Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genting annat än en rent synd:kalistisk
utgångspunkt. Hade inte denna utveck’ing stäckats av
kommunistisk partidiktatur, så hade i dag
Ryssland varit föregångslandet för världens
arbetarrörelse i stället för en nyimperialistisk
ex-pansionsstat.
För Tysklands vidkommande hade
syndikalistiska kampmetoder i första hand säkrat 1918 års
revolution genom att förankra den i arbetarnas
ekonomiska organisationer. Det tyska folket
hade då inte nöjt sig med en politisk
spegelrevolt på ytan, utan i grunden förändrat d.t
ekonomiska systemets struktur. Vidare hade det
tyska återuppbyggct inte fått den nationella
karaktär, vilken visade sig så ödesdiger och som
slutligen ledde till Hitlers makterövring. Den
tyska arbetarrörelsen hade då i stället sökt
förbindelser med det internationella proletariatet.
1 övrigt är det matematiskt nödvändigt, att
tillämpningen av syndikalistiska
kampmetoder skulle radikalt förminskat
krigsorganisa-törernas blodiga intrigspel. Syndikalismen
förutsätter en ständigt kampberedd arbetareklass;
en arbetareklass, som ständigt erövrar åt sig
allt mer och mer av produktionens resultat.
Man må genom allt krigstöcken och all
nationalistisk dimbildning dock hålla i minnet, att
den kapitalistiska världskris, som föregick det
nu pågående kriget, var orsakad av ma isornas
underkonsumtion. Rationaliseringen skapade
massarbetslöshet och denna i sin tur minskade
köpkraften så katastrofalt, att hela
kapitalistsystemet kom i gungning. Detta föranleddes
indirekt av det faktum, att de reformistiska
organisationerna voro för antika och
ända-målslösa att föra positiv kamp. Genom en
syndikalistisk klasskamp skulle det mervärde, som
rationaliseringen skapade tillfallit
arbetareklassen. Genom en generell förkortning av
arbetstiden hade arbetslösheten förhindrats och
arbetarna hade enigt kunnat gå till fortsatt
kamp inom industrien, inom fabrikerna.
Fascismen hade inte fått något underlag för sin
vulgärpropaganda bland massorna av
arbetslösa och inkomstlösa människor.
I stället för att gripa efter det nationella
halmstrået •— som ledde till fascism och krig
— hade arbetarna, organiserade som klass
efter syndikalistiska linjer, kunnat tillföra sig
själva rationaliseringens alla fördelar; bibehål-
lit och stärkt den internationella kontakten
och samtidigt lagt grunden för framtidens
internationella socialistiska samhälle.
Men ... man valde reformismens och den
nationella inkapsling:ns väg och därför ha vi i
dag ett nytt världskrig. Ett krig, som slaktar
miljoner; ett krig, som raserar all kultur och
alla moralvärden; ett krig, som gör människan
sämre än djuren. Men ett krig, som inte är
något direkt onormalt i ett kapitalistiskt
sam-hä’le. Som hänger samman med själva
profitsystemet.
Och mot detta krig och alla dess
fruktansvärda följder har den internationella
arbetarklassen ingenting annat att sätta än sina
na-tionellt-politiska skenbilder och en antikverad
skråorganisation, otidsenlig och kampoduglig.
I en tid av allmänt kulturförfall och
degeneration mönstrar arbetarklassen, som ålagt
sig den historiska uppgiften som framtidens
räddare, upp med medeltida vapen.
Enda möjligheten till utväg i allt detta
elände är att skråanda och nationalism ersättes
med internationellt klassmedvetande. För alla
dem, som ha den saken klar för sig, är det en
trängande nödvändighet att ge aktualitet åt
denna sak.
Vi må göra klart för alla arbetare, att
skråets tid är förbi; att skråorganisationerna
måste ersättas av proletära klassorganisationer,
politiskt oavhängiga och socialistiskt medvetna.
Det bör bli en viktig agitationsuppgift att
bekämpa yrkesrgoismens traditionsbundna
vane-mässighot. Den gammalmodiga och förlegade
yrkesorganiseringen lever kvar från gångna
tider tack vare en förlegad vanemässig
skråmentalitet.
Vi må sträva efter att riva sönder den
lögnslöja, som glorifierar vissa yrken på andras
bekostnad; som spaltar upp klassen i
under-och överproletärer, i ”vanliga” arbetare och
arbetararistokrati. Denna komiska splittring —
komisk till sin natur men ödesdiger, evad det
gäller verkningarna — måste övervinnas för
att klassens enhet skall bli en realitet. Med
all den kraft, vi som medvetna socialister
förmå mobilisera, måste vi slå fast sanningen,
att alla utsugna människor tillhöra en enda
stor klass; det internationella proletariatet.
I det här landet, folkhemslandet med dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
