Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fenomen i historisk belysning som uttryck för
ett ekonomiskt utsugningssystems sammanbrott.
Staten har i alla tre fallen varit samma
konserverande faktor, som för att upprätthålla det
gamla systemet beskyddat de besittande, bl. a.
genom att mata massorna med ”milda
reformer” och stränga straff.
Först när allt hopp var ute, har staten —
som ett väsen vilket alltid vill leva —
förändrat sin karaktär som tjänare för det nya
systemet. Detta har ägt rum genom
revolutioners kraft eller under trög och motvillig
förändring, steg för steg.
T får tids allmänna politiska vidskepelse tar
V mången gång de totalitära staternas
framträdande som ett steg mot ett nytt ekonomiskt
system. Denna, villfarelse måste vi värja oss
emot. Inte under några omständigheter fä vi
låta oss vilseledas av frasen: nationalsocialism
eller sov jet-socialism.
Dessa ”socialismer” ha ingenting med
socialism att skaffa, ty de vila ständigt på
lönesystemet och äro därför kapitalism av renaste
vatten.
Det skulle för övrigt strida mot statens
själva väsen att vara nyskapande i det
bärande ekonomiska samhällslivet, och det skulle
vara emot socialismens väsen, att det
överhuvudtaget i samhällslivet existerade nationella
koncentrationer av politisk makt, som exempelvis
statsmakt.
Dessa moderna stater, såväl som de gamla,
representera icke heller någon nydaning i det
ekonomiska förvärvssamhällets struktur. Till
och med det ryska experimentet, som
representerar det mest renodlade av de moderna
totalitärstaternas ekonomi, är bara en fortsättning
av det kapitalistiska utsugningssystemet, en
sista räddningsplanka för lönesystemet och
dess utplundring av arbetar- och
bondemassorna.
Ziksom det feodala systemet vilade på
”hoveri” eller dagsverksskyldighet, så vilar det
kapitalistiska utsugningssystemet på
lönear-bete. Om systemet är kapitalistiskt avgöres
självfallet inte av, om arbetskraften köpes av
ett litet eller stort kapital för att detta där-
igenom, skall tillägna sig det av arbetet
skapade mervärdet. Avgörande är icke heller, om
arbetskraften köpes av privat person eller av
ett opersonligt orgcmisationskapital. Det
avgörande är, att lönesystemet upprätthålles.
Och beträffande det ryska systemet kan det
icke råda ringaste tvivel. Här är
lönesystemet absolut och konsekvent genomfört som
grundval för samhällets ekonomi.
Det har självfallet icke avgörande betydelse,
att det är statsmakten som
organisationskapital, som tillrånat sig all makt över jord och
arbetsmedel och genom köp av arbetskraften
utsuger denna. Icke ens utbytets fördelning
lmstar något förmildrande sken över den
kapitalistiska utsugningens karaktär. Om man
bortser från den högsta finansaristokratiens
inkomster i den övriga kapitalistiska världen,
finns det inte hos kapitalismen större olikhet
i inkomster än i det ryska samhället. Ja, i
många av de kapitalistiska länderna finns icke
så låg reallön, som de ryska arbetarnas och
böndernas.
ärmed är det dock icke avgjort, att
utsugningen av det ryska folket är större än i
dessa länder, ty kapitalprofitens storlek är icke
beroende av stor eller liten reallön, utan av
den organisationstalang, varmed
maskintekniken utnyttjas i arbetsprocessen, och enligt den
ryska pressen är tillståndet i det avseendet
eländigt.
Anledningen härtill är icke bara, att det
ryska folket ännu saknar industriell inlevelse och
kultur, utan att det totalitära statssystemets
maktkoncentration som produktionsfaktor är
vanvettigt omöjlig. Den icke blott skapar en
ödeläggande byråkrati och korruption, utan
berövar också det skapande arbetet varje form
av glädje och inspirerande lockelse och
frambringar arbetsleda, dagdriveri och försummelse.
Det är därför helt naturligt, att man kan
pressa mindre profit av de ryska arbetarna
och bönderna och att de likväl ha den sämsta
reallönen.
Men ekonomiskt kan man slå fast, att både
arbetsgrundvalen — lönesystemet — och
fördelningen av arbetsutbytet i Ryssland är
kapitalistiskt och antisocialistiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
