
frihetsfientliga och utvecklingsreaktionära
innehåll. Och ett nytt belägg för den frihetliga
anarkosyndikalistiska rörelsens större
samklang med människans natur än den
auktoritära statssocialismens.
Man står nu undrande och frågande, hur
länge den statskollektiva brukningsformen
skall kunna stå emot alla de anlopp, som nu
kunna noteras. Att diktaturen av eget
initiativ skridit till kolonisering av väldiga vidder
på basis av individuell besittning och privat
brukande är i alla fall ett tecken på en
förändring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
