Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
socialistiskt i alla hörn och
kanter. Man får därför inte
förundra sig över, att en
annan socialdemokratisk tidning,
Värmlands Folkblad, efter
bevittnandet av de borgerligas
manstarka uppslutning till
förslaget såg den socialistiska
framtiden i ljusblått: ”När
man kommit så långt, att
socialdemokrater och borgerliga
kunna enas i en så viktig
so-cialiseringsfråga som denna,
bör det inte vara omöjligt att
resonera sig fram till
gemensamma ståndpunkter i
sociali-seringsfrågan överhuvudtaget.”
Socialismens framtida lösning
blir således hädanefter bara
beroende av
socialdemokraternas förmåga att resonera med
kapitalisterna.
Även med risk att betraktas
som reaktionärer, måste vi
ansluta oss till den citerade
högermannens uppfattning, att den
statliga järnvägsdriften icke är
något annat än kapitalistisk
företagsamhet liksom de
enskilda bolagens järnvägsdrift.
Post, telegraf, telefon äro
goda vinstgivande företag för
staten. Tipstjänsten och
spritmonopolet äro ännu mindre
någon socialism, eftersom de äro
rena beskattnings- eller
plund-ringsföretag. Om man med
socialisering menar ett
förverkligande av socialismen, så
har det beslutade
förstatligandet av järnvägarna lika litet
med socialismen att skaffa
som konsumtionen av ”renat”
eller tuggandet av
”ljunglöfs-ettan”.
Man kan med fullt fog ställa
frågan, om icke ett
förstatligande (vilket icke är liktydigt
med socialisering) är en
reaktionär åtgärd. Borgarklassen
går själv med på
förstatligande i många fall, antingen för
att rädda investerat kapital
eller för att bakom staten söka
skydd för profiten. I en
revolutionär tid kan det rent av
vara fördelaktigt för
kapitalistiska besittare att få staten att
övertaga sina företag.
Det i ”socialiserade” företag
investerade kapitalet förblir
kapital som förut. Det skall
som förut förräntas genom
plundring av det produktiva
arbetet och konsumenterna.
Arbetarna förbli i samma
situation som förut som plundrade
löneslavar.
I detta konkreta fall med
statens övertagande av de
enskilda järnvägarna innebär
beslutet en räddning för många
bankruttmässiga bolag, som,
om de lämnats åt sig själva,
inom kortare eller längre tid
gjort konkurs. Kapitalisterna
hade således förlorat sitt
kapital. Nu träder staten till som
en välkommen räddare. Och
trafikanter och järnvägsfolk
skola, gemensamt fortsätta att
förränta det bortslösade
kapitalet. Detta är en klar
handräckning åt kapitalisterna, och
efter en sådan linje är det
tänkbart att man kan resonera
sig fram till en ”socialisering”,
som innebär en konvertering av
kapitalismen.
Men det är icke bara så, att
”socialiseringens”
statskapitalism innebär en fortsatt
utsugning genom staten och dess
växande byråkrati, dess
ämbetsmannavälde, dess militarism
och polis, och dess kapitalistiska
räntetagare, det medför en
annan ännu större nackdel i
jämförelse med liberalkapitalismen.
Genom en fortskridande
”socialisering” av detta slag
kommer . staten att på det ena
området efter det andra bli
monopolist. Statens ekonomiska makt
växer med denna utveckling och
framstår slutligen som
ekonomisk allmakt. Vart en sådan
utveckling leder kunna vi i dag
få en aning om genom att
betrakta Ryssland och de
fascistiska totalitärstaterna. Arbetarna
få i stället för många tusen
arbetsköpare, som kunna
bekämpas, bara en arbetsköpare,
staten, vilken småningom inför
strejkförbud för sina
arbetsområden. Vi ha redan ansatser
till en sådan lagstiftning. Gent
empt en sådan sjunker
arbetaren snart ned till en statens
livegne träl.
Det är speciellt ur denna
synpunkt som man på allvar måste
ställa frågan, om icke en
utveckling efter socialdemokratiska
linjer fram till statsmonopolism
eller statskapitalism måste
betraktas som en reaktionär
utvecklingslinje, som med alla
medel måste bekämpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
