Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunismens namn har stulits
Av Chr. Christensen
1 kommunismens namn äro Stalins arméer i
färd med att mörda Finlands arbetare och
bönder!
Moskvas radio berättar skrytsamt, hur de
ryska soldaterna ständigt rycka framåt och
bana sig väg in i Finland genom mord och
ödeläggandet av värden. Dessa moderna
vandaler, som påstå, att de vilja frälsa Finlands
arbetare och bönder till frihet och demokrati,
genomföra sin frålsningsmission genom att
bombardera arbetarhemmen i Helsingfors, lägga
dém i ruiner, dräpa och lemlästa oskyldiga
kvinnor och barn. Och dessa skändligheter övas
i kommunismens heliga namn.
Vi, för vilka kommunismens idé om
broderlig gemenskap är ett med våra bästa tankar i
tid och tillvaro, måste nu bära en dubbel
smärta. Kommunismens lära om gemenskap,
frihet och fred mellan alla jordens människor
har i åratal skändats genom stalinklickens
växande statsförslavande av det stora ryska folket,
och nu måste vi vanmäktiga bevittna, att
kommunismens namn blir vanärat av en skändande
och mördande erövrararmé, som faller över ett
litet folk, vilket endast önskar att leva i fred.
Och mitt i vår smärtande harm måste vi till
och med erkänna, att begreppet kommunism är
så djupt komprometterat, att varje försök att
rehabilitera det i det arbetande Europas
medvetande nästan synes hopplöst.
Men liur hopplöst det än förefaller, måste vi
dock inför världen och eftervärlden höja vår
protest emot detta skändliga missbrukande av
kommunismens namn, idé och lära.
Vi behöva inte inför den historiska
granskningen identifiera kommunismen. Från den
ur-kristna församlingen över medeltidens
förtvivlade bondeuppror till vår moderna tid var
kommunismen hoppet och samlingstecknet, icke
bara för alla lidande, utan framförallt för alla
förtryckta människor, som hade mod och kraft
att genom lidande och offer kämpa mot våld
och förtryck — för frihet och människovärde
i alla förhållanden mellan människorna.
Och idealet var ständigt kommunen, den
lokala arbetsorganisationen av fria, självständigt
samarbetande människor, som i solidaritet
delade arbetet och arbetets frukter.
”Här ha vi allting gemensamt, både
ansträngningar och glädje. Här vilja vi bara fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
