Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt mystiskt ord, som innesluter
föreställningen om den totala uppfyllelsen ... revolution
betyder för dem: Avlägsnande av de
härskande personerna, makten åt det segerrika
proletariatet, och när proletariatet är segerrikt, är
det naturligtvis inte längre socialdemokratiskt
utan kommunistiskt-anarkistiskt sinnat, och
då kommer just detta
kommunistiskt-anarkis-tiska proletariat att införa den kommunistiska
anarkismen.” Landauer tillfogar, att allt
detta framstår som mycket enkelt för
representanterna för denna åskådning — för
honom själv, säger han, framstår den t. o. m.
som ”överväldigande enkel, enkel till det
barnsliga”.
Landauer avvisar denna
revolutionsuppfatt-ning, som väl bäst kan kallas för den
kilias-tiska, liksom han förkastar den reformistiska
politiken. Denna politik leder ”med
nödvändighet alltid in i kapitalismens cirklar” och
den mystiska tron på revolutionen leder
överhuvudtaget inte till någonting alls — det
skulle i så fall vara till de troendes sekteristiska
isolering. Medan den reformistiska och
parla-mentaristiska uppfattningen leder till
feberaktig verksamhet — visserligen till ett
befästande av de bestående förhållandena,
utmynnar predikan av det underbara
universalmedlet i fanatisk overksamhet, fastän
propagan-disterna tro att de befordra den stora
händelsens ankomst: ”Kapitalismen utvecklar sig till
sin toppunkt, sedan, dels genom utvecklingen
själv, dels genom outtröttlig agitation och
upplysning, kommer den stora revolutionen, det
fruktansvärda kaos, men när molnen väl dragit
bort, står socialismen färdig. Precis som på
en Wagnerscen, där ett slöjlikt moln sänker sig
ned mellan två totalt olika scenbilder.” Enligt
Landauer bor innerst inne hos människor, som
förfäkta dylika uppfattningar, ”världsflykt,
tröstlöshet och förtvivlan” och dold ”insikten
om, att det dock aldrig kan tillgå så i denna
värld, att tingen alls inte kunna löpa denna
bana”.
För Gustav Landauer är socialismen
överhuvudtaget inte något system, ingen i sig
avslutad, efter oföränderliga lagar en gång för
alla fungerande social institution. Han ser i
socialismen, i förverkligandet av frihet och
rättfärdighet snarare en drivande princip, en
social förnyelsevilja, som för all framtid
oavbrutet måste manifestera sig revolutionärt.
Här skiljer sig Landauer fundamentalt från
uppfattningen om den gemytliga
socialdemokratiska framtids-välfärdsstaten, som sörjer
för alla, men också från idén att man en dag
plötsligt kan totalt förverkliga den
fullständiga friheten för alla individer, vilka sedan
i fortsättningen kunna leva efter egen vilja
utan att i framtiden, som det skett sedan
årtusenden, behöva stöta samman med några
genom den sociala ordningen givna hinder.
Landauer är i stället av den uppfattningen,
att man i frihetlig anda, med den skapande
frihetliga folkaktionens medel vid varje
tidpunkt skall försöka åstadkomma det stycke
social rättfärdighet, som praktiskt kan
realiseras. Han fordrar att den socialrevolutionära
rörelsen skall ställas in på nuet. Kamp för
de stora grundläggande politiska rättigheterna
och friheterna och försvar av dem å ena sidan,
och socialistiskt begynnande genom
organisation av konsumenter och producenter å den
andra. Detta förefaller honom vara den
socialistiska rörelsens mening och uppgift. Det
är bekant att han var experimentalsocialist,
propagandist för jordbrukskollektiv och
kooperation. Härvid får man emellertid inte
glömma att han till sina förslag ständigt
fogade: ”Detta mål kan endast uppnås, om
åkerbruksjorden kommit i socialisternas
händer på annat sätt än köp”. Men just av denna
sats, präglad i sammanhang med ”Socialistiska
Förbundets 12 punkter”, framgår klart att
Landauer inte hade något mystiskt
revolutions-begrepp, att han i revolutionen inte såg
förverkligandet av ett till det yttersta uttänkt
socialt ideal, utan det stora tillfället för
avgörande framstötar, för skapandet av ansatser till
något nytt.
Landauer var övertygad om ”att- det var
fåfäng möda att en gång för alla skapa
patentinrättningar, som automatiskt skulle utesluta
varje möjlighet till utsugning och profitering.
Varje generation må eftertryckligt sörja för
det, som motsvarar dess anda, också senare
måste det finnas orsak till revolutioner.” ”Jag
vet”, sade Landauer, ”att det inte går att
åstadkomma några slutgiltiga
säkerhetsåtgärder för det tusenåriga riket och evigheten, och
att det alls inte är socialisternas uppgift att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
