Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i kassavalven! Essad Bey har fortalt, många
av episoderna från dessa Stalins äventyrliga
år — om blott en tiondel är sanning, så tyder
dot likväl på en mer än vanlig företagsamhet
och djärvhet hos utövaren.
Efter Lenins död skötte Stalin
general-sekreterareskapet på ett sådant sätt, att det
stärkte hans grepp om regeringen Det
var framför allt de militära,
nyckelpositionerna, som han formerade efter sitt kynne.
Ska-linskij, Trotskijs högra hand, ersattes med
Michael Frunze, och Trotskijs gamle protegé
Tuchatsjevskij, som var kommendant för
moskvadistriktet, sändes iväg till Turkestan,
för att slutligen anklagas för högförräderi i
den stora processen sommaren 1937, och
ersattes med Stalins trogne kamrat, Vorosjilov, nu
Röda Arméns högste ledare.
Den engelske författaren Dennis Wheatley
liar skrivit en bok om denne Vorosjilov
och hans remarkabla karriär. I ”Red Eagle,
The story of The Russian Revolution”, är det
framför allt Vorosjilovs gestalt, som
dominerar det rika persongalleriet. Men också om
Stalin har Wheatley en hel del att säga.
Den allmänna uppfattningen om Stalin är,
säger han, att han är en man av ringa bildning
och mycket låg intelligens men med en ofantlig
portion slughet och beslutsamhet. De verkliga
kommunisterna anse, att han förrått dem helt
och hållet och att han nått sin maktställning
endast därför, att ingen under Lenins
sjukdom eller omedelbart efter dennes död hadc
mod nog att sparka ut honom. Att han är en
person, som inte skyr de mest underjordiska
vägar och har en enorm viljestyrka, är höljt
över allt tvivel. Att han tillika har en låg
bild-ningsstandard och inte i någon högre grad
besitter, vad man menar med intelligens, är
möjligt. Och häri ligger kanske nyckeln till den
minst sagt underliga ställning Ryssland i dag
intager. Fastän man fortsätter att utbasunera
”kommunismen”, så är det ett faktum att
landet är ett fullkomligt självhärskardöme och att
utvecklingen där står närmast
nationalsocialismen.
Wheatley frågar sig, hur en sådan anomali
kan existera? Han anser att förklaringen
ligger i, att Stalin, likaväl som Vorosjilov, är
ärligt övertygad om den
marxistiskt-leninisti-ska idealstaten, men att han alltigenom är en
den praktiska handlingens man.
Bolsjevikledarna kunde skiljas i två olika
grupper. Till den första gruppen hörde
Trotskij och män, som gjort sig kända som
stora talare och aktiva journalister. De
utgjorde bolsjevikpartiets intelligentia. Till den
andra gruppen hörde män som Stalin, som i
begynnelsen voro mycket litet kända, därför
att de för det mesta icke hadc den förra
gruppens förmåga att tala och skriva, men de hade
genom sin personliga verksamhet bland
massorna möjliggjort revolutionen. Dessa två
grupper gingo inte så väl ihop. Den
förstnämnda gruppen fick de bästa posterna. Men
bland gruppen kring Stalin hade man mera
praktisk blick för, vad som kunde göras. Lenin
var den enda av intellektualisterna, som hade
deras beundran, och Lenin i sin tur insåg det
stora värdet av deras arbete bland massorna.
I Stalin hade Lenin en uppmärksam lyssnare
och eftersägare, han talade litet, men i slutet
av varje debatt sade han ’Tlyitch har rätt -—•
varför missbruka tiden — Ilyiteh vet bäst!”
Stalin följde Lenin som en skugga, han
vaktade honom mot den enda fara, lian ansåg
kunde hota det kommunistiska
uppbyggnadsarbetet — mord på Lenin! I Lenins ögon är det
naturligt, att Stalin var den ende, som kunde
t.änkas hålla i statsrodret, när han själv var
borta. Han ansåg det klokast att placera
Stalin i sekretariatet, ty han visste, att Stalin
kunde stå för sig själv och att han hade en
asiats hela tålamod och beslutsamhet. På den
posten kunde han få partiapparaten att
arbeta, som han ville, och det övriga skulle tiden
och Stalins beslutsamhet i övrigt göra.
I konsekvens härmed få vi också bevittna,
hur Stalin undan för undan likviderar
intelligentian och omger sig med sina egna kamrater,
icke talare och skribenter utan praktiska män,
som icke sky några medel eller konsekvenser,
när det gäller att nå ett utstakat mål. De hålla
på ordet ”kommunism”, därför att det
inpräntats i dem, när de voro unga, och emedan
Lenin själv kallade sig kommunist, men de ha
aldrig förstått sig på den verkliga
kommunismens innersta väsen och skulle inte vilja ge en
styver för detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
