Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för kommunisterna att sammansluta sig ocli
verka för sina intressen, och även
”kommunisterna” äro ställda under partiapparatens
diktatur. Andra partier tillåtas endast på det
villkor, som Bucharin en gång uttryckte det,
att det ”kommunistiska” partiet sitter vid
makten och de andra sitta på fängelset. Yad som
förverkligats är icke socialistisk frihet, utan
reaktionär despoti.
Den ryska diktaturen konstituerar i
verklighet den första totalitärstaten. Som sådan liar
den stått som mönster för den fascistiska
totalitärstaten i Italien och den nazistiska
totalitärstaten i Tyskland. Tekniskt-politiskt äro
därför de tre staterna mycket närbesläktade
och det är ingen överdrift att kalla den ryska
diktaturen den röda fascismen.
Ifrån revolution har utvecklingen i Ryssland
gått över kontrarevolution till statskapitalism
ocli imperialism. Den har lett till rovpolitik
och till allians i maktpolitiska syften med
fascismen. Stalin ingick i augusti tvenne fördrag,
ett av ekonomisk och ett av politisk art, vilka
ytterligare befästades i september med en
rysk-tysk vänskapspakt. Stalin—Hitlerpakten
utlöste kriget. Enligt uppgjort program ledde
den till Polens krossande och det polska rovets
uppdelande mellan Tyskland och Ryssland.
Krig och imperialism står som slutsten på den
”kommunistiska” revolutionen, men icke
socialism.
V. Den syndikalistiska revolutionen
Den 19 juli 1936 anges som utbrottet för
den fascistiska militärrevolten i Spanien. Till
skillnad från den fascistiska revolutionen i
Tyskland möttes denna revolt omedelbart av
ett stridbart proletariat. I Barcelona var detta
proletariat praktiskt taget utan vapen. Kanske
ett hundratal gevär, kanske ett par hundra
revolvrar, men icke desto mindre upptog det
kampen mot en militärstyrka, som uppskattats
till 8,000 man, välbeväpnad, utrustad med alla
krigets redskap, militärt övad och drillad. Och
på två dagar voro kasernerna och
vapendepåerna i arbetarnas händer, det militära
angreppet nedslaget och arbetarna herrar i staden.
På liknande sätt gick det i Madrid och
Valencia och en rad andra platser. Vadan denna
skillnad mellan Spanien och Tyskland?
Efter vigseln: ”Jag tgchte inte riktigt om
tonfallet, då han sa ’i nöd och lust’.”
(Sunday Graphic, London.) 1
1 Tyskland hade man fostrat arbetarna i
tron på röstsedeln; i Spanien hade de fostrats
i tron på sig själva och den direkta aktionen.
Under årtionden hade de tränats i den direkta
aktionens alla kampmedel. Här fanns
därför ingen anda för ”legalism” utan en
rättfärdighetslidelse och en offervilja, som
kunde försätta berg. Hälften av den spanska
arbetarklassen stod under syndikalismens
andliga inflytande och i de delar av Spanien, där
den syndikalistiska organisationen var stark,
där segrade arbetarna över militären.
Men det anmärkningsvärda med arbetarnas
försvarskamp mot den fascistiska
militärjuntan var, att arbetarnas försvar omedelbart
vändes till ett angrepp på kapitalismen. Arbetarna
grepo sig genast an med den sociala
revolutionens centrala problem: expropriation av
produktionsmedlen. Verkstäder och fabriker,
transportmedel, offentliga tjänster, gruvor, de stora
godsen övertogos av arbetarna, vilka tillsatte
råd som förvaltade och organiserade den
produktiva verksamheten, vilken ställdes under
syndikatens kontroll. Arbetarna togo själva
initiativ på arbetsplatserna till denna
omvandling. Lika omedelbart tog
livsmedelsarbetar-nas syndikat i Barcelona initiativ till
livsmedelsförsörjningens problem för miljonstaden.
Syndikaten eller de ”fackliga” organisationerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
