Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommen! Men de adliga godsherrarna, som
högtidligt avsvurit sina privilegier, hålla likväl
fast vid dem.
De privilegierade stånden uppgiva icke sina
rättigheter. Adeln och det höga prästerskapet
fly ur landet. I Koblenz vid Rhen sätter den
reaktionära emigrationen sig fast. Härifrån
organiserar den kriget mot revolutionen. Den
finner hjälp hos de europeiska furstehusen. I
augusti 1791 beslöto kejsaren Leopold av
Österrike och konung Fredrik Wilhelm av
Preussen — vid möte i Pillnitz nära Dresden — att
gå till angrepp på den franska revolutionen.
Ludvig XVI skall åter sättas in i sin gamla
maktställning. Inåt är det franska folket förrått,
utåt omgivet av fiender. Den 21 april 1792
förklarar den lagstiftande församlingen
Österrike krig.
Iden lagstiftande församlingen äro de
väl-situerade borgarnas representanter i
majoritet. De bilda Girondistpartet. Deras ledare
Brissot, Vergniawd, Roland o. a. vilja försona
sig med konungen. De friheter som krävdes
i jakobinernas klubbar, voro friheter för
bor-gardömet. Fullständigt avskaffande av de
rikas privilegier vill inte jakobinernas högra
flygel. Det har redan bildats en ny klass:
det välbärgade borgardömet, revolutions- och
krigs-nyrika. Den vänstra flygeln i den
lagstiftande församlingen, representerad av
Montagnarderna, vänder sig inte endast mot
de adliga, utan också mot de nya borgerliga
makthavarna. Marat, ledare för de radikala
Montagnarderna, skriver i sin tidning ”L’ami
du peuple” (Folkvännen):
”Sedan tre år äro vi i rörelse för att
tillkämpa oss vår frihet, men vi äro längre borta
ifrån den än någonsin. Revolutionen har vänt
sig mot folket. Den är för hovet och dess
anhängare ett medel till upprätthållandet av
deras makt förmedelst korruption; för
lagstiftarna är den ett tillfälle till otrohet och
bedrägeri. De rika och giriga ha redan funnit sitt
tillfälle att skaffa sig otillåtna vinster, driva
ocker, förskingra och utplundra folket. Folket
är ruinerat, den stora massan av fattiga lever
i fruktan att gå under i eländet eller i
nödvändigheten att sälja sig... Vi må icke rädas
att upprepa det: vi äro längre borta från
friheten än någonsin. Förut voro vi slavar, nu
äro vi det också, — och därtill på lagligt
vis.”
Den lagstiftande församlingen är obeslutsam.
Jakobinerna vilja avsluta revolutionen. De
befinna sig vid makten, och mera vilja de inte.
I Paris bildar folket organiserade
kampsektioner i distrikten. Dessa sektioner taga
revolutionens öde i sina händer. En revolutionär
kommun uppstår i Paris. Folket erfar
konungens förräderi. Den 20 juli 1792 tränger man
in i Tuilerierna. Den uppskrämde konungen
lovar att beakta lagarna. De reaktionära
krafterna samla sig. Lafayette, ledaren av
nationalgardet, ställer sig på konungens sida.
Preussare och österrikare rycka in i landet,
utplundra bönderna och besätta städer. De
reaktionära i landet förbereda en
kontrarevolutionär framstöt. Demonstrationen den 20 juli
var resultatlös, folket samlar sig till ett nytt
slag. Danton är justitieminister. I
samförstånd med Robespierre, Marat och
Pariserkommunen börjar man förberedelserna till en
ny revolution. Den 10 augusti ringa
stormklockorna i Paris. Alarmkanonerna dundra,
folket griper till vapen. Från förorterna
anlända de beväpnade skarorna. ”Död åt
förrädarna!” lyder stridsropet denna gång. Till
Tuilerierna, till konungens palats! Konungen
försvaras av 2,000 schweizare och adelsmän,
men folket räknar tiotusenden. Försvararna
slås ned och avväpnas, konungen tages till
fånga. Ännu en gång har folket segrat.
Men staden Longvy intages av preussare och
österrikare. De förbundna rycka fram, snart
skall Yerdun falla. Reaktionen utifrån står
framför Paris’ portar.
Nationen är i fara. Danton proklamerar
massornas resning. Aux armes citoyens!
sjunga skarorna till marseljäsens
entusiasmerande toner. Seger eller död! Sansculotterna
komma till, först 30,000, strax därpå 60,000
man draga till fronten. Halvt uthungrade,
halvnakna, utan skor på fotterna äga de bara
ett: hjärtats hänförelse! Hoche var stalldräng,
Jour dan krämare, Angereau vapensmed,
Bes-siéres perukmakare. Ingen av dem hade gått
igenom militärakademin, men snart skola de
vara Europas bästa generaler. De uppfinna
en ny strategi. I september 1792 vid Valmy
stöta de samman med en väl utrustad, bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
