Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statstotalismen på
marsch
Av Albert Jensen
Det som särskilt karakteriserar de
fascistiska regimerna, de svarta, bruna såväl som
röda, är tendensen till statens allmakt. Det
finns nyanser mellan fascismen, nazismen ocli
”kommunismen”. Kanske är den ryska staten
den maktfullkomligaste. Den italienska torde
ännu lämna en viss marginal för individuell
rörelsefrihet. Men de skilja sig alla från
demokratierna, i vilka statens makt är begränsad
av personlig frihet, av människornas rätt
att i tal och skrift öppet manifestera sina
tankar, deras rätt at-t samlas till möten, rätt att
sammansluta sig, rätt att hävda sina intressen
genom arbetsnedläggelser o. s. v. Men den lilla
marginal, som ännu tilläventyrs kan finnas
kvar i exempelvis det fascistiska Italien, har
en tendens att försvinna, liksom tendensen i de
andra diktaturstaterna går mot allt mer
fullkomnad statstotalism. Och, tillägga vi, även
utvecklingen i demokratierna går mot en allt
mera omfattande statlig maktfullkomlighet och
medför som konsekvens en motsvarande
inskränkning av den personliga friheten. Statens
makt växande till allmakt och den personliga
frihetens sammankrympning intill förverkligat
slaveri — detta är tidens politiska tendens.
Denna utveckling till statlig allmakt och
personligt slaveri ligger dels i kapitalismens
ekonomiska lagar, dels i det statliga
härskarsystemets eget väsen, dels i att i
arbetarrörelsen revoltens och frihetens anda utmönstrats
av socialdemokratins ocli reformismens
bejakande av auktoritära principer, varigenom en
legalistisk och till frivillig underkastelse
ledande anda utvecklas.
Massorna synas ha blivit blinda. De ledas
mot avgrunden. Deras ledare äro själva fångna
i den kapitalistiska och borgerliga ordningens
tanksfällor. De tro sig föra massorna till
kamp mot fascismen, när de leda dem rätt in
i militarismens och krigets fascism.
Militarismen och kriget äro under dessa tider de
förnämligaste kraftema till fascismens
befrämjande. Även när kriget föres ”mot fascismen”.
Kapitalismen befinner sig i en epok, där den
måste påkalla statens bistånd och hjälp
för att kunna existera. ”Överproduktion” och
”underkonsumtion” äro dc mest framträdande
sjukdomssymptomen, åtföljda av sådana
sällsamma företeelser som ”arbetslöst kapital” och
sysslolös arbetskraft. Elände och svält inför
överfyllda varumagasin, ett systematiskt
förstörande av producerade rikedomar och en
planmässig begränsning av frambringandet av
varor inför hungrande massor som skrika efter
det nödvändigaste. Tron på staten som
undergörare tar sig de mest fantastiska uttryck.
Lidande och svältande massor, som revolterat
mot kapitalismen, hålla fast vid kapitalismens
politiska uttryck staten, med följd att den
kapitalism, som revolten skulle krossa, kommer
tillbaka genom staten. Det är så den ryska
revolutionen, som siktade till socialism,
förvandlades till statskapitalism och
kontrarevolution. I andra länder har kapitalismen
preventivt påkallat statshjälp för att undgå
revolution, så som i Italien och Tyskland. Men
även där leder statens inblandning i den
liberalkapitalistiska ekonomin till ökad statsmakt
över ekonomin och slutligen till statskapitalism
och statstotalism. På denna väg befinner sig
kanske Tyskland en hästlängd längre framme
än Italien, men båda ha samma tendens och
komma i sinom tid fram till samma mål.
Men också i de olika ”demokratierna”, som
de fascistiska staterna hånfullt kalla
pluto-kratierna, gör sig statens ingrepp och
inflytande allt mer gällande. Därmed växer
naturligtvis statens makt och minskas individens
frihet i motsvarande grad. I de imperialistiska
storstater, där man förberett sig på det nu
lössläppta kriget, har statens ingrepp i nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
