Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasquez i karikatyr.
tärer, han höll ständigt i liela landet uppsikt
efter högern, han plägade hänsynslöst
uppsöka varje fara och utsatte sig därvid alltid
på det mest skoningslösa sätt, han var den
personlige författaren av samtliga viktiga
rapporter, manifest, resolutioner och cirkulär,
som utgåvos av CNT för att fastställa
rörelsens ideologiska och taktiska positioner. Hans
kännedom om förhållandena i Spanien var
enorm. Emellanåt reste han till utlandet,
representerade CNT på IAA:s kongresser och
annorstädes, han förde en omfångsrik
korrespondens och deltog i en både nationell och
internationell diskussion om rörelsens taktiska
frågor.
Därvid var han av en helt enkel, nästan
primitiv konstitution. Han begagnade inte
många ord. Hans talade och skrivna satser
voro korthuggna och kärnfulla. Men även i
den interna diskussionen, som ofta var hård
ocli full av ömsesidiga förebråelser, förblev han
alltid den respekterade kamraten. Ingen kunde
ju frånkänna honom hans utpräglade
ansvarskänsla och envar såg, att han arbetade,
arbetade för tre, för sex, för tio.
För övrigt vore det alldeles felaktigt att
driva någon kult med honom efter hans död
och framhäva honom mer än de andra
CNT-kämparna. Tvärtom! Det bästa, som kan sägas
om Mariano R. Vasquez, är att han inte var
något annat än av samma virke som några
tiotusentals revolutionära spanska arbetare äro
gjorda av, vilka alltid utgjorde sin klass’
avantgarde och genom sin prestation den 19 juli
193fi t. o. m. blevo världsproletariatets
avantgarde. Ingen lucka finns, där han försvann.
Lika litet som Durruti efterlämnade någon
lucka. Ty här rör det sig om en revolutionär
folkrörelse, som inte är beroende av byråkratier.
Just detta bevisar ju Vasquez’ eget liv.
Hans verksamhet under åren 1931 till 1939
var övervägande organisatorisk. Trots detta
tillkommer honom också en betydelse för den
spanska anarkosyndikalismens fortsatta andliga och
taktiska utveckling.
År 1934 formulerade Orobon Femandez
grundvillkoren för kampen mot fascismen,
han krävde en arbetarallians mellan de båda
fackliga riktningarna i landet (CNT—TIGT) och
drog upp grundlinjerna för en konstruktiv
socialistisk plan för den gemensamma
antifascistiska kampen. Orobon dog strax före
fascist-revolten. Vasquez var den, som verkställde hans
testamente.
Han såg klart den spanska antifascismens
sociala betydelse, Spaniens socialt skapande
uppgift, och han såg också klart de gränser, som
äro dragna för det i kampen förverkligade
experimentet. Alliansen CNT—UGT skulle
konsolidera och rädda folkrörelsens socialistiska
innehåll. Samtidigt bjöd den organisatoriska
garantier för den militära segern. Det var hans idé.
”Våra värsta motståndare äro kommunisterna”,
sade han därför på IA A: s kongress -1938; ty
moskvamännen ha varit de farligaste och mest
avgjorda motståndarna till den socialistiska
omvälvningen i Spanien. Därvid insåg han trots
allt nödvändigheten av ett samarbete med alla
andra antifascistiska riktningar och var fullt
medveten om den motsägelsefulla situationen.
Den kunde endast mötas med ökat ansvar och ett
konstruktivt program på lång sikt, med
historiskt perspektiv.
”Den fackliga alliansen. Vi beslöto den på
kongressen i Zaragoza (1936) och ha ännu inte
uj>pnått den”, sade han i september 1938. ”Om
vi en dag i vredesmod skulle ha sagt: vi förlora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
