Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kämpande proletariatet! — en bok som
ingående skildrar den spanska arbetarrörelsens
törsta dagar och en oumbärlig källskrift för
den, som vill närmare studera uppkomsten av
deli spanska arbetarrörelsen. Han gjorde även
en agitations- oeh organisatörsresa till
Portugal, för att där lägga grunden till vår
portugisiska broderorganisation. (I dag illegal.)
Typisk för Lorenzo och hela rörelsen är
följande anekdotartade passus.’ I ”cortes”
diskuterades internationalisternas legalitet. Som
försvarare uppträdde män som Salmerön oeh
Pi y Margall. Men reaktionen var stark. På
ett. jättemöte i Madrid talade då Lorenzo och
slutade med följande sats: ”Om
Internationalen förklaras stå utanför lagen, så förklarar
Internationalen lagen stå utanför både rättvisa
och förnuft.” Alltså, strunt i vad ”cortes”
pratar, för eller emot. Beslutar man förbjuda
oss oeh ställa oss utanför lagen, så bryr vi oss
föga om det, ty då anser vi lagen vara utanför
allt förnuft ocli all rättvisa oeh kan saklöst
ignoreras. Denna kampglada och sunda
inställning räddade organisationen och säkrade dess
existens även under de mest djävulska
förföljelseperioder. Men Lorenzo inte bara slungade ut
vassa sentenser. Han fick organisationens
uppdrag att fara omkring och organisera de s. k.
Grupos de Defensa — försvarsgrupperna. (En
organisationsform som sedermera CNT
bibehöll och som framför allt i Madrid under
kriget 1936—39 visade vad den dugde till. Men
innan Madrids Försvarskommitté skaffade sig
världsrykte under novemberdagarna 1936, hade
dessa grupper skött organisationens försvar
mot myndigheter och arbetsköpare.)
Den katalanska regeringen Cånovas släppte
på nytt lös förföljelsevågen. Den 45-årige
Lorenzo släpades till Montjuich, tillsammans
med blomman av den katalanska rörelsens bästa
krafter. Bl. a. Juan Montseny, en släkting till
Federica Montseny, samt den beryktade
överste Lopez, vilken tagit avsked ur armén och
anslutit sig till anarkosyndikalisterna, vidare
Tårrida del Marmol, vetenskapsman och
språkgeni. intim vän till Krapotkin. Men det var
inte bara Montjuich, som fylldes av
revolutionärer och radikala intellektuella. Fångskeppen
i hamnen, Cårcel Modelo och Atarazanaskaser-
nen — där femtio år senare Ascaso stupade för
frihetens sak — fylldes av arbetare och
lek-mannalärare från hela Katalonien. Genom en
slump räddade sig Lorenzo från ”cero”, som
dödscellen kallades av fångarna, och kom i
landsflykt till Paris. Där knöt Lorenzo
kontakt med Jean Grave, Sebastien Faure och
Jean Jaurés, samt stiftade bekantskap med
språkläraren Francisco Ferrer y Guardia. Då
amnesti utfärdats, återvände Lorenzo till
Spanien och kastade sig åter in i arbetet, skrev en
hel del böcker och artiklar, främst den
teoretiska-revolutionära ”bibeln” Hacia la
emanici-pacion — Hän emot frigörelsen. Men
samtidigt återvände Ferrer och startade så den
Moderna Skolan, och Lorenzo blev den, som
utsågs att sköta skolans omfattande
förlagsverksamhet. Denna uppgift behöll Lorenzo in i
det sista, även efter Ferrers sorgliga död. En
uppgift som kan förefalla enkel, men som var
en prestation, ty han inte bara skötte förlaget,
lian planlade dess verksamhet, översatte en
mängd pedagogiska, vetenskapliga och sociala
verk, som blevo de mest betydelsefulla i
förlagets kataloger.
År 1900 startade han tidningen La Huelga
General — Generalstrejken — vilken Ferrer
finansierade med de medel, som en fransk
fri-tänkardam testamenterat åt språkläraren att
användas för revolutionär konfessionslös
undervisning. Samtidigt fick generalstrejkspro-
Då Finland överföll Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
