Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarrörelsens
livsfråga 1940
Av Ivar Bergegren
Nazismens seger över Europa kommer att
betyda slaveri under flera generationer för
hela kontinenten. Sålunda kunna vi inte annat
än önska, att de nazistiska aspirationerna bli
fiasko.
Böra vi frihetliga socialister och
anarkosyn-dikalister, som eftersträvare av den ekonomiska
frigörelsen medelst arbetarnas direkta aktion
och fiender till varje statspolitik, taga ställning
i denna aktuella ”politiska” fråga? Jo, vi böra
ta ställning och vi stödja oss på de
fundamentala teser, som Rudolf Rocker framlagt i sitt
verk ”Kampen för det dagliga brödet”.
Rocker säger, att kampen för det dagliga
brödet också är sammankopplad med en mängd
av det politiska livets frågor i varje land. En
sak som ett ”visst slags förvirrad och till rena
karikatyren degenererad radikalism” inte vill
begripa. Det politiska livets former få inte vara
likgiltiga för arbetarklassen, säger
författaren. Det är för oss stor skillnad, om vi leva i
en fascistisk eller tsaristisk stat eller i ett land,
där vi för vår sak kunna utnyttja ett system
av politiska rättigheter, änskönt dessa äro
relativa. ”Slutligen leva vi dock inte på månen”,
menar Rocker, ”utan i ett samhälle, som vi
visserligen bekämpa, men vars inflytanden på
det ekonomiska området såväl som det
politiska och sociala, vi för ögonblicket inte kunna
rymma ifrån”. ”1 valet mellan en fascistisk
regim och en konstitutionell, föredra vi helt
frankt den senare!” deklarerar Rocker och
fortsätter: ”Att tala för en annan ståndpunkt
betyder att arbeta för reaktionen. Bevare oss
väl för att propagera sådant bland
arbetarklassen ! Konsekvenserna kunna bli
fruktansvärda. Nej, vi måste i stället fästa all vår
uppmärksamhet på nödvändigheten av, att vår
aktivitet på intet sätt gagnar reaktionens
verksamhet.”
Visst är dock, att den uppfattning, som
Rocker kritiserade, redan försvunnit ur många
frihetliga organisationer. Det finns
organisationer, som under vissa villkor och betingelser
försvara sina respektive lands ”demokratiska”
institutioner, änskönt den borgerliga
demokratin inte har något gemensamt med rörelsernas
slutmål — den är endast en atmosfär i vilken
de föredra att leva, därför att fascismen för
med sig all arbetarrörelses död.
Men vidare äro vi internationalister. Vi se,
att kampen mellan reaktionen (i dag
totalitär) och de styrelsesätt, som karakteriseras av
ett system av politiska fri- och rättigheter
endast avgöres internationellt. Utan att vilja
försvara borgarnas intressen intervenera vi i
försvaret av demokratin med egna medel och i
avsikt att förbättra den. Sak samma
internationellt sett: utan att göra något slags
imperialism till vår sak, så få vi inte stå likgiltiga
inför den totalitära expansionen på det
internationella fältet. Visst äro vi svurna fiender
till de borgerliga politiska metoderna, vilka ha
korrumperat arbetarrörelsen, men trots detta
få vi inte stå indifferenta varken nationellt
eller internationellt, evad det gäller de stora
linjerna i folkens politiska utveckling.
Någon kanske tror, att dessa uppfattningar
äro nya. Men den, som tror så, den känner inte
till anarkismens stora mästare. 1870 skrev
Mikael Bakunin sitt stora verk om ”Det
knuto-germanska imperiet och den sociala
revolutionen”. Här föreslog han skapandet av en
”Centralkommitté för räddandet av Frankrike”.
Från och med IAA:s kongress i Paris 1938
upptar Internationalens principförklaring även
”ett lands nationella forsvar, i vilket man
håller på att genomföra en social revolution”.
Observera väl, ätt Bakunin företrädde en
annan synpunkt, än vad IAA i dag gör. Han
ville till varje pris förhindra den preussiska
hegemonin över den europeiska kontinenten,
just i den sociala revolutionens intresse. Då
för tiden fanns det i Frankrike praktiskt ’taget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
