Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhållandena i
Spanien
Av Largo Prieto
Fyra år efter den stora antifascistiska
kampens utbrott i Spanien har det blivit tyst
om detta land, vars angelägenheter ännu för
kort tid sedan fyllde Europas folk och
stormakter med oro. Kampen mot fascismen, som
det spanska folket upptog med en socialt
betonad folkrörelse, vilken ledde till en social
revolution över stora områden av den iberiska
halvön, slutade med nederlag. Den fick inget
stöd hos den internationella arbetarklass, som
borde ha ansett sig berörd av densamma.
Hitlers anfall på Europa, som de kämpande
spanska antifascisterna förutsade och som
Blum-Chamberlain trodde sig kunna undvika
genom. eftergivenhet, följde i sinom tid.
Spanien befinner sig sedan 1939 i de tysk-italienska
agenternas våld. Som ’’iekejkrigförande” står
landet på de fascistiska makternas sida, fast
det samtidigt också söker vinna de fördelar,
som kunna uppnås från andra parten . . .
Det torde stå utom allt tvivel, att
axelmak-tema skulle hälsa Francos direkta
deltagande i kriget med glädje. -— Varför kommer
det då ej därhän? Också de spanska fascistema
själva liksom den gamla traditionstrogna
reaktionen i landet skulle självklart icke ha
någonting emot att gå med i kriget på Hitlers sida.
Den nuvarande spanska fascismen grandar sig
medvetet på en ny-imperialistisk tes. Men
vilja och kunna är för de spanska fascisterna
likväl två helt olika saker.
En närmare betraktelse av läget i Spanien
visar, att Franco i nuvarande stund helt enkelt
inte kan göra några nya ansträngningar. Det
spanska folket är förblött ooh utarmat. I en
stor del av landet ha tidigare existerande
kapital och oerhörda sakvärden förintats. Varje
försök att återuppbygga det tidigare tillståndet
är utsiktslöst. Praktiskt sett består
francorege-ringens ekonomiska problem endast i att förse
är staten genomfört sitt absoluta herravälde
på det ekotiomiska området, där är varje
människa inom landets geografiska gränser
absolut beroende av staten, om hon över huvud
taget vill leva. Hon kan inte göra några
anspråk eller sätta krav. Staten bestämmer, vad
hon skall få för sitt arbete. Räcker det inte till
en människovärdg tillvaro, så bekymrar det
staten föga. Staten brukar människans
arbetskraft till framställandet av nyttigheter eller
onyttigheter och ger henne en lön, som staten
och endast staten bestämmer. Människan kan
icke sammansluta sig med andra människor för
att gemensamt bevaka sina intressen, ty detta
betraktas som konspiration mot staten eller mot
statens säkerhet och bestraffas hårt och
hänsynslöst. Hon kan icke sluta på en arbetsplats
och förflytta sig till en annan utan att bli
bestraffad eller återförd av staten. Hon kan inte
söka sig sysselsättning inom annat arbetsområ-
de, utan statens nådiga tillstånd. Människan
har över huvud taget ingen egen vilja, som hon
kan förverkliga, ty i totalitärstaten finns det
endast plats för statens vilja. Och den, som
sätter sig upp mot statens vilja, kan riskera livet.
De förhållanden, som skapas i totalitärstaten,
kunna endast uttryckas som slaveri och
t r äl d o m.
LJela vår tids utveckling glider fram mot den
1 i totala, den allsmäktiga staten, mot
träldo-mens nesa och vånda. Att samla mänskligheten
till en kraftig reaktion mot denna utveckling
är tidens största uppgift, ojämförligt större än
alla andra. Att st&lsätta människornas vilja,
att samla den, att ge den en inriktning i revolt
mot den själs- och livsdödande statstotalismen
och att åter plantera frihetens fana i täten för
den pinade mänskligheten, är en uppgift för
syndikalismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
