- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1940 /
90

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uträtta något. Hon ställde sig åter i den
fri-lietliga arbetarrörelsens tjänst, hon tjänade
folkets kamp för frihet och välstånd. Den
amerikanska kontinenten blev hennes
verksamhetsfält. Överallt där arbetare kämpa mot sina
arbetsgivare, där löneslavar försvara sin
existens, där det gäller att skydda människans
rättigheter — där finna vi Emma Goldman i
främsta ledet. Hennes ord ha en väldig makt,
hennes röst vinner gehör. Hon för denna
kamp i årtionden.

Kampanjen för avkortning av Alexander
Berkmans strafftid blev nu hennes livsuppgift.
Hon gav inte efter. Hennes energi och kraft
verkade som en elektrisk gnista och spred sig
till andra. Den oavlåtliga kampen kröntes till
sist med framgång. Efter 14 år — på våren
1906 — blev Berkman frigiven ur fängelset.
Hans minnen från fängelsetiden, som
framställts i en utmärkt välskriven bok, är ett
värdefullt bidrag till revolutionens psykologi.

Det är bara ett kort språng från talarstolen
till skrivbordet. Redan under de första
åren av sin revolutionära bana arbetade Emma
Goldman med i de anarkistiska
veckotidningarna ”Freiheit” och ”Anarchist”, båda i New
York. Senare utgav hon ”Mother Earth”, en
anarkistisk månadsrevy. Det var den första
tidskriften, som propagerade för den
kommunistiska anarkismens idéer på engelska
språket i USA. Många värdefulla bidrag i denna
tidskrift riktade den frihetliga socialismens
världsbild och fördjupade dess lära. Ett
litterärt arbete om det moderna dramat
värdesätter naturalismens sociala betydelse hos Zola,
Ibsen och Gerhart Hauptmann samt deras
betydelse för de breda förtryckta massornas
utveckling. I sin bok om
”kvinnoemancipationens tragedi” samlade hon argument för den
slutsatsen, att kvinnans frigörelse inte kan
vinnas eller uppnås med röstsedeln. Andra krafter
måste sättas i rörelse, kvinnans sociala
ställning i hela dess betydelse måste ställas på nya
grundvalar.

Världskriget medförde nya stridsmål: hon
upptog dem.

Kampen mot militarismen och Amerikas
indragande i kriget. Senare tilldrog hon sig
genom bildandet av en antivärnpliktsförening

”No-Conscription League” återigen
domstolarnas uppmärksamhet och reaktionens hat. I
San Francisco dömdes Mooney och Billings
oskyldigt till döden och ”benådades” därefter
till livstids fängelse. Emma och hennes livsvän
Berkman visste, vilka lidanden som väntade de
dömda. Övertygade om bådas oskuld ställde
de sig i spetsen för kampanjen för domens
upphävande.

Med kriget följde en ny våg av reaktion. I
segeryran blandade sig fruktan för den ryska
revolutionen. Den kapitalistiska världen
skyddade sig mot orostiftarna. Anarkisten Emma
Goldman var född i Ryssland — hur kan hon
våga föra revoltens anda in bland Amerikas
arbetarmassor ? Ut med henne! I slutet av år
1919 föste man de ryska revolutionärerna
ombord på ett fartyg i New Yorks hamn och
skickade i väg dem till Ryssland.

Mitt första sammanträffande med Emma
Goldman skedde i Petrograd den 2 maj
1920. Hon fann sig inte till rätta i
revolutionens land. Hon sökte friheten, men fann att
förtrycket alltjämt existerade — fast i nya
former. Det kommunistiska partiet uppträdde
som ”revolutionens kidnapper”. Det
upprättade en ny centralistisk stat med färre friheter,
än som funnos i de borgerliga staterna. Den
personliga friheten gällde för ”proletariatets”
nya diktatorer som en borgerlig fördom.

Emma Goldman ville inte döma ytligt. Hon
fick uppgiften att tillsammans med Alexander
Berkman samla ihop material till ett
revolutionsmuseum. Detta uppdrag gav henne
tillfälle att resa genom revolutionens Ryssland i
dess helhet. Resultatet blev: i
bolsjevikregimens Ryssland har proletariatet ingen frihet.
År 1921 gjorde Lenin slut på
krigskommunismen genom att införa NEP, den nya
ekonomiska politiken. Kronstadtsmatroserna, som
inte ville vara med om denna marsch åt höger,
”likviderades” tillsammans med anarkisterna
och andra vänstergrupper. Deras likvidator var
Trotskij (att han själv senare skulle drabbas
av samma öde, som han berett andra, tänkte
han väl knappast på vid den tiden). I
revolutionens land fanns ingen tryckfrihet och
yttrandefrihet, ingen församlings- och
organisa-tionsfrihet. Beprövade revolutionärer förfölj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1940/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free