Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom lianduppräckning, på en kandidatlista
som framlägges fix och färdig av de högre
partiorganen. På så sätt ’väljer’ man
medlemmarna av de lokala so v jeternas och den
provinsiella sovjetkongressens exekutivkommittéer.
Så fortsätter uppbyggandet av pyramiden
ända upp till den allryska sovjetkongressen,
som är Unionens högsta maktorgan... Efter
det bekanta schemat ’väljer’ nu denna kongress
Sovjetunionens centrala exekutivkommitté. Den
lagstiftande roll, som tillkommer alla dessa
lokala, provinsiella och ’allryska’ sovjeter,
består i, att medlemmarna räcka upp handen för
att ge sin enhälliga anslutning. Periodvis
sammankallas sovjeterna för att godkänna sina
exekutivkommittéers beslut. Detta kallas
’kontroll’! Men de ha ännu en annan funktion och
den utgör en högst allvarlig uppgift:
sovjet-delegaterna måste alltid uppträda som
försvarare av hela den sovjetryska statspolitiken.”
Sett ur social och politisk synpunkt, ur
synpunkten av arbetarklassens frigörelse, har
Ryssland marscherat baklänges alltsedan
bol-sjevikerna strypte sovjeterna. Men många
framkasta nu den frågan, om den ryska
regimen icke också kan på nytt börja en
utveckling framåt, när dess maktområde ökas.
Rysslands hela utveckling är betingad av dess
isolering, säger man, — revolutionen i Västeuropa
uteblev. Därför blev den ryska regimen en
auktoritär stat.
Det kan vara riktigt, att socialismen icke
kan genomföras i ett land. Men låt oss icke
glömma: den ryska revolutionen skedde icke,
som den spanska, under en period av
reaktionärt uppsving i alla andra länder. Den utbröt
i en tid då stora riken störtade samman i
Centraleuropa, då en revolutionär flodvåg sköljde
över halva jordklotet. Till och med arbetarna
i de västeuropeiska staterna, såsom England,
ingrepo direkt och indirekt mot den
imperialistiska interventionen. De franska matroserna i
svartahavseskadem gjorde myteri. Det nya
Ryssland betraktades som den kraft, som skulle
ge den internationella arbetarrörelsen en ny
riktning. Massorna i Västeuropa sågo fulla
av förtroende upp till Ryssland. Den
anarko-syndikalistiska CNT i Spanien uttalade sin
sympati för den kommunistiska
internationalen.
Men bolsjevikema under Lenin missbrukade
detta stora förtroende, förslösade detta
enorma kapital av sympati hos miljonmassorna
i hela Europa. Det var mitt under världsdelens
revolutionära efterkrigskaos, då de avskuro
livstråden för den ryska revolutionen. De voro
på intet sätt tvungna därtill genom den
västeuropeiska arbetarrörelsens svek! Men de gingo
ännu längre. I stället för att söka
bundsförvanter inom den europeiska arbetarrörelsen
gjorde de delvis lyckade försök att underordna
den under den ryska diktaturen.
Den bolsjevikiska internationalen började
sitt stora förstörelseverk: att upplösa,
sönderfräta och moraliskt förgifta hela världens
arbetarrörelse. Det gällde att med alla medel
erövra arbetarnas organisationer för Moskva,
att rycka till sig ledningen, att taga ifrån
arbetarna deras självbestämmanderätt. Lenin
betraktade de andra ländernas arbetarrörelser
icke som revolutionära bundsförvanter utan
bara som objekt för den bolsjevikiska
maktpolitiken. Sedan råden slagits sönder i själva
Ryssland, kronstadtrevolten dränkts i blod och
Machnoff blivit förrådd, skulle
internationalen organiseras efter ryskt mönster. Hur Lenin
tänkte sig fackföreningarnas erövring, skildrar
han öppet i sin bok "Kommunismens
barnsjukdomar" sålunda:
"Man måste förstå att göra motstånd mot
allt, att besluta sig för alla offer och •— om
så behöves — använda list, slughet, illegala
metoder, förtiga och hemlighålla sanningen endast
för att tränga in i fackorganisationema och
bita sig fäst i dem samt genomföra
kommunistiskt arbete där.”
Väl att märka: det är inget recept för
kampen mot bourgeoisin, utan en riktlinje för
propagandan inom arbetarorganisationerna. —
Undra sedan på, att den internationella
arbetarrörelsen råkat på villovägar!
Undersökningen av den sociala verkligheten
i Ryssland bevisar redan för arbetarna
vad, som väntar dem, om den ryska tjekan
intervenerar i Centraleuropa. Ett betraktande av
bolsjevismens och Kominterns politiska
utveckling, som vi redan antytt, visar vidare den
historiska förutsättningen för bolsjevismens
nuvarande position. Den utgör det logiska Te-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
