Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Totalitetsstaten
Av Albert Jensen
”Otaten är allt, individen intet”. Sådan är
Oden definition av den totalitära staten, som
tillskrives Hitler. Vi känna inte till, om
ur-sprungsbeteckningen är riktig, men
definitionen är i varje fall träffande.
Historiskt är staten ett instrument till
herravälde och utsugning. Våldet är statens
egentliga element. ”Rätten” är någonting varmed
den söker skyla över våldets elände och
brutalitet.
Staten har genom tiderna varit
kapitalismens trogne tjänare och bödelsdräng. Den
har ställt fängelset och fångknekten, bödeln
och giljotinen, åklagaren och domaren som ett
prydligt garnityr av köpta och besoldade
redskap med uppgift att beskydda den heliga
egendomsrätten. Att beskydda de rikas
rikedom mot de fattiga, att upprätthålla
egendoms-privilegiet mot en anstormande socialism är
fortfarande en av statens grundväsentliga
uppgifter. Staten är en av den kapitalistiska
samhällsordningens grundpelare.
Den demokratiska staten var en styrelseform
som svarade till den liberalkapitalistiska
epoken. Det despotiska enväldet, som hörde till
feodaltiden, stod i vägen för borgarklassens
uppstigande till makten och för kapitalismens
utveckling. Parlamentarism och demokrati
voro ornamenter som sirade den nya,
liberalkapitalismen motsvarande statsformen. Och
under denna form har staten fullgjort en
historisk mission.
Liberalkapitalismen håller emellertid på att
övervinnas. De stora trusterna och kartellerna
träda med sina handels- och
produktionsmonopol i stället för den föråldrade liberalkapita-
lismen. Men till den framväxande
monopolkapitalismen hör en ny och för denna
tjänligare statsform: monopolstaten eller
totalitärstaten. Den har kommit i en del länder i form
av fascistisk diktatur, men den befinner sig
överallt i demokratierna på marsch framåt.
Totalitärstaten innebär en väldig maktökning
för staten. Och på vems bekostnad
åstadkommes denna maktökning? På människans,
personens, individens, ”medborgarens”
bekostnad. Stat och individ stå som tvenne
motpoler. Mellan dem pågår en aldrig vilande
kamp om makten. Ju mer individen förmår
att hävda sig, att bevara förmågan att
bestämma över sig själv, att värna sin frihet,
desto svagare är staten, desto mindre makt har
staten gent emot individen.
I samma mån som staten utvidgar sin makt
över människorna, i samma mån inkräktar den
på individens frihet, gör honom maktlösare och
maktlösare, bundnare och bundnare. Slutet
för en utvidgning av statens
maktfullkomlighet skönja vi i totatlitärstaten, där ”staten är
allt, individen intet”.
Här har människan ingen egen uppgift,
ingen egen vilja, ingen egen bestämmanderätt.
Den är inte längre något subjekt, den är
knappast ett objekt ens, den är ett stycke
råmaterial för statsnyttan. Och statsnyttan — den
är det härskande skiktets nytta.
I alla tider har det kämpats om friheten,
om den kollektiva och den personliga friheten.
Den personliga friheten, möjligheten att
bestämma över sig själv, sina egna handlingar,
sitt eget liv, har satts högre än allt annat.
Varken gods eller guld, varken ära eller
utmärkelser har satts så högt som friheten.
Anarkismen har sociologiskt sammanfattat
denna kamp för friheten till en kamp mot
staten. Den har insett, att staten är frihetens
icke bara fiende, utan negation. Så länge
staten består, så länge består ofriheten. Därför
måste staten försvinna.
Om än icke konsekvent ha de olika
socialistiska riktningarna anslutit sig till denna
grundtanke. I den sinnebild de skapat av det
tänkta socialistiska samhället ha de alla
förutsett och förutsagt statens försvinnande. Till
och med de bolsjevikiska anhängarna av
stats-diktaturen ha förklarat sig vara statsfiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
