Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klasspolitik och partier
Av Mihail Brøndsted (Paris)
Med politik förstår man i allmänhet en
samhällsverksamhet, som går ut på att bygga
upp och reglera samhällsförhållandena. Då vi
leva i en kulturhistorisk epok, som i socialt
avseende bäst karakteriseras av statsidéns
dogmatiska stelhet, så anses
samhällsförhållandenas struktur i vår tid inte vara något annat än
idén om statens uppbyggnad.
I själva verket är strängt taget varje politiks
mål ingenting annat än en kamp om makten —
sak samma om det gäller maktens försvar mot
angrepp från konkurrenternas sida, eller
maktens erövring.
Under kapitalismens epok har staten fått en
ren klasskaraktär. Detta medför, att kampen
inte bara föres inom en härskande klass, såsom
fallet var under feodalismen eller absolutismen,
utan är ett mål för alla klasser. I början
blandade sig i denna strid om makten bourgeoisin
och i mitten på 19: de århundradet även
proletariatet och bondeklassen. Klassintressenas
språkrör blev det politiska partiet — en mer
eller mindre kampmässigt utbyggd organisation
som för maktstriden i intresse av den klass, som
det representerar. Och då makten, tack vare
sin sociala struktur, faktiskt kunde bli
uttrycket för vilka härskande intressen som helst, så
förvandlades även det politiska partiet till
klasspolitikens huvudkämpe.
Klasspolitiken är på så sätt en organiserad
strid om makten och övas av politiska partier.
Klasspolitiken börjar först med kapitalismens
genombrott. Det 19: de århundradet blev den
epok, då klasspolitiken fullkomligt segrade.
Och demokratins epok sätter kronan på
klasspolitiken. I 20:de århundradet börjar dock
dess förfall. Yid tiden efter världskriget märks
en påfallande stark kris i klasspolitiken och
det senaste årtiondet vittnar om dess
fullkomliga krasch.
Klasspolitiken föres, som sagt, genom de
politiska partierna. Alla politiska partier
äga, oberoende av sitt program, en ren
klasskaraktär. Många partier försöka maskera sitt
klassansikte med ett vidlyftigt partiprogram
som förespeglar de troende, att samtliga
samhällsklasser kunna finna friliet och rättvisa
inom respektiva partier. I detta avseende äro
samtliga partier åtminstone formellt sett av
liberal eller demokratisk karaktär. Detta ser
man redan av partiernas namn. Men i
praktiken se vi något helt annat. Liberalismen och
demokratin inom de partier, som nå makten,
inskränkes genast med minst 50 proc. Den
reella och konkreta friheten stannar hos den
härskande klassen och för de övriga klasserna
finns det endast en formell frihet kvar —
frihet på papperet. Denna procedur iakttages i
sin tråkiga regelbundenhet överallt, där
makten tillhör vissa politiska partier.
Hur kunna vi förklara detta nästan
lagbundna kretslopp?
Det kan förklaras av två ödesdigra organiska
fel, som äro grundväsentliga för det politiska
partiets väsen. För det första; ett politiskt
parti uppstår och organiseras, för att man med
hjälp av detsamma skall kunna kämpa för och
försvara sin egen klass intressen. Dessa
intressen äro av övervägande ekonomisk art, ty
alla s. k. politiska och övriga intressen
koncentrera sig på att säkerställa ett visst ekonomiskt
välstånd för sina egna anhängare. Dessa
ekonomiska intressen kunna visserligen vara
välgrundade och rättvisa, men psykologiskt sett
dikteras de av trånga egoistiska synpunkter,
såvida de inte balanseras med motsvarande
tendenser till offervillig tjänst åt allmänheten.
Det har ännu inte funnits ett politiskt parti,
som i sitt program, jämsides med de idéer, som
det sagt sig kämpa för, upptagit även
förpliktelsen att kämpa för samhället i dess helhet.
De politiska partierna ha alltid varit advokater
för sin egen klass och anklagare i förhållande
till andra klasser, och när de fått makten, ha
de ofta förvandlats till andra samhällsklassers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
