Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kostnaderna för de kommunistiska
sektionernas verksamhet ur den ryska statskassan. Allra
senast äro händelserna i Finland ett frappant
exempel på det verkliga sammanhanget mellan
Komintern och den ryska staten. Men det finns
många andra exempel. En förf., Borkenau, har
i ett arbete om Komintern påpekat, hur
Ryssland, som efter 1929 betraktade England och
Frankrike som huvudfienden, understödde
olika nationellt revolterande furstar mot dessa
imperialistiska makter. Man hjälpte således
stormuftin i hans kamp emot den starka
judiska fackföreningsrörelsen i Palestina, därför
att denna ansågs stödja engelsmännen. Med
Turkiet hade Sovjet redan tidigt allierat sig,
och när de turkiska delegaterna från den
andra Kominternkongressen återvände till
Turkiet, reste de helt öppet i den tron, att de
tryggt kunde göra det i skydd av den
ryskturkiska vänskapen. De arresterades, torterades
och dränktes. Men • Sovjet förblev Kemal
paschas vän och offrade utan betänkande de
turkiska kommunisterna. Exemplen skulle
kunna mångfaldigas. Stärkandet av den ryska
imperialismen, icke av socialismen, har varit
ledmotivet för de senaste årens ryska politik.
Det förefaller mer och mer troligt, att
Ryssland länge eftertraktat en samverkan med
Tyskland, och att Kominterns många
sling-ringar endast varit uttryck för
utexperimente-randet av en lämplig politik för att nå detta
syfte. Röda armén sände i hemlighet vapen
till det tyska riksvärnet för att möjliggöra
tysk upprustning. Tyska flygare utbildades i
massa i Ryssland. Den ryska manganmalmen
möjliggjorde de väldiga
Hitler-upprustningar-na. Redan 1923, då det möjligen ännu fanns
en aning av socialistiska önskningar kvar, höll
Radek sitt beryktade tal till de tyska
nationalisterna, som han erbjöd samarbete. Radek
sade: ”Vilken väg skall dessa unga människor
välja? Det finns endast två vägar för
Tyskland: med Ryssland mot Frankrike eller med
Frankrike mot Ryssland ... endast om
Tyskland i kampen mot västerns imperialistiska
makter går hand i hand med Ryssland, kan
den tyska nationalismen få sin chans ...”
Det är anmärkningsvärt, att när Hitler kom
till makten 1933, förklarade han i ett tal 21
mars i tyska riksdagen:
”Gentemot Sovjetunionen är riksregeringen
villig att upprätthålla vänskapliga relationer,
som gagna båda parterna. Just den nationella
revolutionens regering är i stånd till en sådan
politik gent emot Ryssland. Kampen mot
kommunismen är vår inre angelägenhet, vari vi
inte komma att tolerera några inblandningar
utifrån. Våra statspolitiska relationer till
andra makter, med vilka gemensamma intressen
förena oss, beröras inte därav”.
Och den 5 maj 1933 förlängde Hitler det s. k.
Berlinfördraget av 1926, något som såväl
Brii-ning, Papen som Schleicher avböjt. Fanns det
något sammanhang mellan detta Hitlers
stånd-punktstagande och det faktum, att det
kommunistiska Röda frontkämpeförbundet
upplöstes redan på förhand, och att icke det
ringaste motstånd gjordes av den tyska
arbetarklassen, icke heller av kommunisterna, utom
deltagandet i valen? Speciella värnorganisationer
(Reiehsbanner, Röda Frontkämpeförbundet
etc.) hade dock bildats av de organiserade
arbetarna för nazismens bekämpande, men intet
motstånd gjordes. Däremot förekom
exempelvis samarbete mellan kommunister och nazister
vid valen 1930 (Roter Volksentscheid) mot
socialdemokraterna och vid spårvägsstrejken i
Berlin 1932, vilken innerst var en politisk
attack mot socialdemokraterna. Och när
Schleicher, rikskansler och högste befälhavare över
riksvärnet, inför nazismens annalkande seger
manade de fackliga organisationerna att
bekämpa nazismen med samma medel,
generalstrejk, varmed de 1920 betvingade
Kappkuppen, så var det genom kommunisterna
Hitler fick besked om denna plan, som samtidigt
var riktad mot de tyska lantjunkrarna med
Hindenburg i spetsen. Inför denna situation
beslutade sig Hindenburg för att acceptera
Hitler för att krossa Schleicher.
I varje fall — nu har den tyska
nationalismen fått sin chans, den som, enligt Radek 1923,
endast kunde komma genom en samverkan
med Ryssland.
Den allra största faran för mänskligheten,
för friheten och socialismen är, att de båda
despotierna Ryssland och Tyskland skola
kunna så politiskt samverka, att de med sina
enorma militära resurser skola kunna behärska
Europa. Man måste konstatera, att allt vad
som inträffat efter den 20 augusti tyder på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
