Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själva verket redan gått förlorad, det var för
sent.
Vi ha rätt att klart framhålla betydelsen av
aktionen under de första dagarna. Arbetarna
togo hand om näringslivet. Detta var något
stort, något nytt. Men det moderna näringslivet
är ett ofantligt komplex av funktioner, mellan
vilka det existerar ett djupt ömsesidigt
beroende, vars mekanism endast kan bemästras av
en välordnad och perfekt organisation, som bit
för bit motsvarar den moderna produktionens
behov. Den stora mängden av mer eller mindre
isolerade ”kommittéer” var en helt naturlig
företeelse i revolutionens första ögonblick, och
utgjorde då rentav det spontana uttrycket för
den folkliga revolutionens styrka. Men var dag
som gick, utan att i det ursprungliga
revolutionära tillståndets ställe inträdde den organiska
förbindelsen mellan alla enskilda element och
en perfekt indelning och organisation av hela
näringslivet, kunde endast innebära en
maktförlust, en frist för motståndarna och den
småborgerliga sektorn, ledd av tjekaagenterna
(nationella och importerade) att organisera sina
krafter. Det har gjorts mycket, det har
utarbetats stora planer för en frihetlig
ekonomisk organisation och det har tagits många
initiativ, av vilka det internationella
proletariatet skulle kunna hämta lärdom av högsta värde;
man måste bestämt säga, att detta första
försök av proletariatets ekonomiska
organisationer att skapa om samhället led faktiskt av det
felet, att den spanska rörelsen äimu icke fann
sig vara vuxen den moderna
anarkosyndika-listiska organisationens krav. Detta faktum
anvisar på samma gång det område, där den
spanska rörelsen — liksom också den
internationella — bör arbeta med större energi än
någonsin för att skapa betingelser, som vid
revolutionära tillfällen i framtiden möjliggöra en
mera effektiv praktisk och teoretisk ledning av
folkets bemödanden i syfte att åstadkomma
en social omgestaltning, ledd av arbetarna, utan
statlig byråkrati.
Men den ekonomiska organisationen är icke
allt. Varje period av revolutionär omvälvning
måste med nödvändighet framskapa nya
politiska organ, som representera den direkt från
folket emanerande nya makten. Inom den
an-tifaseistiska rörelsen i Spanien förefanns sam-
ma nödvändighet. Varken
fabrikskommittéer-na eller fackföreningarna kunde av sig själva
utgöra en ny ledning för de offentliga
angelägenheterna — redan av det enkla skälet, att
en stor del av de spanska arbetarna särskilt
utanför Katalonien icke voro representerade
genom CNT, utan av UGT och socialisterna. I
själva Katalonien stodo CNT-arbetarna på
gemensam front samman med de breda folkliga
strömningarna (”rabassaires” och
småbourgeoi-sin), vilka t. o. m. sågo sin representation i
vissa politiska partier (Esquerra Catalana, eller
den katalanska vänstern etc.). Det är klart att
dessa sistnämnda hade velat koncentrera hela
den antifascistiska rörelsen efter en princip,
i staten — samma republikanska stat som förut
fullständigt krossats av den fascistiska
framstöten, sedan den republikanska regimen
räddats uteslutande genom den direkta aktionen
på gatorna och i fabrikerna samt av ”härar av
vilda” (ejércitos de tribus), vilka såsom
milistrupper formerade stridsfronterna mot det
fascistiska Spanien. Men då folket misstrodde
myndigheterna, skapades i varje antifascistisk
zon antifascistiska kommittéer, som förenade
alla sektorer, ekonomiska
CNT—UGT-kommit-téer och den ryktbara, ”katalanska
miliskom-mittén”. Dessa kommittéer kallades att ersätta
den gamla staten, för att bygga upp en ny
politisk ordning baserad på fackföreningarnas
beslutande makt inom den socialiserade sektorn
av näringslivet.
Den andra kritiska tesen är denna: Att ha
uppoffrat denna nya ordning, som höll på
att uppstå ur folkrörelsen, för statens
återuppbyggande med själva anarkisternas medverkan,
var det avgörande politiska misstag, som
begicks i Spanien år 1936.
Naturligtvis finnas förklaringar. Den
internationella isoleringen, bristen på vapen,
beroendet av de ryska leveranserna och de ”tekniker”
som nödvändigtvis måste medfölja vapnen .. .
vi veta det. Och det är icke fråga om att leta
efter de ”skyldiga” till de skedda olyckorna,
utan det gäller att finna en politisk teori för
framtiden, att fullända den
anarkosyndikalis-tiska tolkningen av kampen för socialismen och
för proletariatets frigörelse. Dessutom veta vi,
att man ville förhindra statsmakternas åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
