Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böra skapa flera led än, vad som motsvarar
nuets praktiska behov i varje fall, men att de
i varje ögonblick böra ha en klar överblick
över alla landets ekonomiska realiteter och
problem för att inför den offentliga opinionen
hunna framlägga några konkreta och
konstruktiva idéer.
3) Metodisk användning av politisk-social
analys, som möjliggör att i varje ögonblick se
den praktiska position, som rörelsen intar
inom de mer eller mindre klassmedvetna stora
folkliga rörelserna i varje epok, vilka kunna
på ett eller annat sätt ha samband med den
sociala frigörelsens mål och syfte, i det den
ger möjligheter att popularisera den direkta
aktionens metoder.
4) Utarbetande av ett taktiskt system och en
politisk teori för den anarkosyndikalistiska
verksamheten, som alltid utgör en del av den
ekonomiska organisationen, då som medel för
denna verksamhet endast betraktas den direkta
och ekonomiska aktionens medel, vilka ligga
i dess makt. Den strävan som skall skisseras
är den att utvidga radien för arbetarnas
aktion och att utestänga alla partier, av vad färg
de vara må, samt den statliga politiken. De
allmänna parollerna måste vara: ”Vårt. sociala
liv är ingenting annat än vårt fackliga liv;
vårt existensberättigande är den fackliga
organisationen ; fackföreningen-1 är uttrycket för
våra strävanden. Den politik, som CNT bjuder
sina vänner och fiender — den börjar och
slutar i fackföreningen.” (Solidaridad Obrera
den 19 augusti 1937.) ”Varken diktatur eller
atomisering.” (Resolutioner om
”Arbetsnor-mer”, antagna vid CNT :s ekonomiska plenum
i januari 1938.) Men arbetet för dessa paroller
är möjligt endast om man förstår
”utvecklingslagarna” för de folkliga rörelserna. Varje
epoks folkrörelser måste också skapa sina
organ för politisk verksamhet utanför den
statliga makten (ausserhalb des Staates!) och för
att förstöra denna genom att utvidga den
folkliga nedrivande och uppbyggande aktionen.
Det är klart, att om de frihetliga
fackföreningarna komma därhän, att de ”absorbera” hela
proletariatet eller dess majoritet, kunna dessa
organ vara identiska med själva rörelsens
kommittéer. Men det har varit till enorm ska-
da för vår rörelse, att man hittills räknat
bara med detta ”ideella fall” eller med
oppositionen mot allt och alla.
5) Slutligen måste vi förverkliga vår
rörelses internationalisering, söka gemensamma
nämnare för den, utan att vilja ”likrikta”
den.
Detta problem måste göras till ett särskilt
studieämne. CNT:s och IAA:s taktik och
mentalitet under det spanska krigets lopp måste
grundligt undersökas på bas av det
föreliggande materialet. Det är i huvudsak
fråga därom att definiera den internationella
federalismen, vilken innebär taktisk autonomi
för varje organisation i de allmänna idéernas
ram; och sedan, att betrakta och genomtänka
oekså den spanska rörelsen som led av den
internationella arbetarrörelsen (i stället för
att betrakta den ifrån nationella, rasistiska
eller ”iberistiska” synpunkter).
6) Allmänt talat måste vi göra allt för att
höja den tekniska och intellektuella mvän
hos vår rörelse, i det vi försöka inom våra
egna led skapa element, som kunna utföra de
revolutionära och konstruktiva uppgifterna
samt mera än hittills värva
tekniskt-intellek-tuella element för vår rörelse samt besjäla
dem med idéer om socialt uppbyggande i nya
former utanför de gamla statliga formerna.
Denna nödvändighet lära vi också av det
spanska experimentet. Låt oss således draga
nytta av de spanska lärdomarna för att stärka
vår propaganda mot politikerna, ty vi ha nu
nya argument, som tala för oss; men låt oss
också lära av de fel, som vi begingo själva och
som voro följden av vissa lakuner i vår teori.
Om inte detta sker, så kommer den frihetliga
rörelsen att stagnera och vi upphöra att vara
verkligt ”frihetliga”, i det vi bli ovärdiga våra
lärofäder Proudhon, Bakunin och Krapotkin,
vilka på sin tid förverkligade så väldiga
uppgifter i gestaltningen av den sociala rörelsens
frihetliga idéer. Låt oss utföra samma arbete
för vår tid! Den spanska erfarenheten ger
oss tillfället, utgångspunkten, eller rättare
sagt: våra spanska bröders heroiska
uppoffring ålägger oss den moraliska plikten att
utveckla vår rörelse och hämta en läxa ur
Spaniens kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
