Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klasskampen
försvinner —
utsugningen står kvar
Socialdemokratiska partiet har en
programkommission, bestående av fem ministrar:
P. A. Hansson, Sandler, Möller, Wigforss och
Engberg. Denna kommission anser, att tiden
är inne för omprövning av partiets program.
De herrarna böra ha erfarenhet av, hur
bedrövligt partiprogrammet svär mot
socialdemokratins parlamentariska praxis. Och då det
tydligen icke synes kunna vara tal om, att
praktiken sättes i samklang med teorierna, att
den parlamentariska verksamheten anpassas
till partiprogrammet, så återstår ingen annan
utväg än att anpassa teorier och program till
den borgerliga reformpolitik partiet för.
Ministerkommissionen — förlåt! —
programkommissionen föreslår därför en utvidgad
kommission för beredandet av ärendet till nästa års
partikongress, och i denna bör insättas
representanter för den yngre generationen,
fack-organisationerna, de socialdemokratiska
tjänstemännen och studenterna.
Den äldre generationen sitter redan i
programkommissionen. Den representerar hela
den ärofulla praxis, som lämpligen kan
sammanfattas under den karakteristiska
benämningen kohandel. Kohandelspolitikens
erfarenheter skola naturligtvis tillgodogöras i det
framtida programmet. Och ytterligare befästas.
Den yngre generationen representerar ett bor:
gerligt avancemang med ”kanoner kring
smöret”, de yngres byråkratiska aspirationer och
hopp om ”inväxande”; den kommer att
ytterligare utarma programmet socialistiskt.
Fackföreningsrörelsen, som avsvurit klasskampen
Ett särskilt kapitel över lantbruket
fullständigar berättelsens tragiska bild. Skördarna
för 1938 voro för goda, särskilt veteskörden
”översteg allt hittills uppnått”.
Bomullsskörden var i USA — trots inskränkningen av
plan-tage-ytorna — alltför stor. Lantbrukarnas
inkomster ha därför gått tillbaka. Vetepriset
gick under de sista två åren ned med 50 proc.
Ullpriset sjönk på 18 månader med 40 proc.
etc. Framför allt är det de båda Amerika •—
Nord- och Syd- — som lida under denna
katastrof. Arbetsbyrån kräver statligt
ingripande för att förhindra, att miljoner lantbrukare
skola gå under och totalt utarmas. Problemet
kan emellertid inte lösas på det sättet. Den
stora uppgiften är: Organiserandet av
behovs-hushållningen. Denna kommer dock aldrig att
förverkligas, vare sig av staten eller
innehavarna av de kapitalistiska monopolen, Endast de
organiserade producenterna kunna tillkämpa
sig denna.
”Omedelbart efter världskriget tycktes en
tid av återuppbyggande och social rättvisa fö-
restå. Man trodde sig befriad från
internationella störningar och förvecklingar!” säger
direktören för Geneve-arbetsbyråu. Och klagar
i dag: ”Den tidpunkten kan inträda, då
uppbådet och utgifterna till försvaret leda till ett
verkligt hungertillstånd hos de lägre
inkomstgrupperna ... Det måste finnas vägar för
omställning av industrin från rustningar till
fredsproduktion.”
Alldeles riktigt! Tyvärr är under tiden
kriget utbrutet och i full gång, för att ge oss ett
ännu tydligare bevis på riktigheten i vår tes:
att denna fordran inte kan förverkligas inom
kapitalismen. Inte heller genom
Internationella Arbetsbyrån, även om den skulle för
ändamålet få förbruka kostnaderna för flera
pansarskepp.
Uppgiften lyder: kamp för socialismen! Den
uppgiften är förvisso stor ocb svår, svårare än
någon annan uppgift, som mänskligheten ställt
sig. Men alternativet är: socialism eller kaos
med allas kamp mot alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
