Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först i Katalonien fick han ett avgörande
inflytande på arbetarna. Han bildade där sin
berömda aktionsgrupp tillsammans med några
kamrater inom FAI. Do agiterade på
fabriken som syndikalister. Men samtidigt upptogo
de kampen med terrorns medel. De besvarade
myndigheternas blodiga förtryck mot
arbetarna med samma vapen. Dagligen mördades
under dessa år CNT-militanter på gatorna.
Men snart trädde också Durrutigruppens
pistoler i verksamhet. I Zaragoza sköts kardinal
Soldevila, en av sin tids grymmaste och
spe-kulationsivrigaste reaktionärer. Vidare
dödades konseljpresidenten Dato och många andra.
Jämte Durruti verkade hans oskiljaktige
vän, Francisco Ascaso, som var mindre
kraftfull än sin kamrat; han var sensibel och
ömtålig, men brann av samma kampmod och
förakt för faran. Ascaso och Durruti måste till
slut fly från Spanien. De jagades genom
nästan alla Sydamerikas länder och dömdes
flerstädes till döden för sin propaganda i förening
med terroristiska handlingar. Överallt verkade
de som syndikalister, talade på möten och
bildade fackföreningar. De återvände till Europa.
I Paris blev Durruti vän med den ukrainske
anarkisten Nestor Maehno. De båda männens
temperament kompletterade varandra, och de
förstodo varandra ömsesidigt. I
I Spanien hadc under tiden Primo de Rivera
gjort sig till diktator. Durruti arbetade i
Paris med förberedandet av ett attentat mot
Alfonso XIII. Han startade flera tidningar
och ett frihetligt förlag, som kallades ”Librarie
Internationale”. Durruti skaffade ihop över
en halv miljon francs för
propagandaverksamheten ... Men då förberedelserna till attentatet
upptäcktes, sattes därigenom tills vidare stopp
för hans fortsatta verksamhet. Han tillbragte
ett år i fängelse. Argentina krävde hans
utlämnande, därför att han var dömd till döden
i detta land. De franska arbetarna
igångsatte en stor kampanj till hans förmån.
Slutligen blevo Durruti och Ascaso försatta i frihet
samt utvisades. Nu vidtog et nytt
kringflackande på Europas landsvägar, men till sist
kommo de tillbaka till Frankrike och fingo
arbete i Lyon. De blevo upptäckta oc-h dömdes
ånyo till fängelsestraff. Åter försatt i frihet,
deltog Durruti i förberedandet av
revolutionära aktioner i Katalonien tillsammans med
Maciå, Gassols och andra separatister.
Äntligen kom den spanska diktaturens fall;
Durruti återvände till Spanien och nu började
en epok, som kännetecknades av den livliga
syndikalistiska verksamheten under republiken.
Särskilt mellan 1935 och 1936 agiterade
Durruti med all den lidelse han var mäktig,
för den syndikalistiska organisationen, för
drift cellerna, för det ekonomiska
uppbyggnadsarbetet o. s. v. Han var av den meningen,
att tiden för individuella aktioner är förbi,
och att timmen slagit för massornas
organisering för att konstruktivt förbereda
revolutionen och den frihetliga kommunismen.
Varje söndag höll FAI ett jättemöte i en
av världsutställningshallarna i Barcelona.
Under veckan arbetade FAI :s militanter som alla
andra proletärer, fridagarna däremot ägnades
agitationen. Durruti blev den store talaren.
Visserligen talade han alltid enkelt, t. o. m.
något tafatt. Men klara och genomtänkta voro
de breda linjerna i lians propaganda. Folket
förstod honom och började hålla av honom.
Under republiken hände det, att den
reaktionäre civilguvernören i Gerona plötsligt lät
häkta honom i samband med ett möte i staden,
på grund av hans på sin tid misslyckade
attentat på Alfonso. Arbetarna försökte storma
stadens fängelse. Krigstillstånd proklamerades
i provinsen och följden blev en generalstrejk.
Efter tre dagar hämtades Durruti ur fängelset
av jublande folkmassor.
Under republikens smekmånad insattes vid
en demonstration militär mot arbetarna.
Durruti trädde fram för folkmassan och
uppmanade soldaterna att förbrödra sig med
folket. De sänkte gevären, ja, hindrade till och
med polisen att inskrida mot arbetarna. I
slutet av 1931 organiserade han med några andra
gruvarbetarrevolten i Figols i Katalonien,
vilken skulle ge signalen till störtandet av den
borgerliga republiken. För första gången kom
det i Spanien till proklamation av den
frihetliga kommunismen. Men aktionen slogs ned;
Durruti och över hundra andra kamrater blevo
av den socialdemokratiska regeringen
deporterade till Afrika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
