Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutliga tillintetgörandet av den personliga
friheten och individens förvandlande till slav
under staten. Och då det är detta särdrag, som
är -det mest karakteristiska för diktaturerna
och de fascistiska regimerna, så kan man med
full befogenhet också säga, att man överallt
befinner sig på marsch mot den ekonomiska
och politiska fascismen, mot statskapitalism
och statstotalism, i vilken den personliga
friheten går under.
I denna utveckling fram till statstotalism är
även den reformistiska socialdemokratin
starkt engagerad. Utvecklingen sammanfaller
med dess teoretiska uppfattning om staten som
redskap för samhällets omdaning och staten
som den förnämligaste producenten och
distributören. Visserligen tillerkänner den
socialdemokratiska uppfattningen även kommunerna
och andra organ en självständig verksamhet,
men man får icke bortse från, att tendensen
till statstotalism slutligen kommer att leda till
alltings inordnande under den centraliserade
staten. Så som bolsjevismen i Ryssland
skapade den första totalitärstaten, så kommer den
reformistiska socialdemokratin att medverka
till utvidgandet av statens makt till statlig
allmakt. Den reformistiska socialdemokratin
kommer att sälja arbetarnas frihet åt statsto
talismen.
Allt detta ha vi syndikalister för länge
sedan förutsett och förutsagt. När vi gjorde
dessa förutsägelser med avseende på den
bol-sjevikiska regimen i Ryssland, stämplades vi
som kontrarevolutionärer. Men vi fingo rätt.
Och vi få också rätt beträffande
socialdemokratins medverkan till frihetens förrådande.
När vi tala om dessa saker i dag, så behöva vi
icke längre hålla oss till det abstrakta, logiska
tänkandet. I dag ha vi redan bevis i våra
händer beträffande den egna, svenska
socialdemokratin.
För någon tid tillbaka tillsatte den
socialdemokratiskt dominerade regeringen en
kommitté av ”sakkunniga”, som skulle förbereda
förslag om lagstiftning rörande
arbetsmarknadens kris- och krigsberedskap. Denna kommitté
har nu framlagt ett förslag till lagstiftning i
ärendet och kanske är denna lag redan antagen
av riksdagen, när detta läses i tryck. Lagen
inför arbetsplikt i kristid för alla samhällsmed-
lemmar upp till 70 år. Uttryckt på ett annat
sätt kan man också säga, att staten inför plikt
till tvångsarbete för alla samhällsmedlemmar.
Tukthusarbete skulle kanske någon vilja säga.
Naturligtvis sker detta ”i samhällsintressets
tjänst”. Det är alltid samhällsintresset, som
föres på tungan, när man angriper friheten. I
krigstid har staten redan förut den absoluta
ocli begränsade förfoganderätten över mannen,
vilken tvångsmobiliseras som soldat och sändes
att slaktas eller att slakta andra. Men icke alla
ha blivit mobiliserade och man har lämnat den
civila människan hennes personliga frihet. Den
föreslagna lagstiftningen markerar emellertid
slutet på den personliga friheten även för den
civila människan. Från och med nu skall hon
förvandlas till en arbetsträl, över vilken staten
disponerar lika suveränt, som staten
disponerar över soldaten.
Staten, har man sagt, har kommit till för att
beskydda den personliga friheten. Men
eftersom staten till sitt väsen är frihetens
negation, måste den statliga utvecklingen logiskt
föra fram till tillintetgörandet av den
personliga friheten. Därmed är man nu i färd med
socialdemokratins hjälp. Man inför det
statligt reglerade tvångsarbetet, man förvandlar
individen till statens arbetsträl. Det är
nödvändigt, säger man, för att kunna betrygga
krigets effektivitet, om det kommer. Men kriget,
det statsorganiserade kriget, är ieke bara
frihetens negation, det är själva livets negation,
det är döden. Och det kan icke vara ett
intresse för de människor, som vilja leva, att
göra den apparat, krigsapparaten, som
berövar människorna livet, effektiv.
Det statliga tvångsarbetet skall således
införas. Enligt denna lag kan ingen göra
anspråk på att suveränt förfoga över sig själv,
eftersom det är staten, som tillvällar sig
förfoganderätten. I konsekvens därmed har ingen
människa rätt att själv bestämma, var eller
vad hon skall arbeta med. Ingen har rätt att
själv välja arbetsplats. Ingen har rätt att
själv förflytta sig från den ena arbetsplatsen
till den andra. Men staten har rätt att
tvångs-förflytta människorna från plats till plats,
från industri till industri, från ort till ort..
Vill någon hävda sig gent emot staten, blir hon
naturligtvis bestraffad. Söker någon förflytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
